Syner - 2009 - En svensk antologi öppen för tolkningar!


Syner
Regi: Nikolaj Marquez Von Hage
Thriller/Horror
2009

Något är inte som det borde vara, det är något som de tre människor filmen handlar om blir varse. Var och en upplever de övernaturliga händelser som de inte kan förklara med rationellt tänkande. En får ett brev från sin döda flickvän som påminner honom de sista timmarna han hade med henne. En annan kan inte komma ut ur sin lägenhet utan att bli attackerad av några mystiska människor och en tredje får se en man med ett så annorlunda och bisarrt utseende att han bara måste följa efter och ta reda på mer om mannen, kosta vad det kosta vill.

Film är som sagt uppdelad i tre delar, som inte har något direkt sammanhang mellan sig. Inte mer än att de alla innehåller övernaturliga fenomen i ungefär samma form. Riktigt lika är det förstås inte men stilen finns kvar och gör det till en helhetsbetraktelse trots allt. Som antologi så tampas den redan på förhand med några problem som helt enkelt hör stilen till, det är inte värre (eller bättre heller för den delen) än vad som är brukligt. Man håller på ungefär så pass länge med varje del så att man precis hinna skapa en stämning innan nästa del ska ta vid till exempel. Man hinner inte lära känna handlingen och karaktärerna innan det är dags att tänka om. Helt enkelt. Man funderar på om det finns någon slags gemensam upplösning på det hela, men tyvärr gör det sällan det och så ej här heller. Men man slipper i alla fall en tröttsam ramhistoria som ska hålla ihop de övriga delarna och det ser jag som mycket positivt.
                                
Positivt är också att man egentligen får tre filmer istället för en, även om de är korta. Jag tycker också att grundpremisserna i de tre historierna är riktigt bra och jag kan heller inte klaga på utförandet. Det är en ganska grynig bild mest hela tiden men det ger en känsla av intimitet, som om allting filmades i verkligheten, fast med dold kamera. Det ligger någonstans mellan övervakningskamera och videokamera i känslan kanske. Därmed inte sagt att jag har en susning om vilken slags kamera man verkligen använt.

Första historien bygger verkligen upp stämning. Det är udda kameravinklar och ljud som mestadels gör jobbet tycker jag. Skådespelarna är för det mesta tysta och det förekommer inte särskilt många repliker i hela filmen faktiskt. Det är ett strålande hantverk av filmskaparna och precis det jag önskar att man fick se mer av. En spännande film, där man inte riktigt vet hur det kommer att gå, tillsynes utfört med enkla medel. Inga direkta skrämsel effekter egentligen, även om det finns någon enstaka överraskningseffekt också. Det här är antologins starkaste kort helt klart!

Andra historien för väl tankarna lite till de asiatiska spökskräckfilmerna. Om inte annat eftersom man har gjort vissa hommager åt det hållet. En svarthårig kvinna med håret hängande över ansiktet kan i alla fall inte få mig att tänka på något annat än Ringu, The Grudge och liknande. Det är ganska effektivt genomförd men det toppar inte den första delen. På det hela taget är denna nog mer avancerat filmad tror jag, men det är oerhört svårt att bedöma. Det är vackert och det gryniga fotot hjälper åter till att bibehålla stämningen.

Tredje delen är den svagaste även om den på pappret borde vara den starkaste tycker jag. Det är förvisso den tunnaste handlingen av alla och det finns egentligen inte mer att jobba med än att en man förföljer en annan man. Och betänker man det, så har man gjort otroligt mycket med det! Det är spännande också, men det finns ingen direkt handling som driver episoden framåt.

Samtliga slut i antologin är öppna för tolkningar på olika sätt, frågan är om detta är et medvetet val av filmskaparna eller om det bara har blivit så. I så fall, vad vill de säga oss? Att livet är en gåta? Eller är det helt enkelt en betraktelse av meningen med livet? Troligen överanalyserar jag men det är i alla fall fastställt att det helt enkelt är en spännande och sevärd film från Sverige! Jag gillar den!

Cityakuten – ER – Andra säsongen



Nu har jag hunnit se några avsnitt på den andra säsongen av denna långkörare. Jag upplever det som att kvaliteten gått ned lite men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Kanske försöker man helt enkelt för mycket? Tårdryperiet kvarstår dock och har inte åtminstone ögonvrån fuktats av ett avsnitt betraktar jag det som ett svagt avsnitt…


Det är ett par märkligheter som jag inte riktigt få ihop. Det verkar vara ett par händelser som helt enkelt är raderade från ER-bibeln. Det är karaktärer som är borta och andra som är tillbaka till exempel. Det är kanske inget att hänga upp sig på då det fortfarande är intressanta förhållanden mellan de inblandade men är man reaktionär så är man. Alla förändringar är av ondo! …eller inte?

Stand Up Guys – 2012 – Christopher Walken och Al Pacino, release i dagarna!


Regi: Fisher Stevens
2012
Komedi

Det här är en av de där filmerna där skådespelarna är av yttersta klass, dialogen är knivskarp och det behöver egentligen inte handla om så särskilt mycket för att vara intressant. Skådespelarna för filmen framåt med sina repliker och det behövs inget grandiost händelseförlopp för att det ska fungera. Men kan man egentligen kalla det som sker för något mindre än grandiost?

Valentine, Val, (Al Pacino) kommer ut från fängelset. Han har suttit i 28 år och hållit tyst om allt som haft med rånet att göra. Utanför väntar Doc (Christopher Walken) på att hämta honom. Det blir en lång natt då Val vill fira sin frigivning. Val behöver lite kvinnlig fägring så de besöker en bordell. Men Val har problem så de bryter sig in för att stjäla Viagra. De stjäl en bil från kvarterets värsta busar, hittar en kvinna i bagageluckan som de hjälper fri. Strax innan har de också letat upp en gammal kumpan – Hirsch (Alan Arkin), deras gamle chaufför som fortfarande bevisar att han kan köra bil som ingen annan. Hirsch dör dock men de hinner med att begrava honom innan natten är över. Och så det viktigaste av allt. Den lokala gangsterbossen vill se Val död eftersom han skyller sin ende sons död på honom, det är Doc som ska verkställa domen innan klockan tio morgonen därpå.



Det finns en sådan närvaro i skådespeleriet att man nästan blir tårögd. Det var länge sedan jag såg en sådan briljant rollprestation. Möjligen är Al Pacino något vassare än Christopher Walken men jag tycker att båda är helt fantastiska! Miljöerna är egentligen inte viktiga alls, det är dialogen som gör filmen. Allt skulle egentligen kunna utspela sig var som helst. Det finns några actionscener i filmen till exempel, dessa bleknar bredvid replikerna! Hade man haft skådespelarna sittandes vid ett bord och bara pratat med varandra hela filmen igenom hade man kommit undan med det också!


Den är skriven med sådan värme att man kan tro att det faktiskt sker nästan är på riktigt. Både Walken och Pacino är åldrade män och de ser ut att vara det också. Inte bara utseendemässigt, för dem är ju gamla skådespelare, men man har lyckats fånga även rörelsemönster som anstår en gammal gangster på pricken. Det är jargong och en ömsesidig respekt som sällan har skådats. Dessutom finns det någon form av livsglädje i det de gör även om den ena har i uppdrag att döda den andre och att de två är bästa vänner.


Detta skapar förstås en intressant intrig. Om Doc kommer att ge efter eller om han kommer att låta sin vän löpa. Val är helt och hållet inställd på att sluta sina dagar av respekt till sin vän. De smågnabbas lite med varandra men det är hela tiden respektfullt. Åter igen måste jag nämna dialogen som ett av filmens starkaste kort. Ihop med skådespelarprestationerna förstås!



Men ändå är det något som gör att jag inte riktigt kan behålla fokus på filmen. Den håller ett ganska högt tempo i det avseendet att man inte kan vara okoncentrerad för då missar man någon liten detalj. Och många detaljer finns det! Kanske beror det på att jag i grund och botten inte är ett stort fan av komedier? Nu är det här i ärlighetens namn inte en komedi man vrålskrattar åt heller, det är en mer återhållsam och subtil film i den bemärkelsen. Kul, men inte vrålrolig. Det är helt klart ett ypperligt hantverk och det enda jag egentligen kan tänka mig drar ned betyget är mina egna personliga preferenser.


7/10

Köp den här:
CDON
Discshop
Ginza

Bilder: © 2012 Lakeshore Entertainment Group LLC, Kimmel Distribution, LLC and Lions Gate Films Inc. All Rights Reserved. Artwork & Supplementary Materials © 2013 Lions Gate Entertainment Inc.