Der Todesking
Regi: Jörg Buttgereit
1989
Drama/Horror
Filmen utspelar sig under en vecka och
ett kedjebrev tycks cirkulera. Var och en av de mottagare som får brevet begår
självmord, vissa under våldsamma former andra mer stillsamt. Vad ligger bakom?
Är brevet någon slags utlösare till dessa makabra händelser eller finns det
någon helt annan innebörd? Är det till och med så att det finns en övernaturlig
varelse som håller sin vakande hand över förloppet, som bestämmer livscykelns
slut – Der Todesking…
Efter
att ha sett Nekromatik och Nekromantik 2 och fått mersmak av Jörg Buttgereits filmer sökte
jag upp den här rullen och satte mig att titta med stor spänning. Det en film
med sju kortfilmer i en kan man säga. Sju kapitel, ett för varje dag i veckan,
en löst sammanhållen film med samma grundfilosofi, allt handlar om självmord på
olika sätt. Ibland är det riktigt artistiskt och ibland snudd på obegripligt.
Det är säkerligen inte en film för alla och envar och den kräver en speciell
sinnesstämning för att stå ut med. Ett ruttnade lik mellan varje veckodag
sammanhåller filmen.
Det
här är en tämligen abstrakt film utan en alltför linjär handling. Däremot är
den tämligen påfrestande och deprimerande, är du ute efter humoristiska
splattersekvenser är du fel ute, det här är inte roligt. Inte ens om man jämför
med Nekromantiks svarta humor. Det här är en fest i makabert filmskapande med
stil och klass. Bild och ljudkombinationerna som är en av de starkaste sidorna
i Jörgs filmskapande, kommer även här till sin rätt och gör att det som först
tycktes tråkigt och vulgärt sammanfogas till en trevlig och njutbar
kombination. Detta förstås under förutsättning att man står ut med den något bisarra
handlingen.
Att
filmen är öppen för tolkningar står helt klart och det är kanske en del av dess
styrka. Ingenting är helt självklart och det är den egna uppfattningen som är
den enda sanna meningen med filmen, oavsett om man anser det vara ett poetiskt
epos om vår egen dödlighet eller bara en samling deprimerande bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar