Don Coscarelli
är väl mest känd för sina Phantasm-filmer.
Det är han för mig i alla fall. På senare år har han gjort filmer som John Dies at the End och Bubba Ho-Tep men han är fortfarande Mr
Phantasm för mig. Likaså är hans filmskapande synonymt med något som är lite
annorlunda jämfört med den stora massan filmskapare. Det finns en närvaro och
en tanke som många andra kommer i närheten av. Det verkar precis som att han
förvandlar till synes vanliga idéer till något helt unikt.
Idén bakom The
Beastmaster är inte något speciellt upphetsande egentligen. Vi har redan
sett konceptet i en massa andra filmer. Vår huvudperson, Dar, blir separerad
från sin far, kungen. Han hamnar förstås i en ny familj men är alltjämt jagad.
Hans fosterfar faller så blodigt offer och Dar ska hämnas. Inger nytt under
solen eller hur?
Men det är faktiskt riktigt underhållande. Den nya
variabeln, som inte brukar vara närvarande, är att Dar, som förresten spelas av
Marc Singer, kan kommunicera med
djuren. Han har således hjälp av dem när han ska strida och det är välbehövligt.
Självklart har man gjort filmen på ett sådant sätt att det ska vara
välbehövligt men det är ändå en frisk fläkt.
I övrigt så medverkar John Amos som jag håller som en erkänt duktig skådis. Hela filmen
är skickligt berättad. Det blir liksom intressant trots att man har sett det
mesta innan och att man vet precis hur det kommer att gå. Faktiskt så pass att
jag skulle hålla denna till en av de allra intressantaste barbar-filmerna jag
har sett på länge. I och för sig har jag inte sett någon barbarfilm på länge…
Skämt och sido, det är en riktigt bra film i genren som jag inte tycker att
något fan bör missa.
7/10
