Recension: Dead Meat - 2004



Dead Meat
Regi: Conor McMahon
2004
Horror

Ett gift par skulle egentligen aldrig få uppleva de vackra vyer av natur som det irländska landskapet har att erbjuda om de inte kört fel och hamnat på villovägar. Deras drömska färd genom omgivningen får dock ett abrupt slut när de råkar köra på en man som befinner sig mitt på vägen. I sin iver att göra det rätta stuvar de in liket i bilen för att föra det till en gård precis i närheten och tillkalla hjälp därifrån. Då händer det som ingen av dem räknat med, liket blir levande och biter mannen så svårt att hans blodförlust riskerar att kosta honom livet. Frun måste nu ensam bege sig till gården för att söka hjälp och berätta vad som hänt. Hon blir dock snart varse att mardrömmen bara har börjat och att hela trakten är infekterad av dessa zombies.

Visst låter det som en i raden av alla dessa zombiefilmer som vi tycks drunkna i numera? Det verkar ju som genren fått någon form av nytändning de senaste åren och kanske har vi kommersiella filmer som t.ex. remaken av den gamla klassikern Dawn of the Dead att tacka för detta. De flesta av dessa filmer är tyvärr allt annat än bra och om man är traditionalist tröttnar man snabbt på det actiontempo som verkar vara mer regel än undantag i dessa filmer numera.

Jag vågar dock påstå att det här är undantaget som bekräftar regeln. Filmen har en smart historia, uppfinningsrika goresekvenser som faktiskt trots allt inte tar överhanden och relativt bra skådespelare. Jag tror också att det är till filmens fördel att den inte är amerikansk utan irländsk, skådespelarna pratar med en naturligt bred irländsk accent och emellanåt kan det vara lite svårt att höra men det ökar bara charmen.

Den smarta historien då? Jo, man har faktiskt en tanke bakom hela händelsen att människor blir zombies. Det handlar här inte om varken mytologiska eller teologiska orsaker, som att de döda vandrar på jorden när det inte finns mer plats i helvetet. Nej, snarare en ganska naturlig förklaring. Smittan kommer från kor! Kor som lider av galna ko-sjukan som var på tapeten för en del år sedan och debatten är väl fortfarande inte är helt bortglömd.

Denna, åtminstone delvis trovärdiga förklaring, gör att filmen får en helt annan innebörd. Den blir allvarligare och skräms kanske lite mer än den genomsnittliga zombiefilmen. Nu menar jag inte att filmen är humorlös, för det är den absolut inte, det finns ganska gott om humoristiska inslag utspridda här och där men det är ofta ganska eftertänksamt och själva atmosfären förblir allvarsam och kanske rent av politisk på sina ställen.

Makeupeffekterna som också är centrala i en sån här film ser trovärdiga ut även om tonvikten inte ligger på att framställa allt så groteskt som möjligt. Men det är kanske just där styrkan ligger? Att inte överdriva så förbannat!?

Vill man se en genomtänkt och annorlunda zombiefilm ska man välja den här, den kostade lite över en million kronor att spela in och jag måste säga att den var värd vartenda öre.