Det tog inte särskilt många sekunder innan jag fattade
att jag skulle störa mig på den styltade dialogen i 3 timmar. Dialogen är
verkligen under all kritik om man räknar naturligt framförd dialog som något
positivt. Det finns ingenting som är naturligt med hur skådespelarna levererar
sina repliker och jag kan inte tro annat än att det är meningen att det ska
låta som teatersvenska. Det är den enda möjligheten jag kan se. Alla andra
alternativ låter befängda för mig. I alla andra fall borde man ha upptäckt sitt
misstag som regissör och rättat till fadäsen.
Manuset, själva storyn, känns också tämligen
teaterinspirerad. Någonstans om omslaget till filmen görs jämförelser till en
mordgåta signerad Agatha Christie
och det är kanske inte så dum jämförelse. Det är i princip vad det går ut på.
Ett antal personer samlas i en stuga medan snös yr utanför. Snart blir en av
dem mördad och alla är egentligen misstänkta för dådet. Alla har haft möjlighet
och alla har haft motiv. Låter det som Agatha
Christie? Klart att det gör! Det finns till och med möjlighet att läsa in
en Miss Marple i det hela. Om man
vill alltså.
Det är dock ganska krystat och jag antar att man försöker
att utveckla karaktärerna och göra dem tredimensionella. Dock lyckas man inte
med detta och det blir egentligen bara pannkaka av alltihop. Visserligen klarar
skådespelarna av att leverera känslor emellanåt. Men på det hela taget går det
inte att ta på allvar. Jag räknade ut vem mördaren var några minuter efter
mordet och fick lida mig igenom den ena anklagelsen efter den andra från i
princip alla karaktärerna mot de övriga. Det blev lite för mycket för min smak.
Eftersom det är en miniserie i två delar är längden
onödiga 3 timmar. Man hade kunnat korta detta betydligt då jag finner en hel
massa onödigt dravel längs vägen mot målet. Speciellt som att mördarens
identitet inte kom som en överraskning för mig. Dock vill jag påstå att
kostymerna är snygga och tidstypiska för handlingen som utspelas i en svunnen
tid. Det är svårt att säga en exakt tid men jag gissar på tidigt 1900-tal. Det
finns saker som tyder på detta.
Den som vill se en svensk korsning av Agatha Christie och italiensk giallo
(dock utan blodiga mordsekvenser) bör se den här. Den som vill se kvalitativ
underhållning med naturligt framförd dialog bör undvika den som pesten.
4/10
