A Christmas Carol - 2009 - Charles Dickens klassiska berättelse!

A Christmas Carol

Regi: Robert Zemeckis

2009

Drama/Animerad

Ebenezer Scrooge är en gammal grinig man som inte har mycket till övers för sina medmänniskor. Inte blir det heller bättre av att hans affärskompanjon Jacob Marley dör på självaste julafton vilket får Scrooge att bli ännu mer avig till traditionerna. Sju år senare har han blivit ännu bittrare och den historia vi kommer att få ta del av tar sin början. Han hemsöks av sin gamle kompanjons ande som förklarar för honom han kommer att få tre uppenbarelser. Under de tre följande nätterna kommer han att få uppleva något som kommer att påverka honom djupt. Scrooge slår bort det hela som dumheter men blir snart varse om att Marleys spöke faktiskt talat sanning och första berättelsen tar vid…

Charles Dickens skrev den här berättelsen redan på 1800-talet och den gavs ut första gången 1843 så det handlar ingalunda om någon ny historia. Ska man vara lite elak mot dagens författare så vet jag inte ens om någon skulle kunna klara av att konstruera en historia med en sådan finess och sensmoral som den här historien besitter. Jag kan visserligen inte påstå att jag har läst den någon gång, men är man bara någorlunda allmänbildad bör man nog känna till andemeningen i den. Om den snåle och grinige gamle mannen som får en uppenbarelse, eller tre egentligen, och som sedermera förändrar sitt liv och leverne och inser den sanna meningen med julen.

Det är heller inte första gången den filmatiseras, och om jag minns rätt finns det till och en version från Disney tidigare, där Scrooge gestaltas av Joakim Von Anka (Uncle Scrooge eller Scrooge McDuck på engelska) och där Benjamin Syrsa spelar en central roll som guide genom historierna. Inte olikt den roll han gjorde i den magnifika filmen om Pinocchio!

Hur som helst är det en mycket gripande berättelse och det är inte utan att ögonvrårna hålls fuktiga mest hela tiden av det som Scrooge upplever. Delvis kan man tycka att han förtjänar att återuppleva en del av det han faktiskt blir varse under sina uppenbarelser men samtidigt vilar det en ton av sympati över alltihop, en tanke om julens sanna budskap. Det är en tid för förståelse, förlåtelse, empati och givmildhet! För visst ligger det lite av en egen belöning i att göra andra människor glada och att bjuda lite på sig själv?

När jag först fick filmen i min hand och läste lite snabbt på den förvånades jag över att en Disneyproduktion såsom denna faktiskt hade en åldersgräns och att den låg på elva år! Disney brukar ju annars vara ganska synonymt med rätt så sockersöta historier och inget ont i det egentligen så länge man är medveten om vad man får. Men efter att ha sett filmen förstår jag verkligen varför den här har belagts med en högre åldersgräns. Det är inte otäckt eller så någon gång, men historien är ändå så pass komplicerad och innehåller så vuxna teman att det nog krävs lite mer för att man ska kunna ta till sig den och förstå vad det faktiskt handlar om. Och jag tror inte att den här filmen ska ses av någon som inte förstå och kan ta till sig budskapet i den.

Det finns inga direkta överraskningar längs vägen oavsett om man är bekant med Dickens berättelse eller inte. Man förstår att historien vill förmedla att lyckan inte kan köpas för penningar och att gemenskapen i glädjens högtid är det som räknas när det väl gäller och att det värsta utanförskapet är det som man kan utsätta sig själv för. Att inte släppa in någon annan på livet är en ensam väg att vandra och kan bara filmen påverka en enda människa i rätt riktning har den gjort sitt jobb väl!

Visuellt är den mycket välgjord och det finns många hisnande sekvenser. Får man tro på extramaterialet är många delar av filmen bokstavligen identiska med boken och det säger väl kanske en del av Dickens författarskap och visioner. Men också en del om Robert Zemeckis som har sett till att ge liv åt det i detta animerade filmformat där skådespelarna spelar rollerna för att sedan skicka över informationen till en dator som gör resten av jobbet så att säga. Det blir ett mycket vackert resultat och om Disney borgar för något annat än sockersöta historier så är det här med klargjort att det är kvalitet!

I rollerna ser vi storheter som Jim Carrey, Gary Oldman, Colin Firth och Bob Hoskins och det är inga dåliga namn. Man kan väl inte säga att man känner igen dem ur alla vinklar och vrår men att det är de som har gett liv åt animationerna råder det ingen som helst tvekan om. Det är mycket levande och en film som jag verkligen rekommenderar alla att se så här i juletider!

Bilder: © Disney/Pixar 

A Crime - 2006 - Thriller eller Drama, det är frågan?

A Crime

Regi: Manuel Pradal

2006

Thriller/Drama

Vincent (Norman Reedus) drömmer mardrömmar om en kväll för tre år sedan, han var på väg hem och krockade nästan med en taxi precis utanför hemmet. Strax därefter hittade han sin blödande fru död på köksgolvet. Han blir besatt av att hämnas, men de enda ledtrådar han minns är att taxichauffören hade röd t-shirt och en stor ring på fingret. Alice (Emmanuelle Béart), som bor granne med Vincent är, å andra sidan, ute efter att han ska öppna upp ögonen för henne istället för att gräva ner sig i det förgångna och beslutar sig för att finna det som Vincent letar efter, oavsett om detta innebär att manipulera och fabricera, en syndabock till våldsdådet.

På baksidan av fodralet påstår man att detta är en thriller, tillika gör man det på världens största filmdatabas – imdb, men jag vill nog hålla de dramaturgiska egenskaperna i ett triangeldrama högre. Det finns ingen gastkramande spänning och heller inget brott att, i konventionell mening, klara upp trots filmens titel. Däremot finns det ett intresse av att få veta mer och i synnerhet vad som ska hända härnäst. Med det menar jag inte att det döljer sig några stora mysterier i filmen utan snarare ett sug efter bekräftelse av de teorier man själv framlägger på händelseförloppets fortgång.

                                            

Alices syndabockssyften med taxichauffören Roger Culkin (Harvey Keitel) kräver inte någon djupare penetration för att förstå, det kommer visserligen undan för undan, men målet är klart utstakat ganska tidigt. Men vilka känslor hon spelar med är inte lika självklart. Hon har ett mål, med vad kostar det henne egentligen rent själsmässigt i slutändan? Blir hon lycklig eller har priset för den, på förhand, förmodade lyckan varit alldeles för högt?

Rogers intentioner är dock inte lika självklara, inte heller hans karaktär. Det finns en gåtfull stämning över honom och man funderar på om han faktiskt, trots allt, var inblandad i det ursprungliga brottet. Detta tror jag är en sund problematisering för filmens bästa och det gör helt klart att den får ytterliggare en dimension. Det skapar också ytterliggare frågor som; leker han bara med Alice eller är han kär i henne på riktigt? Inser han att han blir manipulerad? Det är klart att han gör, men när?

Det är utmärkta skådespeleriinsatser från alla håll och kanter och den tredje stora rollen – Vincent, är inget undantag. Inser han att han är besatt av tanken på hämnd eller går det honom obemärkt förbi? Kanske finner han alldeles för stor intresse i sin hund Vicky för att förstå hur dåligt han mår?

Det är många frågor och svaren finns möjligen att finna i filmen, men framförallt finns de att finna i den subjektiva tolkning varje publik måste göra av filmen. Jag tror att olika människor kommer fram till olika svar med tanke på var man själv råkar befinna sig i livet. Inget är rätt och inget är fel, det är bara personliga tolkningar av de sinnesuttryck karaktärerna gestaltar.

En välspelad film med ett komplext manus!

Husk

Husk – Några ungdomar kraschar med bilen när deras vindruta krossas av några kråkor. De ser ett hus med ett tänt fönster andra sidan majsfältet och försöker ta sig dit. Det skulle de inte ha gjort, det finns något som vill dem illa i majsfältet. Ungefär så kan man väl sammanfatta den här filmen. Det är svårt att inte tänka på Children of the Corn när ett majsfält är så närvarande i handlingen och jag ser nog fler likheter än vad det egentligen finns på grund av detta. På det hela taget är det en inte särskilt spännande film, det finns lite mystiska händelser som inte genast förklaras och en del gruvliga scener av självstympning, men annars är det inte direkt något nytt under solen. En efter en går ungdomarna sitt öde till mötes…

3/10

Recension: Sanctum

Sanctum – Att utforska grottor har aldrig varit Joshs passion men eftersom hans pappa lever för det har han mer eller mindre blivit tvingad att delta i olika expeditioner. Nu är det dags igen om motvilligt tar han sig ner i ett gigantiskt grottsystem som hans far håller på att utforska. Plötsligt ändrar sig vädret till en katastrofal cyklon och översvämmar allt. Vägen ut blockeras och de måste söka sig längre in i de outforskade grottorna för en annan väg ut. Dessa premisser borde generera en hel del klaustrofobiska känslor om man gör det på rätt sätt men icke. Det är inte den typ av film som jag hade förväntat mig och i stället för att skrämma slag på åskådaren, eller åtminstone hållas i ett järngrepp av spänning, fokuseras istället på nödvändigheten att hålla huvudet kallt, inte gripas av panik och förmågan att kunna tänka rationellt under press. Det är kanske inte så spännande att man blir lamslagen av rädsla men helt klart ett intressant inlägg i överlevnadsinstinkt.

6/10

Slugs

Slugs – Som djurskräckfilm har den här filmen egentligen inget nytt att komma med jämfört med alla de andra som finns om diverse småkryp. Ett misslyckat experiment gör mördarsniglarna än mer mordiska och de dödar det mesta som kommer i deras väg. Människorna som ska stoppa deras framfart gör det på sedvanligt vis. Men även om den egentligen är ganska ordinär tillhör den ändå de bättre och mindre kalkonbetonade rullarna. Kanske beror det på att man inte gjort sniglarna till gigantiska monster utan hållit dem på en relativt naturlig nivå, både vad gäller storlek och annat. Jag gillar den här filmen, det är helt klart en pärla som förtjänar mer uppmärksamhet än vad den hittills har fått!

6/10