Recension: Des Morts - 1981



Des Morts
Regi: Jean-Pol Ferbus, Dominique Garny, Thierry Zéno
1981
Dokumentär/Mondo

Det här är en dokumentär om döden. Antingen den är nära förstående eller nyligen genomgången. Olika aspekter och kulturella skillnader tas upp och man förklarar noga hur saker och ting ligger till. Allt från de avlägsna och, för oss, exotiska traditionerna hos folkslag på andra sidan jordklotet, till mera futuristiska nedfrysningsprocesser och moderna balsameringstekniker. 

Jag ska väl inte sticka under stol med att jag brukar förespråka annorlunda film, extremare dito och sånt som utmärker sig på ett eller annat sätt, och själva ämnet i den här dokumentären är väl inte det mest följsamma som finns. Jag menar hur upplyftande är det egentligen att dokumenterar döden i olika former? Det är i alla fall vad man har gjort och man får väl utgå ifrån att filmskaparna tyckte att det var ett intressant ämne!
                     
Jag finner personligen de många morbida skildringarna nedslående och deprimerade och jag blir faktiskt inte särskilt intresserad av vad filmen egentligen vill förmedla. Det ligger väl den i fatet lite kanske. Jag menar, en dokumentär som inte är särskilt intressant är väl en lite motsägelse i sig själv. Det betyder förstås inte att det inte finns något intressant att förmedla för det gör det naturligtvis, jag känner bara att det går lite länge mellan de intressanta inslagen och att man fokuserar lite för mycket på att försöka chocka publiken.







Nu tror jag i och för sig att de som väljer att se en film av det här slaget inte är särskilt lätta att chockera och därmed biter man sig nog lite i svansen, men om man vill marknadsföra filmen som ”farlig” för den stora allmänheten har man nog lyckats! Jag känner inte särskilt många, som inte är intresserade av extremfilm, som överhuvudtaget skulle kunna tänka sig att se det här.

Den chockerande effekten påminner förstås mer om den så kallade ”Mondon” är om en mer regelrätt dokumentär. Vad som skiljer dessa båda närbesläktade genrer åt, har stötts och blötts så många gånger att jag inte ens tänker försöka mig på att definiera några skillnader här och nu. Det verkar dock som ett mycket intressant framtida projekt och vem vet när det blir dags att ta tag i det. Tills vidare kan vi väl nöja oss med att konstatera att mondon oftast behandlar tabubelagda ämnen och att viljan att chockera ofta finns hos filmskaparen. Det finns också ofta ett fabricerat narrativ som inte nödvändigtvis hör ihop med de bilder som visas. Jag säger alltså inte att det alltid är så, för det här verkar till exempel vara äkta nog, men det är onekligen ett vanligt grepp.

Samtliga av de tre upphovsmännen var också inblandade i Svinet som vi skrev om för ett tag sedan här på Fanatisk Film och med det i bakhuvudet kan vi väl konstatera att inget är riktigt lätt att tolka som de här grabbarna ger sig på, åtminstone med de två referenspunkter som härmed finns. Jag ser inte riktigt storslagenheten i den här men jag har svårt att få någon energi från en film som bara handlar om, och dokumenterar, död.