Captain America: Civil War – 2016 – Marvels universum

Marvels universum börjar krympa. Det är inte längre filmer som handlar om en enskild hjälte eller ens en grupp hjältar. Man måste se alla Marvels superhjältefilmer som en enda enhet. Vem som helst kan dyka upp i vilken film som helst verkar det som. Givetvis finns det både filmer och hjältar som är undantagna från den regeln men på det hela taget känner jag att det är sant. Det här borde vara en film om Captain America, men jag vill påstå att det vore bättre att rubricera den som en Avengers film. Det finns så mycket samarbete mellan filmfranchiserna att det nästan blir löjligt att döpa en film efter en enskild hjälte.

Jag antar att det finns en tanke bakom detta men jag känner att det blir lite för mycket och att saken snarare går ut på att samla så många hjältar i samma film som möjligt än att skapa en vettig historia. Jag säger inte att det är så mycket fel på denna historia egentligen, den fortsätter i princip där förra filmen och The Avengers: Age of Ultron slutade. Eller i alla fall något ditåt. Det är mycket snygga actionscener och det är ju alltid trevligt att titta på.

Men jag är inte helt förtjust över det moraliserande som filmen gör. I korta drag sker det någon form av schism mellan de olika hjältarna, som då står på olika sidor av en meningsskiljaktighet. Vad som är rätt och fel är i min värld inte helt självklart men hjältarna tvingas i alla fall underkasta sig ett fördrag eller kastas i fängelse. Därmed ställs olika åsikter mot varandra. I min värld är det som sagt inte självklart vad som är rätt och fel. Det kan till och med vara så att det inte finns nån skillnad. Båda lägers argumentation har definitivt sina poänger.

Överlag måste jag säga att jag är lite besviken. Tycker filmen är lite fadd tvärs igenom och det verkar mer som att man har gjort den på rutin än med ett ordentligen genomarbetat manus. Underhållande action – javisst, men inte så mycket mer denna gång.

6/10

Tävling!

Vi har tre ex på blu ray att lotta ut. Du behöver svara på vilken figur som INTE medverkar i filmen.

1.       Captain America   X. Peter Parker    2. Thor

Som vanligt vill vi också ha din motivation till varför just DU ska vinna.

Skicka era svar till tommy@fanatiskfilm.se (och ingen annanstans). Inkludera er adress och gör det senast 2016-10-23 kl 23.59.

Bilder: ©Marvel

Evil Dead 2 – 1987 – En jävla röra egnetligen

En gång i tiden gillade jag inte alls denna uppföljare. Jag fann den allt för komisk för min smak. Lite för mycket slapstick helt enkelt. Kort sagt en nyinspelning av det underbara originalet men med mer komisk vinkling. Numera gillar jag den faktiskt bättre. Jag såg om den vara för några dagar sen. Jag anser inte den längre vara en nyinspelning, snarare en annan tolkning av samma historia. Jo, det finns en skillnad.

Men betyder det i sig att det blir så mycket bättre? Nja, det gör det väl inte men när man inte längre förväntar sig en skräckfilm blir det hela mycket lättare att ta till sig. Det har tagit mig några år att inse det och nu tyckte jag att det var dags att återse filmen.

Jag tycker fortfarande inte om all slapstickhumor som kantar filmen, både på längden och på tvären. Det blir för mycket. Och jag tycker att historien är för lik den som utspelas i första filmen. Dock hittar jag den här gången lite kul referenser där man har vänt på händelser från första filmen. Jag kan inte tänka mig något annat än att detta är synnerligen genomtänkt och avsiktligt. Men faktum kvarstår. Det här borde ha varit en skräckfilm. Det här borde ha varit historien men berättat som en gastkramande skräckis och inte med slapstickhumor.

Därmed inte sagt att Bruce Campbell, som bär upp det mesta av filmens skådespeleri gör något dåligt jobb med humorn. Det finns nog ingen som kan se så galet besatt ut som han när han sätter den sidan till. Och det var kul att återse filmen efter så många år också. Och även om jag inte är jätteförtjust i filmen så är jag glad över att jag äntligen äger den på DVD. Dessutom är det onekligen en bra början i slutet av filmen för Army of Darkness. Den har jag heller inte sett på många år.

5/10

Trailer: The Human Centipede 3

Jag ser vansinnigt mycket fram emot den här!

Flygplan 2: Räddningstjänsten – 2014 – slår originalet på fingrarna!

När jag läser igenom min recension av första filmen förundras jag över hur pass snäll jag har varit mot den. Mina minnen av den är inte goda, i dubbel bemärkelse! Spontant är det här en mycket intressantare film. Det kanske gäller i synnerhet om man har passerat 40-strecket? Jag tror nog att man har utmärkt utbyte av den här som liten, minst lika bra som den första filmen, men för oss som är lite äldre vill jag påstå att den här levererar mer. Således kan Flygplan 2 sälla sig till de ytterst få uppföljare som faktiskt slår originalet på fingrarna. Det är inte dåligt!

Filmen tar sin början när Dusty Spridenfält redan har nått den berömmelse han så ivrigt eftersökte i första filmen. Hela staden är upprymd av gläjden och turismen ser ut att blomstra. Men så väl som alla andra så blir Dusty äldre. Hans växellåda behöver bytas ut och det finns helt enkelt inga att skaffa fram någonstans. Samtidigt kommer det nya krav på minst två brandfordon för att flygplantsen ska kunna behållas. För att göra en lång historia kort (och fri från spoilers) anmäler sig Dusty för tjänstgöring. Men först måste han certifieras, något som visar sig vara lättare sagt än gjort.

Jag har sagt det förr men det är sällan Disney-berättelser är särskilt nyskapande. Oftast gör det ingenting utan man kan uppskatta gulligullet ändå. Man får ta det för vad det är helt enkelt. Det är precis likadant här. Det är inget nytt under solen. Dusty kommer in som outsider i räddningstjänsten och slutat som en av gänget där alla ställer upp för varandra till 100 %.

Förresten så är filmen dedikerad till alla brandbekämpare där ute och det är väl inte mer än rätt. Härmed dedikerar jag även den här recensionen åt dem som är beredda att offra sina liv för att rädda andra. Det finns få saker som är lika beundransvärt i min bok!

Det är som sagt en bättre film än den första. Jag var riktigt överraskad över hur underhållen jag var. Det är snyggt animerat, även om det förstås inte kommer i närheten av vad man lyckades göra med Bilar. Flygplan är och förblir lillebror till bilar men med den här filmen krymper åtminstone avståndet något!

7/10

Bilder: ©Disney

Captain America: The Winter Soldier – 2014 – Captain America har båda fötterna på jorden

Skillnaden mellan den här och den första filmen – The First Avenger, är förstås bland annat att den här utspelar sig i modern tid. Jag ser det helt klart som positivt. Det är mer intressant att se Captain America i en tid där modern teknologi existerar. Riktigt modern kan man väl säga, det är riktiga framtidsvibbar emellanåt. Samtidigt finns det klart kopplingar till den tid som Captain America ursprungen kommer ifrån. Till exempel antecknar han vad han måste lära sig i ett helt vanligt anteckningsblock, inget digitalt dito. Det är ett bra sätt att visa att Captain America har båda fötterna på jorden.

Skådespelarmässigt fungerar det riktigt bra. Chris Evans i titelrollen är minst lika bra den här gången. Förutom någon tillbakablick är han stor och stark hela tiden, vilket passar honom. Samuel L. Jackson är förstås också tillbaka som Nick Fury och dessutom har man lyckats få med Robert Redford i en ganska så stor roll. Att se Robert Redford i en superhjältefilm var väl inget man tänkte på när man såg Butch Cassidy and the Sundance Kid eller the Sting, men så är det i alla fall.

Den här gången är det S.H.I.E.L.D. som står i centrum. Snart står det klart att HYDRA sedan länge har infiltrerat organisationen och deras planer är, så att säga, väldigt destruktiva. I kort går planen ut på att eliminera samtliga hot mot organisationen, det handlar om några miljoner människor… 

Överlag gillar jag filmen, kanske mer än den första, det är svårt att säga. Den är lite annorlunda men kanske inte varken bättre eller sämre egentligen. Det är i alla fall fullt pådrag när det gäller action. Det blir kanske till och med lite för mycket vid ett par tillfällen. Dessutom vill jag påstå att det faktiskt till och med ser ”för bra” ut vid några tillfällen. Med ”för bra” menar jag att det är så bra kvalitet på bilden att man inte riktigt kan greppa att det är en spelfilm. Ser det för bra ut är det lätt hänt att det ser fejkat ut. Det bättrar sig dock efter ett tag och så vitt jag förstår finns det också scener som är gjorda på det gamla goda sättet, alltså utan CGI och greenscreen.

Det känns som att man kommer nära karaktärerna och då i synnerhet förhållandet mellan Captain America och hans fiende här – The Winter Soldier, som är minst lika stark och snabb som Captain America. Hans ursprung, som förklaras i filmen, går jag däremot inte in på. Se filmen istället, den är värd det!

7/10

Bilder: © 2014 MARVEL. www.marvel.com

The Expedables 3 – 2014 – Idel stora namn

Tja, vad ska man säga om det här då? Har vi inte redan sett allt som den här filmen har att erbjuda? Den enkla sanningen och svaret på den frågan är förstås JA! Låt vara att man här har lyckats få med Harrison Ford och Mel Gibson i rollistan. De sköter sig precis lika bra som man kan förvänta sig. Det gör också Wesley Snipes som också är med. Övriga roller besätts som vanligt av Sylvester Stallone, Jason Staham, Dolph Lundgren, Jet Li och Arnold Schwarzenegger. Bruce Willis återfinns däremot inte såsom han har gjort i de två tidigare filmerna. Jag har egentligen ingen åsikt om det. Det är Harrison Ford som har tagit över funktionen och det funkar för mig.

Alltså idel stora namn men det har vi ju å andra sidan vant oss vid sedan de två tidigare filmerna. Bara stora namn gör ju som bekant ingen film, det krävs någon form av handling och eftersom det här är en högexplosiv actionfilm behövs det också tilltalande actioneffekter, explosioner och massor av skjutvapen.

För min del fallerar filmen på alla plan utom just kända namn i rollistan. Det är en ganska tråkig story, skådespelarna känns ganska trötta och det exploderar på tok för mycket för att det ska vara underhållande att se på. Bara action för dess egen skull är inget jag förespråkar.

I enkelhet handlar det om att gänget, som förstås är ute på uppdrag stöter på Conrad Stonebanks som spelas av Mel Gibson. Snart står det klart att det är skurkarnas skurk och att det dessutom finns en historia mellan honom och ledaren för gänget, Barney Ross (Stallone). Riktigt vad kommer förstås inte fram förrän senare men det är inte alltför svårt att räkna ut hur det ligger till. Överhuvudtaget är det en ganska förutsägbar film, även med actionfilmsmått mätt.

Hur som helst ska Barney ge sig efter skurken och skaffar för det personliga uppdragets skull nu personal. Låt oss säga att det inte går helt smärtfritt. Han kommer att behöva all hjälp han kan få och under tiden smäller det omkring honom. Vi kan alla räkna ut hur det kommer att gå…

Överlag en ganska trött film alltså. Det smäller och exploderar men det räcker inte. Historien är tråkig och karaktärerna får inget utrymme att jobba på klichékomiken heller.

4/10

Seed 2: The New Breed – 2014 – Makeuppeffekter av Ryan Nicholson

Jag fattar inte vad den här filmen överhuvudtaget har med den första att göra. Det är klart att jag förstås att det finns karaktärer, mördaren Max Seed till exempel men det är allt så vitt jag kan se. För min del är det här en helt meningslös film som mestadels utspelar sig i en öken eller i en husbil på väg genom den. Historien är synnerligen fragmenterat berättad. Det är svårt att hänga med i var på tidslinjen de olika scenerna befinner sig. Jag anser mig ha ganska bra koll på fragmenterat berättad handling och brukar kunna pussla ihop det men inte här.

Fast å andra sidan är kanske inte koncentrationen på topp eftersom det trots allt är ganska dåligt. Det mesta är ganska dåligt faktiskt. Det som lyser är väl i så fall makeupeffekterna som designade av Megan och Ryan Nicholson. Allt annat har vi sett förr, galningar som attackerar genomresande. Det enda som saknas är väl en bensinmack där föreståndaren lurar de intet ont anande tjejerna på fel väg. Jag kan inte minnas någon sån scen i alla fall. Understundom är det urusla skådespelare och när de är som bäst är de fortfarande dåliga. Faktiskt den sämsta film jag har sett på mycket länge…

2/10

The Pink Panther Strikes Again – 1976 – Kommisarie Clouseau är tillbaka!

Jag är inte säker på att jag har sett alla ”Rosa Pantern filmerna” och jag är heller inte helt säker på att jag kan arrangera dem alla längs tidslinjen. Helt klart är emellertid att den här både är gjord, och utspelar sig efter den första filmen – The Pink Panther. Det är också tämligen uppenbart att The Return of the Pink Panther är en film som förekommer den här. Det finns nämligen en utveckling av karaktärerna som måste följas.

I den här har Clouseau blivit befordrad och Dreyfus sitter inlåst på dårhuset. Hans förhållande till den superklantige detektiven har helt enkelt blivit för mycket för honom. Hur som helst så rymmer han och förklarar krig mot sin forne kollega. För att göra en lång historia kort lyckas han komma över ett högteknologiskt vapen som han hotar världen med. Om världens alla underrättelsetjänster inte likviderar Clouseau kommer han att använda sig av vapnet. Naturligtvis lyckas inte världens samlade underrättelsetjänster med uppgiften…

Peter Sellers är förstås kungen i filmen. Det är hans slapstickskådespel och Blake Edwards manus som gör filmen till vad den är. Man behöver verkligen inte ha någon av de tidigare filmerna i bagaget men det skadar inte. Som uppföljare har den väl inte jättemycket med de andra att göra mer än den karaktärsutveckling jag nämnde. Jämfört med originalet är det en klart mycket roligare film även om den kanske inte har åldrats med sådan finess man skulle kunna önska.

Det är fortfarande en stenkul film emellanåt men om man har sett den lite för många gånger är det kanske inte lika roligt att se någon ramla i vattnet längre?! Jodå, det är fortfarande lika kul egentligen. Grejen är att om man har sett filmen 10-15 gånger är det ingen överraskning kvar längre. Peter Sellers får tillfälle att spela ut lite av det rika persongalleri hans skådespel kan leverera. Jag gillar också Herbert Lom som Dreyfus, fortfarande har jag problem att ta honom på allvar i andra roller. Det är den här rollen han är för mig.

Har du inte sett den här måste du göra något åt det. Har du redan sett den kan du gott se den igen, den är så pass rolig!

8/10

Red 2 – 2013 – Jag kan nog se den igen!

Det känns som att jag upprepar mig gång på gång när jag påstår att jag inte har några direkta minnen av den första filmen. För, handen på hjärtat, hur många gånger har ni sett mig skriva det? Den här gången är det dock lika sant som annars. Jag minns inte mycket av Red.

Lyckligtvis är filmen gjord på ett sådant sätt att man inte behöver särkilt mycket bakgrundshistoria, och det lilla man behöver presenterar filmen på ett bra sätt. Egentligen rör det sig i mångt och mycket om hjärndöd action. Det är många som dör och det är många lönnmördare, spioner och dubbelagenter. Dock med den lilla skillnaden att det är en hel del humor i den. Det är nästan så att det går till överdrift men jag tycker man lyckas tyglas det precis på rätt sida om gränsen.

Det är många kända skådespelare. Bruce Willis förstås, John Malkovich, Helen Mirren, Anthony Hopkins och Catherine Zeta-Jones. Det finns fler kända ansikten, många fler, men jag är som vanligt dålig på att koppla samman ansiktet med ett namn. Det finns inget att klaga på när det gäller skådespeleriet. Man får vad man förväntar sig, varken mer eller mindre.

Men hur underhållande filmen än är, är det inget som gör något bestående avtryck. Jag tycker det är en riktigt underhållande film så länge den vara och jag skulle nog kunna se den igen om bara några dagar. Men det är som sagt inget speciellt. Man får vad man förväntar sig och inget mer, det finns inga överraskningar och, som jag tidigare var inne på, bestående intryck.

5/10