Recension: Ne Le Dis A Personne - 2006

Ne Le  Dis A Personne

Aka: Tell No One

Regi: Guillaume Canet

2006

Thriller

För åtta år sedan mördades Margot Beck (Marie-Josée Croze) medan hennes make Alexandre (François Cluzet) slogs medvetslös. Alexandre blir huvudmisstänkt för brottet men man nöjer sig senare med att lägga skulden på en seriemördare då tillvägagångssättet tycks vara identiskt med dennes redan erkända offer. Alexandre döljer sin smärta genom att begrava sig i sitt jobb som barnläkare men åtta år senare får han ett mystiskt mejl. När han öppnar det får han se en lite filmsnutt av en kvinna som Alexandre, trots den urusla kvalitén på filmen, tycker sig känna igen som sin döda hustru. Samtidigt hittar polisen ytterliggare två lik som kan ha med Margots våldsamma död att göra och börjar åter igen att misstänka att allt inte är som Alexandre hela tiden påstått. De anser helt enkelt att det finns för många luckor i hans historia. Vad är egentligen sant, vad är förträngt och vilken är den tredje grupp som bevakar Alexandre och som sannerligen inte är poliser?

Det här är en mycket komplex film med ett mycket välskrivet manus. Småsaker blir viktiga efter ett tag och karaktärer som först tyckes vara omotiverade och överflödiga visar sig sedan ha en väldigt viktig roll för den fortsatta utvecklingen. Sanningen undanhålls och även om man inte sitter som på nålar är det väldigt spännande att se hur handlingen utvecklas och kompliceras efter hand. Skådepelarinsatserna är mycket bra och bär upp det som inte kan tillräknas manuset. Är det rysningar längs ryggraden och hisnande biljakter du är ute efter måste jag tyvärr göra dig besviken. Filmen nyttjar sig inte åt så enkla knep för att fånga publikens intresse!

Förutom sanningssökandet, som är minst lika intressant för oss – publiken, som för filmens karaktärer, är själva historieberättande superbt. Framför allt gillar jag gestaltningen av det långa förhållande paret Margot och Alexandre haft ända sen barnsben. Det vävs smakfullt in återblickar på både barndom och andra signifikativa händelser i deras gemensamma liv. Kul är förresten också att det inte är bara i amerikanska filmer, utan tydligen även i franska, som Volvo representerar den säkra familjebilen!

Ska man ha något negativt att säga, och då är jag extremt petig, skulle det vara att man kanske gör det hela lite för lätt för sig framåt slutet. Inte att filmens twists skulle utgöra något negativt dimmoln som lägger sig tät över filmen, även om jag kan tycka att man kanske kunde skippat något av stegen fram till lösningens absoluta slutskede. Nej, snarare tänker jag på att man inte får något med sig i bagaget efter filmen, att den liksom bara är slut och att det inte finns några frågeställningar eller tvivel kvar att filosofera kring.

Men å andra sidan är heller inte, enligt mitt sätt att se det, filmens mål och syfte, själva slutet, utan snarare vägen dit, och den kantas ju, som jag tidigare nämnde av en mycket komplex och intressant historia.

En Superb Film!

Recension: Total Recall - 2012

Total Recall

Regi: Len Wiseman

2012

Action/Sci-Fi

Douglas Quaid är aningen trott på sitt liv, han förstår inte varför allt måste gå runt I samma banor hela tiden. Han vill ha förändring helt enkelt. Han funderar på att anlita företaget Rekall, ett företag som kan ge honom minnen som är så tydliga att de är att betrakta som äkta. Han blir varnad för att ha med dem att göra men också uppmuntrad från annat håll. Vem ska ha lita på? Vad är egentligen sant om företaget? Hur stora är riskerna? Han går i alla fall dit och strax innan han ska till att inympas med de nya minnena dyker något oväntat upp. Man hittar en blockering och under denna visar det sig att han är en hamlig agent på uppdrag. Men livet han hade förändras onekligen, han är nu en jagad man och det verkar som om myndigheterna är ute efter att förgöra honom, medan motståndsrörelsen till det orättvisa samhälle han lever i är intresserade av den information som finns i hans huvud. Han kan nu inte lita på någon, inte ens sig själv!

Jämförelser med filmen från 1990 är förstås oundvikliga. Jag vet att man inte ska göra det och jag brukar dessutom själv propagera för att försöka se de här nyinspelningarna som filmer som står på helt egna fötter. Nåväl, låt oss ägna oss åt tankeexperimentet att anta att det här är en helt egen film. Vi bekymrar oss inte om det som är förändrat sedan 1990 och inte åt det som är detsamma heller. Det är i så fall en själlös film med ett manus som är så ytligt att man inte har en chans att drunkna i det. Skådespelarna med Colin Farrell, Kate Beckinsale och Jessica Biel i spetsen sköter sig förvisso hyfsat men vad hjälper det när det inte finns någon intressant handling att knyta samman alltihop med?

Vi lämnar detta experiment och jämför istället. Manuset, som jag redan har berört är onekligen mer genomarbetat och intressant i förlagan. Det finns en mening med allt och inte som här – nödlösningar som tycks finnas till bara för att få ihop grundkonceptet på något sätt. Det finns inte mycket förklaring till mutationer (och man ser inte särskilt många heller) men den trebröstade tjejen finns förstås med som en referens till den tidigare filmen. Det finn också andra blinkningar till den förra versionen designade att lura oss en smula. Det är ett roligt grepp men efter som filmen överlag är så tråkig spelar det inte så stor roll, man kunde lika gärna ha hoppat över detta också!

Det finns miljöer som verkligen ser storslagna ut men överlag är jag besviken på de tekniska lösningarna. Man tycker att de borde kunna göra snyggare lösningar på olika scener nu jämfört med för 12 år sedan, men så verkar inte vara fallet. Jag vet inte vilken budget respektive film har haft men det känns som att man har snålat ur lite här och istället ägnat sig åt att bara göra så mycket actionscener som möjligt. Strunt samma om de passat in eller om det finns en motivation. Tragiskt egentligen!

Tyvärr känner jag att det här är ytterligare en helt onödigt film som hade mått bättre av att inte göras. Det hade varit mer välinvesterade pengar att utveckla något nytt och fräscht, utecklat historien istället för att sälja in en totalt själlös film men en titel vi känner igen. Antagligen är detta den nya tidens filmindustri. Man skapar skräp med en titel publiken känner igen, folk blir nyfikna, ser film och blir besvikna men filmbolagen tjänar pengar. En strålande affärsplan om det inte vore för att det utarmar förtroendet från publiken och att fler och fler kommer att undvika att betala för varan i slutändan. Sluta att lura publike på sina surt förvärvade slantar så kanske ni får bukt med den illegala filkopieringen till slut!

4/10