Recension: Krokodilskräckisen - PRIMEVAL - 2007

Primeval

Regi: Michael Katleman

2007

Horror/Thriller

Ett amerikanskt nyhetsteam beger sig till Afrika för att fånga en ovanligt skräckinjagande krokodil som enligt uppgifterna ska vara över sju och en halv meter lång med smak för mänskligt kött. Vad de inte räknat med är dock att Gustave, som lokalbefolkningen kallar krokodilen, ska vara så slug att den utan större problem undgår och överlistar de mänskliga fällorna designade att fånga honom. Han är istället ute efter ett rejält skrovmål och vad passar bättre på menyn än vilsekomna amerikaner som inte riktigt känner till den afrikanska vildmarken? Dessutom kompliceras saken av det rådande inbördeskriget och att den lokala gerilla ledaren placerat dem på sin dödslista…

Läser man enbart handlingen ovan kanske man lockas att tro att det här bara är en i mängden av alla de otaliga filmer som gjorts med en blodtörstig krokodil i centrum. Detta är dock inte riktigt sant. För det första är skådespeleriet av en helt annan klass än vad man är van vid och dessutom är själva krokodilen inte lika överdriven som brukligt är trots sin påstådda storlek. Detta innebär dock inte att det alltid ser bra ut när krokodilen är i action, för det gör det sannerligen inte, men själva grundkonceptet funkar förvånansvärt bra! Det som drar ned intrycket är istället den hastighet med vilken djuret rör sig, det ser så överdrivet ut att man tappar trovärdigheten.

Något som också skiljer den från dussinproduktionerna är inblandningen av en politisk handling, det fokuseras inte enbart, som brukligt är, på själva krokodiljakten (oavsett om man ser krokodilen som jägaren eller bytet i genomsnittsfilmen) utan man ger handlingen något mera kropp så att säga. Det finns en underliggande (och mänsklig) faktor som påverkat krokodilen till att utveckla sin smak för mänskligt kött som låter trovärdig och kanske rent av är det också. Saker och ting ställs i relation till varandra och man kan fundera över vad som egentligen är grymmast och mest skräckinjagande, ett blodtörstigt djur som följer sina naturliga instinkter eller den mänskliga inblandlig som skoningslöst enbart tänker på sin egen vinning genom medvetna val?

Verkligheten är i min bok oftast betydligt mer skrämmande än dikten men vem vet hur mycket sanning som ligger bakom? För det är ju trots allt en film som bygger på en verklig händelse, även om man vid det här laget lärt sig att ta den typen av påståenden med en liten nypa salt.

Personligen uppskattar jag att min gamle favorit Jürgen Prochnow medverkar i filmen, han får intresset att höjas ett par snäpp för mig och han sköter sig också galant, även om jag erkänner att jag kanske har en smula svårt att vara total objektiv om den saken. Han spelar i alla fall guiden och man förstår ju lång väg att det är han som sitter inne med den verkliga kunskapen och inte den såkallade ”experten” TV-teamet har med sig och som rent formellt leder expeditionen. Man kan väl utan vidare jämföra detta med en av de mest kända och ansedda djurskräckfilmerna av dem alla – Jaws!

I slutändan blir et alltså godkänt för Primeval och kanske lite mer ändå, så gillar du djurskräckisar ska du helt klart se denna!

The Lost World - 1925 - Den historiska betydelsen kan inte överskattas!

The Lost World

Regi: Harry O. Hoyt

1925

Fantasy/Äventyr

Professor Challanger hävdar bestämt att det ännu finns levande bevis för dinosaurier på denna jord. Ingen tror honom naturligtvis och han blir gjord till åtlöje av kollegorna. Han ger sig dock inte och presenterar bevis för sin sak. Dessutom ordnar han en expedition som en gång ska bevisa att det verkligen finns en svunnen värld djupt inne i Amazonas regnskogar. Sagt och gjort, man beger sig till platsen och det dröjer heller inte länge förrän man ser otroliga vyer med varelser man bara kunde drömma om…

När jag skrev om KingKongs Son eller om det var King Kong refererade jag till denna. Sedan slog det mig att jag faktiskt inte hade recenserat den och det bara måste jag ju! En klassiker som denna som inte finns representerad i recensionsarkivet kan vi ju inte ha… Faktum är att jag faktiskt en gång i tiden även läste Sir Arthur Conan Doyles bok som filmen bygger på. Jag har inga som helst minnen av den just nu men jag räknar med att även denna kommer att recenseras på bokbloggen så småningom!

På något sätt känns det här som ärketypen av fantasy- och äventyrsfilmer. Man ger sig iväg med full övertygelse om att man ska hitta något som hittills är okänt för mänskligheten och lyckas dessutom med uppdraget. Det spelar ingen roll om det handlar om dinosaurier, Atlantis eller Shangri-La. Det är samma sak egentligen. Det handlar antingen om att hitta ett paradis eller om någon mytomspunnen skatt. I det här fallet hittar man en försvunnen värld som bevisar tesen man hade redan innan man åkte.

Men det här är inte en film där handlingen står i centrum egentligen. Liksom King Kong och King Kongs Son handlar det mestadels om specialeffekterna, hur man lyckades göra dinosaurierna levande utan datorgenererade effekter, om hur mycket man egentligen kan göra med kameran. Förgrund och bakgrund och olika miniatyrer. Det är Willis O’Brien som ligger bakom och även om det inte är lika imponerade som King Kong så ser man var idéerna börja utvecklas. Förresten så är mycket av handlingen till King Kong lånad av den här också på sätt och vis. I alla fall den delen att man vill ta en av varelserna med sig ”hem”. I det här fallet handlar det dock om London och man får se Tower Bridge förstöras, snarare än King Kong på Empire State Building!

Men det är som sagt inte lika bra även om det är oerhört spännande att ta del av denna historiska film ur ett filmhistoriskt perspektiv. Animationerna har jag väl egentligen inget emot, det är ett gediget stopmotionarbete. Däremot lyckas man inte riktigt få till illusionen av att varelserna skulle vara så gigantiska som de borde vara. Jag är inte människa att instruera i vad man skulle gjort istället men det ser helt enkelt ut som miniatyrer många gånger. Den historiska betydelsen kan förstås inte överskattas!

5/10

Recension: Realismthrillern KILL LIST - 2011

Kill List

Regi: Ben Wheatley

2011

Thriller

Jay har stora psykiska problem, kanske beroende på det arbete han utför. Han är nämligen yrkesmördare. Nu var det ett tag sedan han var aktiv på grund av en katastrof som hände i Kiev. Han har ännu inte repat sig och Jays humör tär på förhållandet med Shel som han har sonen Sam tillsammans med. Men så kommer chansen att tjäna en hiskelig massa pengar för tre mord. Han och kompisen Gal tar sig an uppdraget som till en början inte verkar vålla några direkta svårigheter. Men det är som sagt var bara början, snart är allt nattsvart och en väl orkestrerad plan av deras uppdragsgivare…

Jag hade hört mycket gott om den här filmen innan jag äntligen tog mig tid att se den. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig ändå. Var det en skräckfilm? En Thriller eller något annat? Jag måste säga att relationsproblematiken är diskbänksrealistisk, medan resten av handlingen – yrkesmördarbiten kanske är lite för over-the-top för att kvalificera sig som sådan. Dock är det oerhört realistiskt genomfört och det finns en eller ett par scener som är rejält obehagliga att se!

Ska man jämföra det med något annat ligger Sprski Film och The Wicker Man nära till hands. Jag tänker dock inte avslöja varför, det är upp till var och en att ta reda på. Det borde inte vara särskilt svårt att lista ut vad jag syftar på när man ser filmen. Förresten så är det en mycket märklig känsla som infinner sig. Det är spännande och man är grymt nyfiken på hur det ska hänga ihop, ändå har man i princip fattat poängen. Vidare känner man helt klart sympati för Jay, även om han är yrkesmördare. De uppdrag han får är att likvidera avskum, eller så är det i alla fall vad han försöker intala sig.

Skådespelarmässigt kan jag inte hitta något problem överhuvudtaget! Neil Maskell som spelar Jay är fantastisk, hans kompis Gal görs av Michael Smiley som knappast är sämre och flickvännen Shel av blonda svenskan MyAnna Buring. Jag blev faktiskt överraskad när jag en bit in i filmen hörde ett telefonsamtal på svenska. Jag hade ingen aning om att hon var svensk så man får väl säga att jag inte reagerade på någon dåligt uttalad engelska i alla fall!

7/10