Penny Dreadful
Regi: Richard Brandes
2006
Horror
Penny (Rachel Miner) har ett problem, hon lider av fobi mot bilar!
Detta grundar sig i en traumatisk upplevelse hon en gång haft där hon miste
både sig mor och far i en billolycka. Nu försöker hon dock ta tag i problemet
och med hjälp av psykologen Orianna (Mimi Rogers) driva saken till sin spets,
utsätta sig för sin rädsla och därigenom bota sig själv. Att göra cirkeln
komplett som Oriannas bok i ämnet konstaterar. Sagt och gjort, de ger sig ut på
en bilfärd till platsen där allting började och allt hade kanske slutat väl om
de inte råkat köra på en liftare, en liftare som Orianna sedan plockar upp för
att köra till en avlägset belägen campingplats där denna påstår att ha arbetar.
Detta är kanske inte början på mardrömmen för Penny, men det gör sannerligen
inte saken lättare och när det står klart att den okända liftaren vill dem allt
annat än väl måste hon ta till varje uns av viljestyrka hon besitter för att
över huvud taget överleva!
En ganska märklig film
egentligen, för den borde vara mycket bättre än vad den är. Den innehåller det
som en bra slasher ska innehålla, en okänd mördare, rätt så bra och tämligen
blodiga effekter, den är åtminstone delvis tämligen spännande då man inte
riktigt vet vad som ska hända härnäst etc. Men trots detta blir den tyvärr
inget annat är tråkig. Man bryr sig inte riktigt om hur det går och jag vet
inte riktigt varför. Jag tycker att Rachel Miner, som får hålla upp det mesta
av filmen, fungerar bra i huvudrollen så hon ska absolut inte lastas. Kanske är
en del av förklaringen att filmen utspelas till stora delar på en enda plats,
det vill säga inne i bilen, vilket kräver det där lilla extra av regissören för
att fungera fullt ut. Det räcker inte att saker funkar ok i de sammanhangen,
det måste vara exceptionellt för att bli intressant på allvar. Dessutom dras
filmen med problem när det gäller logiken, inte för att detta nödvändigtvis
behöver vara ett problem i en slasher (där folk ibland är så korkade att
hälften vore nog), men när man rubbar fysikens lagar går det lite för långt.
Något som jag gillar, och som man
kanske kunde utnyttjat mera, är den medicinering Penny knaprar på under filmens
gång. Detta innebär att man ibland inte riktigt är klar över vad som verkligen
händer och vad som endast sker i Pennys bedövade huvud. Inget revolutionerande
grepp kanske, men kunde som sagt ha utnyttjats bättre. Kanske beror besvikelsen,
nu när jag tänker efter, också på detta faktum, att man anno 2008 har en så
stor erfarenhetsbas att stå på när det gäller den här typen av film att man
blir missnöjd när man gör det så enkelt för sig som man faktiskt gör i Penny
Dreadful. Det finns inga klurigheter att fundera över, det är i grund och
botten bara en gammal hederlig slasher från förr, det man ser är också det man
får – inget mer och inget mindre.
Personligen fann jag alltså den
här vara en enorm besvikelse och ett sömnpiller, men inser naturligtvis att den
kan vara av intresse för entusiaster av genren. Inget man måste se, men
självklart en möjlighet att utöka sin referensram.
