Syner - 2009 - En svensk antologi öppen för tolkningar!

Syner

Regi: Nikolaj Marquez Von Hage

Thriller/Horror

2009

Något är inte som det borde vara, det är något som de tre människor filmen handlar om blir varse. Var och en upplever de övernaturliga händelser som de inte kan förklara med rationellt tänkande. En får ett brev från sin döda flickvän som påminner honom de sista timmarna han hade med henne. En annan kan inte komma ut ur sin lägenhet utan att bli attackerad av några mystiska människor och en tredje får se en man med ett så annorlunda och bisarrt utseende att han bara måste följa efter och ta reda på mer om mannen, kosta vad det kosta vill.

Film är som sagt uppdelad i tre delar, som inte har något direkt sammanhang mellan sig. Inte mer än att de alla innehåller övernaturliga fenomen i ungefär samma form. Riktigt lika är det förstås inte men stilen finns kvar och gör det till en helhetsbetraktelse trots allt. Som antologi så tampas den redan på förhand med några problem som helt enkelt hör stilen till, det är inte värre (eller bättre heller för den delen) än vad som är brukligt. Man håller på ungefär så pass länge med varje del så att man precis hinna skapa en stämning innan nästa del ska ta vid till exempel. Man hinner inte lära känna handlingen och karaktärerna innan det är dags att tänka om. Helt enkelt. Man funderar på om det finns någon slags gemensam upplösning på det hela, men tyvärr gör det sällan det och så ej här heller. Men man slipper i alla fall en tröttsam ramhistoria som ska hålla ihop de övriga delarna och det ser jag som mycket positivt.

                                

Positivt är också att man egentligen får tre filmer istället för en, även om de är korta. Jag tycker också att grundpremisserna i de tre historierna är riktigt bra och jag kan heller inte klaga på utförandet. Det är en ganska grynig bild mest hela tiden men det ger en känsla av intimitet, som om allting filmades i verkligheten, fast med dold kamera. Det ligger någonstans mellan övervakningskamera och videokamera i känslan kanske. Därmed inte sagt att jag har en susning om vilken slags kamera man verkligen använt.

Första historien bygger verkligen upp stämning. Det är udda kameravinklar och ljud som mestadels gör jobbet tycker jag. Skådespelarna är för det mesta tysta och det förekommer inte särskilt många repliker i hela filmen faktiskt. Det är ett strålande hantverk av filmskaparna och precis det jag önskar att man fick se mer av. En spännande film, där man inte riktigt vet hur det kommer att gå, tillsynes utfört med enkla medel. Inga direkta skrämsel effekter egentligen, även om det finns någon enstaka överraskningseffekt också. Det här är antologins starkaste kort helt klart!

Andra historien för väl tankarna lite till de asiatiska spökskräckfilmerna. Om inte annat eftersom man har gjort vissa hommager åt det hållet. En svarthårig kvinna med håret hängande över ansiktet kan i alla fall inte få mig att tänka på något annat än Ringu, The Grudge och liknande. Det är ganska effektivt genomförd men det toppar inte den första delen. På det hela taget är denna nog mer avancerat filmad tror jag, men det är oerhört svårt att bedöma. Det är vackert och det gryniga fotot hjälper åter till att bibehålla stämningen.

Tredje delen är den svagaste även om den på pappret borde vara den starkaste tycker jag. Det är förvisso den tunnaste handlingen av alla och det finns egentligen inte mer att jobba med än att en man förföljer en annan man. Och betänker man det, så har man gjort otroligt mycket med det! Det är spännande också, men det finns ingen direkt handling som driver episoden framåt.

Samtliga slut i antologin är öppna för tolkningar på olika sätt, frågan är om detta är et medvetet val av filmskaparna eller om det bara har blivit så. I så fall, vad vill de säga oss? Att livet är en gåta? Eller är det helt enkelt en betraktelse av meningen med livet? Troligen överanalyserar jag men det är i alla fall fastställt att det helt enkelt är en spännande och sevärd film från Sverige! Jag gillar den!