Recension: Conversations with God - 2006

Conversations with God

Regi: Stephen Deutsch

2006

Drama

Neale Donald Walch (Henry Czerny) promoterar för tillfället sin bok ”Conversations with God” om de egna erfarenheterna av samtal med den inre röst som han kallar Gud och menar att alla människor har inom sig. Plötsligt förändras dock hans liv i en bilolycka, han bryter nacken och blir av med sitt jobb. Snabbt förflyttas hans bekväma vardag till misärens brant, allt går utför med honom och snart finner hans sig utan tak överhuvudet och utan mata att äta. Kampen för att återupprätta ett drägligt liv har nu börjat men när saker och ting inte längre tycks kunna bli värre blir de just det – värre! Ända tills den dag han hör Guds röst som frågar om han fått nog?

Vid första anblicken är det här kanske en lite rörig film på grund av dess strukturella sätt att berätta sin historia på, eller kanske snarare det sätt filmen fragmenteras på. Vi får ofta följa huvudpersonen på två plan parallellt, det vill säga både den lyckade författaren och den skitiga och utfattiga uteliggaren. Personligen ser jag detta, och en hel del annat i filmen också, som både en symbolism för den inre rösten – eller själen om man så vill och ett tydliggörande av det gnostiska ställningstagande som filmen tycks förmedla.

Det är också en film som fokuserar på vilka val vi har här i livet och gör detta med grunden i kristna värderingar såsom; att vända andra kinden till, älska din nästa såsom du älskar dig själv och så vidare. Stor fokus läggs också på människovärde och vad som egentligen är det viktiga i livet – att skapa sig en stadgad trygghet i form av ekonomisk garanti, eller verkligen leva livet och göra det som känns bäst för själen. Det finns också en kognitiv sida av filmen och den förmår att göra något som jag alltid ser som mycket positivt – framkalla analyser långt efter att den är slut. Man fortsätter att fundera över möjliga tolkningar av olika delar av filmen, vad symboliserade egentligen det där och så vidare. Vid ett tillfälle korsas till exempel de två parallellhandlingarna och huvudpersonen ser faktiskt sitt andra, hemlösa, jag men väljer att ignorera det. Vilken vikt detta har för handlingen och vilken symbolisk händelse det representerar kan man senare spekulera kring, speciellt med tank på att scenen senare upprepar sig. Men att göra en analys in i minsta detalj här skulle säkerligen innebära en del information om filmen man inte vill ha på förhand och i slutändan är det väl ändå att föredra att bilda sig en egen uppfattning, sanningen är ju trots allt inget vi kan mäta med exakthet utan snarare subjektiv och individuell för varje enskild människa.

Förutom denna ständiga möjlighet till tolkning är det också ett gediget handverk rent filmmässigt. Den är välspelad och innehåller också ett ganska påhittigt bildspråk och jag kan inte låta bli att imponeras av de innovativa scenbytena gång på gång. Smarta klipp gör att båda parallellhistorierna smälter ihop på ett bra sätt och det blir intressant att titta på. För mig som personligen ser mycket genrefilm och dessutom sett en hel del filmatiseringar av religiösa och/mytologiska fenomen, allt från The Ten Commandments och Jason and the Argonauts till The Odyssey och Noah’s Ark, är det en befrielse att man inte måste lägga in övernaturliga fenomen såsom brinnande buskar och liknande för att skapa effekter av en Gudomlig närvaro. Det här är helt enkelt ingen spektakulär film utan ett starkt drama om ett uppvaknande där själva manuset är den drivande kraften.

Rekommenderas starkt!

Recension: .com For Murder - 2001

.com For Murder

Nico Mastorakis

2001

Thriller

I en nära framtid sitter Sondra Brummel (Nastassja Kinski) vid sin pojkväns dator och leker. Efter ett tag märker hon hur kul det är att gå in i chattrummen på Internet och utge sig för att vara pojkvännen. I andra ändan sitter emellertid en mycket datorkunnig mördare som får en kick av att direktsända sina dåd över nätet. När hon av misstag retar upp honom inser hon inte den fara hon försätter sig själv och sin syster i. För nu är han henne på spåren och spelet kan börja.

Om man inte låter sig luras av inledningsscenen är det här en riktigt hygglig film. Inte alls så dålig som man skulle kunna tro. Ok, det är väl inte den bästa regin och skådespeleriet har väl en del kvar att önska men på det hela taget är det en klart godkänd hackerfilm som i alla fall för mina tankar till gamla Wargames som jag gillade skarpt som ung.

Detta är en futuristisk film och tekniken som används kanske inte alltid existerar men SÅ väldigt långt in i framtiden kanske den inte ligger. Mycket känns igen även om man kanske har skruvat till en del rekvisita något och moderniserat den så att säga.

Hacker/Mördaren framställs närmast som ett allvetande datageni som verkar veta allt som pågår i den ständiga strömmen av ettor och nollor. Han är dessutom blixtsnabb på att använda sig av sin information och utnyttja den till sin fördel. Det kanske inte alltid är helt realistiskt men vad spelar det egentligen för roll, i filmens värld funkar allt bara man är på rätt humör och har skaplig fantasi. Att sen personer från rockbranschen stoltserar med de största namnen (Roger Daltrey och Huey Lewis) är inget man behöver bry sig så mycket om för de har sannerligen inga stora roller.

Överlag en riktigt hygglig film med en mördare som tycks tycka att allt är en lek. En lek där han kan bevisa att det är just han som är herren på täppan eller kanske rent av Gud.

Recension: Confessions of a blue movie star -1978

Confessions of a blue movie star

Aka: The evolution of snuff

Regi: Karl Martine

1978

Dokumentär/mondo

Vi får följa porrfilmsregissören Robert Furch när han spelar in en ny film baserad på Aristofanes klassiska pjäs Lysistrate. Ett filmteam dokumenterar allt som händer från första audition till huvudrollsinnehaverskan Claudia Fielers självmord. En berättarröst guidar oss genom filmen och ibland skymtar till exempel Roman Polanski förbi med små kommentarer som möjligen förbinder snuff-filmer med kommersiell framgång.

En mycket märklig film och jag vet inte om jag till hundra procent kan penetrera dess syfte eller äkthet för den delen. Man talar om döden men skiljer på den kroppsliga fysiska döden och själens död. Man konstaterar att själen dör när vi inte längre har något att leva för och därefter tar oss filmen till själva grundhandlingen – en inspelning av en sexfilm!

Denna sexfilmsinspelning känns bitvis väldigt tamt fejkad medan den stundtals tycks vara superseriös med mycket konstnärliga ambitioner. Själva dokumentärkänslan är stark och jag betvivlar inte att mycket av den är äkta om än ryckt ur sitt sammanhang! Vad man vill ha sagt med den är jag dock inte helt säker på. Man varvar dekadenta tidningsrubriker med intervjuer med personer som sägs vara inblandade i skandalerna och själva andemeningen kanske har med det ständiga förfallet att göra. Förfallet och dekadansen i den nya tiden och att man måste utmana publiken med grövre och starkare scener hela tiden för att bli uppmärksammad kan vara filmens andemening. Det är förresten en av Roman Polanskis kommentarer i filmen, vad blir nästa steg? Jo, döda folk på riktigt!

Kanske är filmens ståndpunkt också att man ska jämställa äkta snuff med pornografi då man tycks hävda att det egentligen handlar om samma sorts exploatering av människokroppen. Kan man kanske göra gällande att själens död skildras när innehållet filmatiseras pornografiskt? Detta skulle ju i så fall överensstämma med filmens tidigare påståenden!

Slutligen visar man också klipp från vad man kallar äkta snuff (bortklippta scener från Wes Cravens: Last house on the left) samt samtalar med denna filmsnutts upphovsman, beklädd med en papperspåse över huvudet. Snuff ger folk vad de vill ha menar han och jämför med andra legitimt filmade våldsamheter som mordet på John F. Kennedy samt mordet på dennes mördare Lee Harvey Oswald. Att dessa händelser filmades av misstag har ingen betydelse och kanske ligger filmens verkliga poäng här, folk vill verkligen se råare och tuffare material för att inte bli uttråkade och kanske skyr vi heller inga medel för att nåt våra mål.

En mycket intressant film, men tyvärr också mycket svår att hitta!