Visar inlägg med etikett Sara Paxton. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sara Paxton. Visa alla inlägg

Recension: Superhero Movie - 2008



Superhero Movie
Regi: Craig Mazin
2008
Komedi

Rick Riker (Drake Bell) blir beten av en genmanipulerad trollslända och får i och med detta superkrafter. Det är ett tveeggat svärd som naturligtvis ger honom många möjligheter att imponera på skolans snyggaste tjej – Jill Johnson (Sara Paxton) men samtidigt bringar honom olycka med allt ansvar det innebär att vara en superhjälte. Han kan ju inte ens flyga…

Hur många filmer av det här slaget finns det egentligen numera? Jag minns när första delen av Scary Movie kom och hur den sågades efter noter av kritikerna. Jämför man med vad man åstadkommer numera, till exempel med den här vill jag dock påstå att den var fruktansvärt innovativ och påhittig i sin humor om man jämför med det här dravlet, för det här gillade jag verkligen inte. Prepubertal humor blandat med kiss och bajs är inte min grej helt enkelt. Synd egentligen då jag finner ett stort nöje, rent generellt, i parodier av olika slag.

Men här går man alltså flera steg för långt. Komiken är så låg och förutsägbar att man knappt orkar dra på smilbanden någon enstaka gång. Dessutom så har man inte förstått vikten av att inte upprepa sig. Samma skämt, visserligen med små skillnader, dras om och om igen till vi inte har en chans att missa poängerna längre. Det överdrivs enormt och det som kunde ha varit roligt trycks istället ned i halsen på oss. Det är faktiskt något som gör mig en smula irriterad när jag vet att det faktiskt går att göra den här typen av humor riktigt riktigt bra (Top Secret, Airplane, The Naked Gun, Hot Shots för att bara nämna några!).






Något som alltid är kul är dock att koppla ihop det med den riktiga förlagan. En viss del av denna behållning finns lyckligtvis kvar här även om det oftast är allt för uppenbart var scenerna kommer ifrån och vad det egentligen är man driver med. Först och störst av förlagorna är förstås Spiderman, men även X-men och Batman tar upp lite utrymme. Skoningslöst och utan finess dissekerar man dem i jakt på humoristisk förlösning men det blir bara fel…

Som brukligt är medverkar Leslie Nielsen i filmen och bara där borde det väl ringa en varningens klocka numera. Undrar om han överhuvudtaget får några andra roller alls nuförtiden, han har blivit så synonym med crazyhumorn att det inte ens är roligt längre. Han är sitt vanliga jag och spelar samma roll som han gjort så många gånger förr – och med samma skämt! Även Pamela Anderson medverkar men låt er inte luras, det är inte särskilt många sekunder hon är med. Hon spelar en storbystad Susan Storm (invisible Girl – Fantastiska Fyran) som vänstrar med Xavier (X-Men) – vad annars?

Nä, nu har jag spytt tillräcklig galla över den här filmen…

Recension: Shark Night - 2011



Shark Night
Regi: David R. Ellis
2011
Horror

Ett ungdomsgäng åker till en liten ö för en helg fylld av party. De ska inte göra annat än att ha kul hela helgen och några av killarna kanske rent av ska lägga in en stöt på några av tjejerna. Helgen förvandlas dock snabbt till en mardröm när footballsstjärnan Malik blir attackerad av en ilsken haj i samband med ett wakeboard åk. Detta blir upptakten och uppvaknandet för ungdomsgänget då de inser att hela sjön faktiskt är full med hajar av alla möjliga olika slag. Den ena arten mer dödlig än den andra!

Filmen är mer välspelad än många andra av liknande slag. En rad mer eller mindre kända skådespelare medverkar. Främst kanske Sara Paxton och Dustin Milligan bör nämnas. Ska sanningen fram så är det inte några direkt kända ansikten för mig men som vanligt ser jag det som en fördel att skådespelarna inte är förknippade med några tidigare roller. Det ökar trovärdigheten i den här berättelsen.

Som djurskräckis är den lite annorlunda jämfört med vad åtminstone jag är van vid. Det är inte djurens attack som är det mest skrämmande utan snarare den mänskliga grymhet som tillåter det att hända. Dock vill jag hävda att attackerna ser mycket bra ut och om man tittar på extramaterialet får mig sig också en inblick i hur mycket teknik det egentligen ligger bakom alla hajarna – de fejkade hajarna ska förstås tilläggas. Vid något enstaka tillfälle finns det möjlighet att se att hajarna är mekaniska men överlag ser det oerhört bra ut!






Det är ingen film man ser för det stora djupet (ursäkta ordvitsen) men det finns ändå mer där än brukligt. Det är inte bara korkade ungdomar som råkar ut för territoriella hajar eller liknande, det finns en mer underliggande mening också och det är där de mänskliga grymheterna kommer in i bilden. Saken är nämligen den att hajarna inte bara finns där som av ödets nyck, det är planterade där av den giriga människan. Allt för profitens skull, och det finns inget som får stå i vägen för pengarna!

Det är alltså en lite ovanlig film i den bemärkelsen och jag gillar den! Den är måhända en aning kort, vilket är lite märkligt eftersom den trots allt mäter 87 minuter. Men tiden går fort och man önskar att man fick se flera hajattacker på ”övertid” så att säga. Det är också en fartfylld film utan speciellt mycket dötid och det har jag inget emot. Man behöver inte bygga upp spänning i tre fjärdedelar av filmens längd för att få det spännande. Det funkar att öka tempot också!

Bilder: © Buena Vista Home Entertainment, Inc. 

Recension: The Innkeepers – 2011




Jag kan inte annat än att erkänna att jag hade ganska högt uppskruvade förväntningar på den här filmen. Egentligen vet jag inte varför och det måste bero på att jag har hört så pass mycket gott om den som jag har gjort. Vad det var för en film och vad den egentligen handlade om hade jag heller ingen aning om, förutom det som står på omslaget då förstås. Det är en spökhistoria som utspelar sig på ett hotell som står i begrepp att stängas och det är egentligen hela handlingen. Den är ganska bra genomförd även om jag initialt kände att skådespelarna inte höll måttet särskilt bra. Man vänjer sig lite under filmens gång och till slut har jag inget emot dem alls. Men man försöker bygga upp någonting som sedan aldrig släpper loss och det är lite synd! Det finns ingen förlösande faktor och när filmen är slut känns det som att man har blivit snuvad på konfekten. Vad var poängen? Det finns alldeles för många ouppklarade trådar för att jag ska känna mig riktigt nöjd!

5/10