Recension: The Brotherhood – 2001

Jag har inte sett särskilt många filmer av David DeCoteau men de jag har sett har alla varit ganska usla. Därför hade jag förstås inga större förhoppningar när den här hamnade i DVD-spelaren. Jag hade förväntat mig genomusla skådespelare och en story som var så korkad att jag knappast skulle stå ut med den. Och visst finns det usla skådisar här, men alla är inte genomusla och ett par av dem är till och med ganska hyggliga. Det finns förstås inget Oscarsmaterial här och ansiktsuttrycken är få men trovärdiga repliker levereras i alla fall då och då.

Historien är som sagt inte lika långsökt och korkad som jag hade föreställt mig men visst hade man kunnat önska mer ändå. Det känns lite som att den är skriven på samma utrymme som en servett och man får helt enkelt inte plats med hur mycket som helst.

I korthet kommer det nya killar till collage. Där finns det förstås olika studentföreningar och den allra mest åtråvärda är hur mystisk som helst. Det är föga förvånande att det handlar om blod och ockulta riter som i slutändan stäcker sig till evigt liv. Inga direkta överraskningar finns längs vägen men det är i alla fall hyggligt underhållande och filmen är heller inte för lång för sitt eget bästa. Tempot är långsamt och en hel del av tiden går åt till att exploatera vackra kroppar av manligt kön. Jag är inte säker, men jag har fått för mig att det är lite av David DeCoteaus stil. Kan någon bekräfta detta eller är jag helt ute och cyklar?

Hur som helst var det en finns som översteg mina förväntningar med ett par enheter och slutbetyget får tala för sig själv.

5/10

Good Neighbours - 2011 - allt annat än sympatiska karaktärer

Good Neighbours

Regi: Jacob Tierney

2011

Drama/Thriller

Victor är en nyinflyttad hyresgäst i den franskspråkiga provinsen Quebec, i Montreal närmare bestämt. Han finner snabbt en samhörighet med ett par andra engelskspråkiga hyresgäster i samma trappuppgång, den rullstolsbundne Spencer och den kattälskande Louise. Kanske är han lite för påflugen och snart står det klart att de alla tre har en del hemligheter de gömmer på. Samtidigt för den härjande seriemördaren den närmare genom intresse och beskyddarmentalitet från Victors sida. De umgås mer och mer och hemligheterna blir svårare och svårare att hålla hemliga även om ingen kanske anar de mest fasansfulla av dem förrän det är för sent. Den fransktalande grannen Valérie som avskyr Louise’ katter spelar också en viktig roll…

Jag hade ingen aning om att Quebec hade haft folkomröstning för provinsens eventuella utträde ur Kanada men det fick jag lära mig här. Om det nu inte är så att det är något skapat för filmen förstås. Jag har inte utfört minutiösa efterforskningar men efter ett par sökningar på nätet kan jag konstatera att ämnet i alla fall har dryftats och diskuterats. Filmen utspelar sig under denna period och påstås vara en sociopolistisk brännpunkt om man ska citera baksidan av fodralet. Personligen tycker jag inte frågan berörs särskilt mycket även om man förstår att frågan är högst aktuell i filmen genom valvakor och annat.

Nej, det är verkligen ingen politisk film i det avseendet i alla fall. Det handlar betydligt mer om relationerna i huset, mellan de tre engelskspråkiga hyresgästerna och den franskspråkiga katthatarinnan. Det är inget som kommer direkt utan som smyger sig på men man blir tämligen omgående nyfiken på hur det ligger till. Och eftersom man redan från början vet att det kommer att handla om hemligheter som de gömmer för varandra är man naturligtvis nyfiken på om man kan hitta några ledtrådar till vad det nu kan handla om.

Så har vi seriemördaren då. Låt mig slå fast att det verkligen inte handlar om en seriemördarfilm i vanlig bemärkelse. Det är inte en person man för följa och se utföra sina brott och det är heller inte en film där utredningen om denne står i centrum. Filmen förblir kretsande kring de tre vännerna som efter hand visar sig vara mer och mer skruvade karaktärer. Jag vet inte om någon av dem egentligen är särskilt sympatisk även om man från början kanske fick den uppfattningen.

Undan för undan kommer också sanningen i fatt dem och det är ovisst vem som ska gå segrande ur striden. Det blir mer och mer intriger dem emellan och det känns som om var och en måste se om sitt eget hus först och främst. Genom att exponera de andra och klara sitt eget skinn inför de hemligheter som står i begrepp att avslöjas.

En ganska spännande film med fantastiska skådespelarinsatser och allt annat än sympatiska karaktärer som mer än en gång för åskådaren att dra på munnen åt de bisarra och ibland cyniska händelserna.

7/10

Stag Night – 2008 - Jakt i tunnelbanekatakomber!

Om jag ska vara ärlig så är den enda referensen jag har till ordet ”Stag” i filmsammanhang en term använd för pornografisk film i gamla tider. Det är naturligtvis inte det som det är frågan om här. Stag Night kan tydligen också vara ett äldre ord för Bachelor Party [Svensexa], där mannen ensam gick ut i skogen för att bevisa att han klarade av att skaffa mat till familjen och beskydda den genom att döda en hjort [Stag]. Se där vad man kan lära sig genom att titta på skräckfilmer!

Nu handlar den här filmen inte heller om hjortar eller om att döda dem men väl om en svensexa som av någon anledning slutar med att deltagarna fastnar i tunnelbanan. De går av vid fel station och upptäcker att den är nedlagd och att de inte kan komma ut. De följer spåren mot nästa station när de blir vittne till et brutalt mord. Naturligtvis vill mördarna inte ha några vittnen och sätter efter dem, nu är det döda eller dödas som gäller!

På pappret ganska intressanta premisser! Och faktum är att skådespelarna faktiskt är ganska bra! Historien håller om man inte undersöker den för nära med lupp och det är faktiskt tiull och med genuint spännande på sina ställen. Man har på något sätt lyckats skapa en viss känsla av att man inte vet riktigt hur det kommer att gå. Svensexegänget delar flera gånger upp sig för att locka förövarna på villovägar och det är oklart vilken av dem som kommer att förföljas och eventuellt dödas. Detta är oerhört bra och rätt så ovanligt skulle jag vilja säga, att dela upp sig brukar vara i princip synonymt med att gå en ond bråd död till mötes relativt omgående.

Och visst dödas det i filmen! Det är brutala mord och blodet skvätter väldigt realistiskt när kroppar genomborras och huvud huggs av. Till och med likdelar ser tämligen verklighetstrogna ut och jag har egentligen inte ett enda ont ord att säga om filmen! Men numera är kraven så högt ställda att kanske en eller två filmer om året tilldelas de högre betygen och då krävs det något exceptionellt!

Däremot skulle jag verkligen vilja råda Er som känner sig intresserade och det hoppas jag att många Er gör, att söka efter en annan utgåva av filmen än den som jag införskaffade – Horse Creek Entertainment, bilden är verkligen under all kritik och det drar faktiskt ned upplevelsen en hel del. Det är synd för filmen i sig är riktigt bra! En katt och råtta lek i underjordiska tunnelbanetunnlar, inte olika End of the Line eller Creep – fast bättre!

8/10