Recension: Nude Nuns with Big Guns

Nude Nuns with Big Guns – Den här bestämde jag mig för att se under en period när jag var lite extra sugen på nunsploitation. Lite avklädda nunnor är ju aldrig fel – eller? Hur som helst var det en film som var lite väl tramsig i sin exploitation emellanåt. Det blev liksom inte roligt utan bara dumt många gånger. Men tar man den för den grindhouseimitaion den är kan det absolut finnas poänger. Det finns en viss humor i allt det dumma och typiska som man ser lång väg kommer att hända. En nunna som hämnas en oförätt är väl inte så långsökt kanske men många gånger känns tutt-scenerna helt omotiverade. Nyligen läste jag någonstans en text av någon som störde sig på att den här filmen hade snott från Tarantino. Dumheter! Det är ju Tarantino som har snott från filmer som den här under hela sin karriär! Han är visserligen en skicklig tjuv, med ett hantverk som ofta är oöverträffat, men en tjuv lik förbannat! 

6/10

Recension: Julie & Julia

Julie & Julia – Enda anledningen till at jag gjorde slag i saken och såg den här filmen var egentligen för att Meryl Streep medverkar i den. Hon är en fantastiskt duktig skådespelerska som lyckas glänsa oavsett vad hon tar sig för! Handlingen hade jag ingen som helst koll på och det var faktiskt inte förrän jag redan hade börjat titta som jag läste baksidestexten. Jag hade förvisso inte behövt göra det för filmen berättar sig själv på ett mycket bra sätt och man förstår snart hur allt hänger ihop. Det är två parallellhandlingar som skilj av tid och rum, men som ändå har gemensamma nämnare som gör det intressant. Julie bestämmer sig för att laga alla recepten i Julia Childs kokbok på 365 dagar och blogga om det. Det blir en tid av blod, svett och tårar, nästan i alla fall. I vilket fall som helst är det ett hektiskt år som både tär på henne och på hennes förhållande. Samtidigt får vi följa Julia Childs några decennier tidigare när hon i sin tur uppbringar all sin kraft för att skapa den berömda kokboken. Båda historierna har verklighetsbakgrund, och det är ju alltid lite kul. Jag gillar historien i nutid något mer och med handen på hjärtat måste jag faktiskt säga att jag blev lite besviken på… Meryl Streep. Så nu var det sagt! Jag menar inte att hon gör något halvdant jobb på något sätt men jag hade förväntat mig mer och jag tycker inte hon har riktigt samma lyster och lyskraft som hon normalt har. Men självklart är hon ytterst trovärdig i sin rolltolkning ändå. Det är bara en sådan där känsla man får ibland. Hur som helst så är det en mycket underhållande film utan att man för den skull bjuds på några direkta överraskningar. Allt går väl ungefär som man tror att det ska gå, men det är en förbannat underhållande väg dit, Amy Adams är magnifik! 

7/10

Angel - 1984 - Skolaflicka på dagen, hora på natten

Angel

Regi: Robert Vincent O’Neill

1984

Thriller

Studio S Entertainment

På dagen heter hon Molly, går i skolan och har toppbetyg i alla ämnen. Hon är omtyckt av lärarna och killarna som stöter på henne nekar hon vänligt men bestämt. Hon är helt enkelt en helylletjej och som vilken femtonårig flicka som helst. På natten byter hon dock namn till Angel och ger sig ut på gatan för att fnaska. Hon lever ett dubbelliv som hon avskyr men som krävs för att hon ska hålla en annan hemlighet hemlig. Hon behöver pengar för att ingen ska upptäcka att hennes mamma och pappa har övergivet henne och undvika barnhemmet. Den senaste tiden har en seriemördare, som dödar horor, börjat härja i staden och det oundvikliga händer förstås. Hennes vänner på gatan mördas en efter en och det liv som hon trots allt känner en viss trygghet i slås i spillror.

Skådespelarmässigt, framförallt från huvudrollsinnehaverskan Donna Wilkes, spretar det lite. Hon är emellanåt hur bra som helst för att i nästa sekund spelar över eller inte lyckas vara speciellt trovärdig. Överlag klarar hon dock uppgiften väl och man räknar väl kanske inte med någon ekvilibrism på det området från en sådan här filmen heller. Vad man däremot lyckas med är att måla upp en underhållande bild av livet Angel/Molly lever. Det finns en intressant kontrast mellan hennes dagliga aktiviteter, där hon nästan blir mobbad av skolans populäraste kille för att hon inte vill släppa till för honom, och det nattliga livet, som i alla avseenden borde vara eländigt, där hon faktiskt umgås med personer som bryr sig om henne. Det är mindre ytlighet på natten helt enkelt.

Ska man titta på exploitation-ingredienser finns det några scener där bröst ogenerat visas upp i skolans omklädningsrum. Det hela sker på ett naturligt sätt och känns inte påklistrat på något sätt, vilket är bra i min bok. Mer sleaze än så, trots filmens ämne, förekommer inte och behövs heller inte för att det ska bli intressant. Och det är faktiskt lite märkligt, för det här borde inte tilltala mig. Det handlar egentligen inte om någonting, eller jo, det gör det förstås, men handlingen är helt omotiverad och det finns ingen direkt eftertanke någonstans. Åtminstone ser inte jag den, om man räknar bort kontrasten mellan dag och natt som jag var inne på.

Det är dock en tragisk historia eftersom Molly/Angels ensamhet och frustration blir större och större allt medan seriemördaren härjar. Men framförallt blir det ett porträtt av en romantiserad gata av synd. Inte för att det bara finns horor och hallickar på gaten utan även underhållare av olika slag. Men ett sådant tillhåll torde vara tämligen kriminellt belastat och det är det sannerligen inte i den här filmen. Att skildra verkligheten på ett realistiskt sätt är förmodligen inte meningen heller och om man kan skilja på film och verklighet ska det heller inte vara något problem.

Hur som helst så gillade jag verkligen den här filmen!

Trailer: Juan of the Dead