Star of David - 1979 - mer an bara en dussin-bondage-exploition-rulle


Star of David
Aka: Beautiful Girl Hunter
Regi: Norifumi Suzuki
1979
Drama

En ung man i artonårsåldern blir föräldralös då ha mister sin far i en segelbåtsolycka. Men egentligen är han en produkt av en våldtäkt som hans mamma utsattes för och som fadern tvingades bevittna. Ju mer sonen gräver i det förflutna desto fler sanningar uppdagar han. Att mamman egentligen tände på sexuell förnedring och att han själv, likt sin biologiska far, går i gång på att degenerera unga kvinnor genom förödmjukelse, bondage och manipulering. Han lockar och kidnappar därför oskyldiga kvinnor ned till sin egenhändigt inredda tortyrkällare.

Som vanligt när det gäller japanska exploitionrullar är logiken bakom de moraliska värderingarna märkliga. Det är hel ok att visa ultrarealistiska bondage och våldtäktsscener och så vidare bara man inte visar penetrering eller könshår. Därför behåller kvinnorna trosorna på då de förödmjukade tvingas onanera inför publik och männen tycks knappt hinna få ned gylfen innan våldtäckscenerna tar vid. Trots detta lyckas filmen förbli tämligen realistisk utom vid ett par enstaka övertramp då man överdriver blodiga effekter till den milda grad att allting bara blir löjligt.

Om filmen har något egentligt budskap eller om det är bara är meningen att man ska gotta sig åt förödmjukelsen vågar jag inte svara på men om man ska spekulera i en eventuell mening, ligger kanske det genetiska arvet nära till hands. Betyder detta arv verkligen mer än den miljö man växer upp i? Ja, det är väl egentligen ingen fråga som bör besvaras i en filmrecension. Vi lämnar helt enkelt frågan till psykologerna att besvara!

Nära till hands ligger också tanken att filmen vill utmana och vara påfrestande, rent av få tittaren att tänka efter och manifestera sina egna moraliska betänkligheter. Jag tycker kanske inte att filmen är tillräckligt stark för detta och att andra filmer lyckats betydligt bättre med detta uppsåt. Samtidigt måste man också komma ihåg att filmen faktiskt gjordes 1979 och att den i skrivandets stund är över 25 år gammal. Saker och ting förändras över tid, både vårt sätt att uppleva filmen och den utveckling de utmanande filmerna gjort under denna tid.

Men filmen är helt klart kompentent gjord, det här är mer an bara en dussin-bondage-exploition-rulle. Man har lagt ned mer jobb än vad man skulle kunna förvänta på karaktärsdjup och den är också vackrare filmad än vad man hade kunnat förutse genom att analysera handlingen.

Jag rekommenderar filmen till dem som vill fördjupa sig inom genren medan mainstreamfansen av naturliga skäl bör hålla sig på ett rejält avstånd!

Den Fantastiske Fantomas – 1967 - en film i ett hysteriskt tempo!



Jag tror aldrig jag har sett någon film men Luis de Funés och jag har definitivt inte sett någon av filmatiseringarna av Fantomas. Faktum är att jag inte riktigt visste vad jag skulle förvänta mig. Komedier är inte min starkaste expertis även om de råkar vara historiskt betydelsefulla. Luis de Funés är en sådan där komiker man ”ska” tycka om och helst finna vara omåttligt rolig. Jag är inte säker på att jag följer strömmen i detta avseende. Jag menar inte att det är något fel på hans insats i den här filmen eller så men den typen av komik det är frågan om passar inte riktigt mig.

Vi skulle kunna göra det enkelt för oss och jämföra hans rollkaraktär med kommissarie Closeau som ju Peter Sellers gjorde odödlig. Men jag tycker ändå att det är en orättvis jämförelse. Det här är inte lika galet som Blake Edwards filmer om Rosa Pantern. Det är onekligen ett galet tempo och kommissarien som Luis de Funés spelar är helt och hållet inkompetent. Men det blir mer en enkel sängkammarfars av det än en riktigt rolig komedi. Viss humor finns i händelseförloppet men det allra mesta får tillskrivas Luis de Funés och så karismatisk är han inte i mitt tycke.

Handlingen i dig är lite småskojig. Fantomas beskattar världens rikaste människor för rätten att leva. Skulle det inte vara intresserade av att betala denna skatt kommer de att mördas. Naturligtvis är inte den rikaste eliten pigg på att ge med sig av sina rikedomar utan vidare och försöker gillra en fälla för Fantomas. De samlas på ett slott för att försöka avslöja honom. Något som går sådär…


5/10