Hade jag varit svensk filmskapare av den lite mer ”udda”
typen hade jag varit avundsjuk på mina norska kollegor. Det råder inget tvivel
om att de lyckas klart mycket bättre än vad vi gör när det gäller rysliga
filmer. Det tycker jag de har bevisat med filmer som Fritt Vilt och Rovdyr.
Man kan väl även nämna Död Snö i
sammanhanget, där dessutom uppföljaren klådde originalet!
Christmas Cruelty
är väl en lite mer obskyr rulle än de nyss nämnda och heter O’Hellige Jul! på originalspråk. På
något sätt får det en mycket obehagligare klang på det sättet. Det är väl får
att norskan ligger närmare svenskan kanske. Det blir liksom en riktigt
obehaglig kontrast mellan komiken som trots allt förknippas med en sådan titel
och med det som händer. Själva teasern är bland det mest motbjudande jag har
sett. Jag tror att effekten uppnås av paradoxala budskap. Det är roligt
samtidigt som det är oerhört obehagligt. Lustmördaren som vi initialt får följa
är som vilken annan människa som helst. Han framställs inte på något särskilt
publikfriande sätt, bara ovanligt känslokallt psykopatisk.
Men vi får inte bara följa denna ohyggliga människa. En
stor del av filmen går ut på att följa en grupp andra människor. Här handlar
det inte om några rysligheter alls. Det handlar istället om människor som man
kanske kan säga är utsatta i samhället. Dialogen här är helt fantastisk och jag
skrattade högt och länge flera gånger. Det finns en vardagsfilosofi som inte
går av för hackor och en massa komik som helt enkelt inte går att låta bli att underhållas
av. Till exempel när man ska blanda glögg och blanda i allt som finns i
spritväg… Det blir bra drag i den glöggen kan jag lova. Omåttligt
underhållande! Det är antagligen denna humor som gör de andra delarna så
fantastiskt otäcka. Där är humorn som förbytt och det enda som finns kvar är
ett känslokallt skal.
Jag var oerhört underhållen av filmen som faktiskt har
riktigt hög klass av skådespeleri och annat. Det finns några blodskvättande
effekter där det är lite för tydligt att det rör sig om attrapper men det är
också allt. Man kan i alla fall inte anklaga filmen för att ha nyttjat sig av
datoranimerade effekter. Allt, så vitt jag kan se, är genuina effekter och då
tar jag hellre att det är frågan om modeller. Det är bara vid ett par tillfällen
det blir tydligt trots allt.
Mina farhågor om att det skulle vara en lågbudgetfilm som
var gjord på kul slogs alltså snabbt ur hågen. Det visade sig att filmen som
letat sig hem till min brevlåda var klart mycket mer genomarbetad än det mesta
inom lågbudgetgenren. Fantastisk musik och en berättarkänsla som är få
förunnat. Sa jag att jag älskar filmen?
9/10
 |
| Den svenska affichen |
