Confessions
of a blue movie star
Aka:
The evolution of snuff
Regi: Karl Martine
1978
Dokumentär/mondo
Vi får följa porrfilmsregissören Robert Furch när han spelar in en ny
film baserad på Aristofanes klassiska pjäs Lysistrate. Ett filmteam
dokumenterar allt som händer från första audition till huvudrollsinnehaverskan
Claudia Fielers självmord. En berättarröst guidar oss genom filmen och ibland
skymtar till exempel Roman Polanski förbi med små kommentarer som möjligen
förbinder snuff-filmer med kommersiell framgång.
En mycket märklig film och jag
vet inte om jag till hundra procent kan penetrera dess syfte eller äkthet för
den delen. Man talar om döden men skiljer på den kroppsliga fysiska döden och
själens död. Man konstaterar att själen dör när vi inte längre har något att
leva för och därefter tar oss filmen till själva grundhandlingen – en
inspelning av en sexfilm!
Denna sexfilmsinspelning känns
bitvis väldigt tamt fejkad medan den stundtals tycks vara superseriös med
mycket konstnärliga ambitioner. Själva dokumentärkänslan är stark och jag
betvivlar inte att mycket av den är äkta om än ryckt ur sitt sammanhang! Vad
man vill ha sagt med den är jag dock inte helt säker på. Man varvar dekadenta
tidningsrubriker med intervjuer med personer som sägs vara inblandade i
skandalerna och själva andemeningen kanske har med det ständiga förfallet att
göra. Förfallet och dekadansen i den nya tiden och att man måste utmana
publiken med grövre och starkare scener hela tiden för att bli uppmärksammad
kan vara filmens andemening. Det är förresten en av Roman Polanskis kommentarer
i filmen, vad blir nästa steg? Jo, döda folk på riktigt!
Kanske är filmens ståndpunkt
också att man ska jämställa äkta snuff med pornografi då man tycks hävda att
det egentligen handlar om samma sorts exploatering av människokroppen. Kan man
kanske göra gällande att själens död skildras när innehållet filmatiseras
pornografiskt? Detta skulle ju i så fall överensstämma med filmens tidigare
påståenden!
Slutligen visar man också
klipp från vad man kallar äkta snuff (bortklippta scener från Wes Cravens: Last
house on the left) samt samtalar med denna filmsnutts upphovsman, beklädd med
en papperspåse över huvudet. Snuff ger folk vad de vill ha menar han och jämför
med andra legitimt filmade våldsamheter som mordet på John F. Kennedy samt
mordet på dennes mördare Lee Harvey Oswald. Att dessa händelser filmades av
misstag har ingen betydelse och kanske ligger filmens verkliga poäng här, folk
vill verkligen se råare och tuffare material för att inte bli uttråkade och
kanske skyr vi heller inga medel för att nåt våra mål.
En mycket intressant film, men
tyvärr också mycket svår att hitta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar