Antiviral – 2012 – En lysande regidebut!


Regi: Brandon Cronenberg
Thriller/Sci-Fi

Hur många namn i filmbranschen med efternamnet Cronenberg känner du till? I mitt fall var det väldigt sparsmakat före den här filmen. Jag inser nu att Brandon Cronenberg är ett namn att lägga på minnet och efter snabba efterforskningar vet jag också nu att flera av familjen varit inblandade i filmproduktion på ett sätt eller något annat, utan att nödvändigtvis vara den som håller i alla trådarna.




Jag skulle vilja inleda den här texten med att konstatera att Brandon verkligen är sin fars son, och det står jag verkligen för, men samtidigt vill jag inte göra några jämförelser dem emellan. Det känns som att Brandon står på helt egna ben, och även om man enligt extramaterialet kan ana att han haft en del hjälp från branschen med att välja erfarna medarbetare, vill jag inte förringa hans egen insats i arbetet på något sätt. Inte nog med att han regisserar, han har också skrivit manus till den här synnerligen dystopiska berättelsen.

Filmen utspelar sig i ett samhälle där olika företag har gjort till sin affärsidé att sälja virus och infektioner som kommit från olika kändisar. Detta är för att de största fansen ska kunna känna ännu mer samhörighet med sina idoler. Man kan säkert tolka in en massa metaforiska meningar i det, och det gör man nog också när man ser filmen. Det gjorde i alla fall jag även om jag inte tänker avslöja dem här och nu. Det funkar liksom inte riktigt så. Skulle man få allting som den här filmen representerar serverat försvinner en del av glädjen att titta på den. Dessutom tror jag att tolkningarna i sig är ytterst subjektiva.




Hur som helst så spelar Caleb Landry Jones huvudrollen som Syd March. Han gör ett fantstiskt jobb som den unge medarbetaren på ett av de stora företagen som sysslar med virushandeln. Han säljer och prackar på sina kunder de finaste (och dyraste) produkterna och räknas som en framgångsrik försäljare. Men det räcker inte. Han vill tjäna lite vid sidan av. Trots rigorösa säkerhetskontroller lyckas han smuggla ut produkter från företaget som han säljer på svarta marknaden. Det är bara det att marknaden kräver mer och mer. Det går inte att komma med vad som helst. Det måste vara det senaste, helst måste det vara så nytt att man kan erbjuda det exklusivt. Här kan jag säga att jag drog paralleller till den piratverksamhet som varit i fokus när det gäller film och musik de senaste åren. Det spelar ingen roll om den är bra eller dålig film/musik, bara det är nytt…

Men filmen är inte bara fantastiskt spelad av Caleb, samtliga inblandade gör sitt yttersta och det finns inget jag skulle vilja ändra på när det gäller framförande. Alla är riktigt bra och att min gamle favoritskådis Malcolm McDowell medverkar gör det sannerligen inte sämre. Fast om sanningen ska fram så lyckas han inte riktigt med att vara bättre än bra i denna. Det kanske är för mycket rutin från hans håll, eller så blir han helt enkelt överglänst av de yngre förmågorna med Caleb i spetsen.

Men det som först gör intryck är hur fantastiskt visuell filmen är. Det är oerhört trollbindande miljöer som i stort sett bara består av vita rum. Det är en konst att få till det så att det ser futuristiskt ut. Just det stela, bleka, sterila vita gör att det ser väldigt dystert ut i all sin elegans. Det är svårt att sätta ord på det. Kanske är det mera en känsla som kommer inifrån på ren automatik. Lite grand kan man väl säga att det påminner om The Dentist överexponerade bild. Det är en oerhört effektiv teknik!




Det är trollbindande från första stund och jag förstår egentligen inte hur jag ska kunna ta blicken ifrån den för att ta en klunk kaffe. Det går naturligtvis men det är helt fantastiskt intressant och vackert i öppningsskedet att jag knappast vet om jag har skådat liknande förr. I så fall var det väldigt länge sedan. Man tenderar ju att glömma bort och för den delen att kräva mer och mer i och med att åren går. Det innebär ju förstås att inledningen är ännu mer imponerande eftersom jag kan säga att jag har grym erfarenhet av filmtittande vid det här laget. Jag behöver inte ens vara förmäten, så är det!

Men allt gott har något ont med sig. I det här fallet är historien så osannolikt tilldragande och absurd. Det visuella är i toppklass och skådespelarna har aldrig varit bättre. Vad kan drar ned detta? Faktum är att jag inte riktigt vet. Ungefär halva filmen är så bra som en film kan bli, sedan händer något. Det är fortfarande en bra och intressant film, inget snack om det, men man blandar in någon konspirationshistoria som inte känns lika unik som allt det andra runt omkring. Man avviker så att säga från den rena vägen blandar in något som kunde komma från vilken thriller som helt. Man passar också på att göra filmen blodigare och blodigare ju längre den håller på. Det är kanske inget fel i sig men det bryter den trollbindande inledningen. Det är ungefär som Full Metal Jacket, en helt fantastisk film fram till dess att soldaterna kommer ut i den verkliga striden.

Nu är det en mycket bra film ändå, låt er inte nedslås av mina petitesser. Man får trots allt ha med i bräkningen att det här är ett debutverk av en drygt trettio år gammal regissör. Man kan bara tänka sig vilka filmer denna auteur kommer att kunna leverera i framtiden!

8/10


Ett klipp från Lars Von Triers NYMPHOMANIAC