Recension: The Night Porter - 1974



The Night Porter
Aka: Il Portiere Di Notte
1974
Drama

Året är 1957 och Max (Dirk Bogarde) jobbar som nattportier på ett hotell i Wien. Han har dock ett förflutet som SS-officer och när Lucia (Charlotte Rampling), en av hans före detta fångar från koncentrationslägret av en slump checkar in på hotellet, kommer alla minnena tillbaka för dem båda. Det uppstår en ömsesidig fasa och fascination. Hon är å ena sidan ett farligt vittne mot hans krigsförbrytelser och han är å andra sidan en gammal förtryckare. Trots detta attraheras de till varandra och återupptar det sadomasochistiska förhållande som de hade i hennes fångenskap.

Redan vid första mötet känner man att karaktärerna dras oundvikligt mot varandra på ett mycket smakfullt sätt. Det är mycket tillbakablickar som förtydligar deras relation men även händelser i nuet hjälper till att bygga deras karaktärer. Hon vill till exempel inget hellre än att genast ge sig av från både hotellet och staden men hennes man, som är dirigent, kan inte åka utan måste närvara vid en konsert. När det sedan blir dags att åka till nästa stad har hon tvärvänt och insisterar på att stanna ytterliggare några dagar.

Han lider av ett liknande dilemma. Den nazistgrupp han tillhör håller på att röja krigsförbrytarbevisen mot honom ur vägen och de vet att det möjligtvis finns ett enda levande vittne mot honom. Men istället för att berätta vad han vet gör han istället allt för att mörka kännedomen och en märklig kärlekshistoria påbörjas. Han gör allt för det omöjliga förhållandet och får hela organisationen efter sig. Tillbakablickarna till lägertiden är fortfarande närvarande men allt eftersom film fortgår behövs de inte längre och trappas successivt ned.

Vi befinner oss i nuet och får följa en dekadent nedgång av både Max och Lucia, galenskapen blir allt mer tydlig och utvecklar sig till en psykologisk studie av deras förfall. Men vem kontrollerar egentligen vem, är det han som fortfarande för befälet eller är det hon som manipulerar honom till avgrundens rand? Spänningen både dem emellan och mellan organisationen och Max eskaleras och hela tiden kantas vägen av strålande skådespelarprestationer som verkligen förhöjer filmens påverkan på åskådaren.

Man måste dock betona att det här är så långt ifrån nazisploitation eller hakkorsporr (en benämning docent Olle Sjögren frekvent använder i sin mycket intressanta bok ”inte riktigt lagom”) man kan komma. Det är snarare en betraktelse av det så kallade Stockholmssyndromet, som i korta ordalag kan beskrivas med att offret tar gärningsmannens parti. Enligt många forskare handlar det hel enkelt om att rädsla för att råka ännu värre ut och är i så fall, i mångt och mycket, en vädjan till gärningsmannens inre godhet. Filmen gjordes endast ett år efter Norrmalmstorgsdramat, då uttrycket ursprungligen myntades.

Ett psykologiskt bra drama om vem som egentligen kontrollerar vem!

Recension: The Exendables 2 – 2012




Gillade man första filmen har man mer av samma vara här! Där skulle egentligen recensionen kunna sluta för så enkelt är det egentligen. Det är underhållande hjärndöd action som inte skäms för att använda sig av klichéhumor och oneliners när det behövs. Men trots att den är med glimten i ögat och med blinkningar till äldre filmer blir det aldrig tramsigt.

Sedan förra gången har man dessutom tryckt in ett par actionskådisar till. Man nöjer sig inte bara med Sylvester Stallone, Jason Statham, Jet Li, Dolph Lundgren, Bruce Willis och Arnold Scwarzenegger. Som antagonist har man tagit in Jean-Claude Van Damme och så har vi som extra grädde på moset även Chuck Norris i en mindre roll. Det hindrar dock inte att man lyckas få med en Chuck Norris fact i manuset. En kul gliring helt enkelt. Vilken av alla de ”fakta” som finns om Chuck Norris får du se när du ser filmen!







Handlingen är inget man behöver lägga tid på att varken förklara eller veta om innan man ser filmen. Det som trots allt finns där skulle lätt kunna rymmas på baksidan av en tändstisksask i alla fall. Att skjuta mycket, explosioner och springa runt är i stället filmens epitet.

Action!

6/10