Syner
Regi: Nikolaj Marquez Von Hage
Thriller/Horror
2009
Något är inte som det borde vara, det är något som de tre människor
filmen handlar om blir varse. Var och en upplever de övernaturliga händelser
som de inte kan förklara med rationellt tänkande. En får ett brev från sin döda
flickvän som påminner honom de sista timmarna han hade med henne. En annan kan
inte komma ut ur sin lägenhet utan att bli attackerad av några mystiska
människor och en tredje får se en man med ett så annorlunda och bisarrt utseende
att han bara måste följa efter och ta reda på mer om mannen, kosta vad det
kosta vill.
Film är som sagt uppdelad i tre
delar, som inte har något direkt sammanhang mellan sig. Inte mer än att de alla
innehåller övernaturliga fenomen i ungefär samma form. Riktigt lika är det
förstås inte men stilen finns kvar och gör det till en helhetsbetraktelse trots
allt. Som antologi så tampas den redan på förhand med några problem som helt
enkelt hör stilen till, det är inte värre (eller bättre heller för den delen)
än vad som är brukligt. Man håller på ungefär så pass länge med varje del så
att man precis hinna skapa en stämning innan nästa del ska ta vid till exempel.
Man hinner inte lära känna handlingen och karaktärerna innan det är dags att
tänka om. Helt enkelt. Man funderar på om det finns någon slags gemensam
upplösning på det hela, men tyvärr gör det sällan det och så ej här heller. Men
man slipper i alla fall en tröttsam ramhistoria som ska hålla ihop de övriga
delarna och det ser jag som mycket positivt.
Positivt är också att man
egentligen får tre filmer istället för en, även om de är korta. Jag tycker
också att grundpremisserna i de tre historierna är riktigt bra och jag kan
heller inte klaga på utförandet. Det är en ganska grynig bild mest hela tiden men
det ger en känsla av intimitet, som om allting filmades i verkligheten, fast
med dold kamera. Det ligger någonstans mellan övervakningskamera och
videokamera i känslan kanske. Därmed inte sagt att jag har en susning om vilken
slags kamera man verkligen använt.
Första historien bygger verkligen
upp stämning. Det är udda kameravinklar och ljud som mestadels gör jobbet
tycker jag. Skådespelarna är för det mesta tysta och det förekommer inte
särskilt många repliker i hela filmen faktiskt. Det är ett strålande hantverk
av filmskaparna och precis det jag önskar att man fick se mer av. En spännande
film, där man inte riktigt vet hur det kommer att gå, tillsynes utfört med
enkla medel. Inga direkta skrämsel effekter egentligen, även om det finns någon
enstaka överraskningseffekt också. Det här är antologins starkaste kort helt
klart!
Andra historien för väl tankarna
lite till de asiatiska spökskräckfilmerna. Om inte annat eftersom man har gjort
vissa hommager åt det hållet. En svarthårig kvinna med håret hängande över
ansiktet kan i alla fall inte få mig att tänka på något annat än Ringu, The
Grudge och liknande. Det är ganska effektivt genomförd men det toppar inte den
första delen. På det hela taget är denna nog mer avancerat filmad tror jag, men
det är oerhört svårt att bedöma. Det är vackert och det gryniga fotot hjälper
åter till att bibehålla stämningen.
Tredje delen är den svagaste även
om den på pappret borde vara den starkaste tycker jag. Det är förvisso den
tunnaste handlingen av alla och det finns egentligen inte mer att jobba med än
att en man förföljer en annan man. Och betänker man det, så har man gjort
otroligt mycket med det! Det är spännande också, men det finns ingen direkt
handling som driver episoden framåt.
Samtliga slut i antologin är öppna
för tolkningar på olika sätt, frågan är om detta är et medvetet val av
filmskaparna eller om det bara har blivit så. I så fall, vad vill de säga oss?
Att livet är en gåta? Eller är det helt enkelt en betraktelse av meningen med
livet? Troligen överanalyserar jag men det är i alla fall fastställt att det
helt enkelt är en spännande och sevärd film från Sverige! Jag gillar den!
