School Night Massacre aka Death Academy - 2005

Aningen omskriven recension i förhållande till originalversionen. Det var ett par saker jag kände att jag var tvungen att ändra i och med att jag såg om filmen. Så nu vet ni det...

School Night Massacre

Aka Death Academy

Regi: Daniel Lehmussaari

2005

Horror

För tio år sedan skedde en serie brutala mord i en skola, fyra elever gick in… ingen kom ut. Nu vill fyra elever göra ett grupparbete om morden och de tror sig dessutom kunna bevisa att mördaren, Niklas Johansson (Oden Nilsson), är oskyldigt dömd. Elin (Sigrid Josefsson) är väl den som brinner mest för uppgiften och hon känner till och med Niklas eftersom hennes syster har varit tillsammans med honom. Hon får nys om att Niklas blivit frigiven för bara två dar sen och möter upp honom på järnvägsstationen när han återvänder hem. Under intervjun med honom bedyrar han sin oskuld, som han hela tiden gjort, och påstår sig också veta vilken mördaren är. Tillsammans beger de sig alla till skolan för att söka reda på bevis mot den riktige mördaren – den person som numera är skolans rektor…

Visst ska man vara tacksam när det kommer slasherfilm från Sverige, för det är väl trots allt ganska ovanligt. Men samtidigt blir man besviken när man redan från första scenen inser vilket bottennapp det är man just ska börja på. Skådespelartalangerna lyser verkligen med sin frånvaro och det finns faktiskt inte många repliker som är trovärdiga – inte ens av misstag.

Men tror ni jag tänker ägna hela den här recensionen åt att spy galla över filmen så tror ni fel! Jag tänkte istället ägna tiden åt att försöka lyfta fram de positiva sidorna hos filmen. För filmen är klart underhållande, många gånger ligger man dubbelvikt av skratt och däremellan sitter man med ett fånigt leende på sina läppar. Det är visserligen totalt ologiskt men ändå underhållande att försöka klura ut vilken mördaren är och hur det egentligen ligger till, slutligen kommer en ganska överraskande sanning faktiskt!

Som brukligt är i en slasher så handlar det om många mord. Här har man lagt lite extra fokus på dem och de är helt klart filmens mest genomarbetade del. Många gånger ser det riktigt bra ut och även om blodet kanske är lite tunt ibland är det inget som förstör helheten. Mordmetoderna är också uppfinningsrika och det är ju faktiskt halva nöjet med en film av det här slaget. Och som tillägg kan nämnas att mördarens mask faktiskt är en av de coolaste i slasherfilmens historia!

Slutligen vill jag dock säga att filmen påminner mer om en gammal brevfilm ur ”Bullen” än en svensk skräckfilm och att killen som spelar Jimmy ser ut som en yngre kopia av Robinson-Robban…