John Carpenter, sämst till bäst, en topplista!

Då och då, inte allt för ofta, ger jag mig på att göra inbördes rangordningar av saker och ting. Det kluriga är att en topplista alltid är dagsfärsk i min värld. Det som gäller ena dagen är inte nödvändigtvis sant nästa dag. Kanske bara för att det känns så… Hur som helst så tänkte jag hålla det här kort. Det är 23 filmer totalt. Jag har ignorerat tidiga kortfilmer och även det absolut senaste som verkligen inte är att betrakta som långfilmer. Mycket nöje!

23. The Ward - Inte för att något John Carpenter har gjort på något sätt kan betraktas som dåligt. Men den här har jag inga minnen alls av. Det är väl nån spökhistoria på ett mentalsjukhus, goda förutsättningar med andra ord...

22. Ghosts of Mars - ytterligare en film som jag verkligen inte minns särskilt mycket av. 

21. Escape from LA - Jag vet inte om man kan kalla det för idétorka men jag tycker det är lite trist att göra i princip samma sak en gång till som man redan har gjort. Om flykten är från New York eller LA kvittar väl egentligen? Snake Plisken är med...

20. Det var inte länge sedan denna införskaffades på blu ray. Det var aldrig någon favorit men jag kände att det var dags att ge den en chans till. Bättre än jag mindes den, men fortfarande rätt trist. Fantastisk musik!

19. Det känns som jag sågar alla John Carpenters tidiga filmer här nu. Men den här har verkligen inte åldrats särskilt väl. Jamie Lee Curtis och kanske framför allt Adrienne Barbeau tillför filmen kropp och själ!

18. Body Bags - Egentligen en på tok för hög placering av den här antologin. Den är delvis regisserad av John Carpenter i samarbete med Tobe Hooper.

17. Vampires - Lite annorlunda vampyrjägarfilm. James Woods äger!

16. Village of the Damned - Detta är inte den enda nyinspelningen i John Carpenters filmografi. Jag har originalet i mina filmhyllor men har inte blivit färdig att göra jämförelsen. Christopher Reeve och Kirstie Alley medverkar.

15. Pro Life - Ett av John Carpenters två bidrag till TV-serien Masters of Horror. En ganska kort film såsom de flesta filmerna i serien. Men kort behöver inte vara dåligt och det är en ganska kompakt berättad historia.

14. Memoirs of an Invisibe Man - Det jag alltid har gillat med John Carpenters filmande är att han inte nöjer sig med att befinna sig i en enda genre och här har han nästlats sig in i komediernas värld. Han får till och med Chevy Chase att bli uthärdlig i denna sci-fi berättelse.

13. Escape from New York - En klassisk framtidsdystopi! Vad som händer när man gör en hel stad till ett fängelse och sedan måste skicka in någon i helvetet. Snake Plisken har väl inte direkt någon val...

12. Christine - Det här är reslutatet av John Carpenter och Stephen King. Jag brukar oftast inte gilla Filmer baserade på Stephen Kings berättelser men den här funkar...utom när den spårar ut framåt slutet.

11. Prince of Darkness - Alice Cooper medverkar. Inte för att det på något sätt skulle lyfta filmen men för en fantast är det ändå roligt. I övrigt är även en detta en film som lider en smula av sin ålder. Victor Wong är strålande och Donald Plessence är alltid en njutning.

10. Dark Star - John Carpenters första film. Åtminstone den första långfilmen och den tidigaste rullen i den här listan. Kanske borde denna genialiska film klättrat högre på listan. Mycket bra utförd historia med tanke på förutsättningarna. Denna kan inte ha kostat många kronor att göra.

9. Halloween - I mina ungdomsår hade denna film troligen toppat en sådan här lista. Och visst är det en bra film. Dess betydelse för slashergenren går sannolikt inte att underskatta. Jamie Lee Curtis är en fantastisk ScreamQueen och Donald Pleacense är som bekant alltid en fröjd.

8. They Live - Jag gissar att den här pärlan är lite bortglömd förutom av den största fansen. Jag vill påstå att det här är Carpenters mest politiska film någonsin. Eller så är det bara en satir om konsum konsumtionssamhället. Ett par glasögon kan göra mycket!

7. The Thing - En nyinspelning på The Thing From Another World. Så fantastiskt bra att man inte ens tänker på att det är en nyisnpelning. Kurt Russell är fantastisk. Effekterna är strålande (jo faktiskt) och slutet är gastkramande!

6. Cigarette Burns - När jag skriver detta får jag en lust att göra bekantskap med denna episod ur Masters of Horror igen. Helst för första gången, men det går ju inte. Bäst av alla episoder om man räknar både säsong 1 och 2. Ska man bara se en episod så är det denna (och la fin du absolute du monde).

5. Someone's watching me - En av de mest spännande filmer jag har sett nån gång faktiskt och så är det en TV-film. Jonh Carpenter bevisar att han inte räds formatet och att han bemästrar det till fullo också!

4. In the mouth of madness - Det är väl inte direkt baserat på HP Lovecraft, men man skulle nästan kunna tro det. En helt fantastisk film som inte förljer några givna mönster. Sam Neill är helt fantastisk!

3. Big Trouble in little China - Det här är filmen som verkligen inte liknar något annat! Det är en komedi, kung fu, drama, action, äventyr och monsterfilm. Blinkningar till klassiker och en fantastisk Kurt Russell ...och Victor Wong ...och James Hong ...och listan kan göras lång!

2. Starman - Jag minns att jag långt före den här filmen såg serien med samma namn. Den utspelar sig efter den här filmen. Jag tror dock att den blev tämligen kortlivad. Här gör Jeff Bridges en av sina paradroller. En helt fantastisk film som borde finnas i var mans hem. 

1. Elvis - Kurt Russell spelar inte Elvis i denna. Han ÄR Elivs! Bättre porträtt av kungen har inte skådats. Det här är en helt fantastisk film som även den är gjord för TV. Lyckligtvis finns den numera utgiven både på DVD och Blu-ray.

Veronica Mars – 2014 – Filmen alltså…

Sista avsnitten i serien med samma namn sändes 2007,det betyder alltså att det är 7 år sedan. Kan man verkligen blåsa liv i en så pass gammal serie, som dessutom handlade om ungdomar i skolåldern, och få det att se trovärdigt ut? Japp, det är inget fel med trovärdigheten i filmen, inte på det sättet i alla fall. Att själva fallet och tillvägagångssättet som Veronica Mars använder kanske inte känns helt realistiskt. Det gjorde det i och för sig inte i TV-serien heller så det gör inget. Det är en del av charmen kan man säga.

Det är kul att man har gjort en poäng av att samla så många av de gamla skådespelarna som möjligt. Alla kan av naturliga skäl inte vara med eftersom det var en del dödsfall i serien men annars känns det som att kärngänget är med i alla fall. Egentligen är det samma sak som serien var. För den som inte minns så hjälpte Veronica Mars sina skolkamrater med små utredningar medan varje säsong också ägnades åt ett lite större och mer personligt fall för henne. Hon letade efter sin mamma och utredde sin bäste väns död och sånt där.

Här är det som sagt samma sak, det bara utspelar sig senare. Veronica Mars, som naturligtvis spelas av Kristen Bell, har flyttat till New York och är i begrepp att anställas på en gedigen advokatfirma. Den som håller i anställningen är förresten ingen mindre än Jamie Lee Curtis. Det är ingen stor roll men det är ändå kul att det är en kändis och jag gillar verkligen Jamie Lee så det var välkommet!

Hur som helst blir Logan Echolls (Jason Dohring), som har ett struligt förflutet tillsammans med Veronica, anklagad för mord. Liksom förr i världen tar sig Veronica sig an fallet och lyckas också i valnlig ordning reda upp det. Han är naturligtvis inte skyldig, det vet vi ju redan, men vägen till att finna sanningen är inte alltid så lätt. Med hjälp av buggar och övervakningskameror samt sin vanliga charm lyckas dock Veronica.

Det finns en del godis utspritt för den som gillar serien, lite referenser här och där. Och med det mesta av skådespelarensemblen på plats är det helt klart en film man kan ägna en stund åt. Men lite känns det som att man plockat ihop allt det där för att blidka publiken, inte för att filmen egentligen behövde det. Jag klagar inte, men om vi får se en uppföljare, kanske vi kan klara oss utan de mest publikfriande referenserna?

5/10

You Again - 2010 - Jag har aldrig sett en fulare Kristen Bell!

You Again

Regi: Andy Fickman

2010

Komedi

Marni (Kristen Bell) har det tufft i high school, hon är skolans ständiga hackkyckling och mobbingoffer. Värst av alla förtryckare är hennes ärkefiende Joanna (Odette Annable) som verkligen ser till att göra livet så surt som möjligt för Marni. Men tiden går och Marni blir en mycket framgångsrik PR-konsult, hon flyttar från stan och har just blivit befordrad till vice VD för New York kontoret när hennes storebror ska gifta sig. Alla i familjen är förstås mycket glada åt händelsen men för Marni blir det en kalldusch att få veta att den tilltänka bruden inte är någon mindre än hennes ärkenemesis Joanna. Konflikter är oundvikliga när gamla tider hinner ikapp dem. Men Joanna bedyrar att hon har förändras sedan förr och att hon verkligen inte minns Marni överhuvudtaget. Frågan är hur det egentligen ligger till med den saken!

För att vi ska kunna tillgodogöra oss filmen till fullo börjar den med en tillbakablick där vi får stöta på den fulaste Kristen Bell jag någonsin sett. Tja, ful är hon väl inte i den bemärkelsen men hon är finnig, har glasögon och tandställning. Hennes tillvaro är lite tragikomisk, åtminstone för oss tittare, när hon är så förtryckt att inte ens nördarna låter henne vara med. Personligen blir jag förbannad när jag ser mobbing av det här slaget även om det är på film och i en komedi till och med. Mobbing och utanförskap är helt enkelt starka ämnen för mig!

                             

”Härligt sockersött blandas med bitterljuvt syrligt”

Vi får sedan se hur hon ändå ha lyckts med sitt liv och kommit över alla förödmjukelser från skoltiden. Och det är inte annat än att man känner lite tillfredställelse över hennes triumfer. Själva handlingen kommer som ett brev på posten, den behöver i och för sig inte heller vara någon överraskning för att fungera. Det här är en komedi som blandar lite lätt slapstick med situationskomik och behöver inte vara direkt överraskande.

Tempot är förhållandevis högt och skådespeleriet bra – och faktum är att det finns lite överraskningar också. De flesta av de inblandade verkar ha ett gemensamt förflutet av något slag och det är inte med nödvändighet med glädje de ser tillbaka i tiden. Det var länge sedan jag såg Jamie Lee Curtis så här bra faktiskt och Sigourney Weaver är ju alltid bra. Det är väl de stora birollerna. Huvudrollerna innehas av Kristen Bell och Odette Annabe (fd. Yustman) som är som klippta och skurna för rollerna de gör. Härligt sockersött blandas med bitterljuvt syrligt och resultatet blir mycket underhållande. Det är svårt att inte skratta rakt ut under de mest komiska situationerna.

Jag vet dock inte om jag kan säga att jag instämmer fullt ut med sensmoralen. Självklart ska man ge människor en andra chans och ingen är väl sämre än man kan ändra sig men samtidigt inser jag hur skönt det måste vara att få trycka ner sin egen framgång i halsen på sin värsta fiende. Jag är nog en dålig människa…

6/10

Jamie Lee Curtis i bilkrasch!

Det skriver kändisbloggaren Perez Hilton. Hon ska tydligen ha krockat med en BMW och körts till sjukhus. Hennes skador sägs vara lindriga och att Jodie Foster varit på olycksplatsen och hjälpt sin vän JamieLee Curtis ut ur bilen. Vi får hoppas att hon frisknar till!

Recension: House Arrest - 1996

House Arrest

Regi: Harry Winer

1996

Komedi

Skriven av: Linda Snöberg

 

Efter att Grover (Kyle Howard) och hans yngre syster Stacy (Amy Sakasitz) får reda på att deras föräldrar Janet (Jamie Lee Curtis) och Ned Beindorf (Kevin Pollak) ska flytta ifrån varandra och kanske skiljas efter 18 års äktenskap, bestämmer de sig för att låsa in dem i källaren och där ska de vara tills de har löst sina problem. I skolan berättar Grover för sin bästa kompis Matt (Mooky Arizona) vad han och Stacy har gjort och skolans bråkstake T.J.(Russel Harper) får nys om detta. Så han bestämmer sig för att hans föräldrar också behöver låsas in tillsammans med Matts föräldrar, även Brookes (Jennifer Love Hewitt) mamma (Jennifer Tilly) bli inlåst där, för Grover är hemligt förtjust i Brooke vilket innebär att han får bättre kontakt med henne nu.

Filmen är väldigt rolig och man kan njuta av både de äldre och yngre skådisarna här. Jag tycker att de gör ett bra jobb, men den som är absolut bäst är helt klart Jennifer Tilly, hennes roll som mamma till Brooke är rysligt bra och hennes agerande är strålande.

Kul att se Jamie Lee Curtis i den här rollen och hur hon blir mer och mer frustrerad är underbart att se. Någon som man verkligen retar sig på är Christopher McDonalds rollfigur Donald Krupp, han är helt otroligt elak mot sin fru och behandlar henne som skit. Det är så man vill in i filmen och strypa honom, men om man väntar på något gott så kanske det kommer i slutet.

Det är ju långt ifrån den bästa film som har gjorts, manuset är lite lamt emellanåt, inte den bästa fotot heller och musiken är kanske inte det bästa valet på sina ställen, men ofantligt kul är den i mina ögon i alla fall och jag har sett den många gånger.

Detta kanske är en film som föräldrar bör se, så de inte en dag upptäcker att de blir inlåsta i källaren.

Freaky Friday - 2003 - Om du bytte plats med din 15-åriga dotter...

Freaky Friday

Regi: Mark S. Waters

2003

Komedi

Dr. Tess Coleman (Jamie Lee Curtis) och hennes 15-åriga dotter Anna (Lindsay Lohan) kommer inte riktigt överens. De bråkar ständigt om vem som har det jobbigaste livet och den svåraste tillvaron, en ganska vanlig relation mellan tonåring/förälder. En kväll på en kinarestaurang blir de förtrollade av en gammal dam. De byter kroppar med varandra och upptäcker båda att den andres liv kanske inte alltid är den dans på rosor som de alltid trott.

Jag såg den här filmen med hyfsat vidöppna ögon, med vilket menas att jag givetvis hade 1976 års version i bakhuvudet men verkligen försökte att inte låta mig påverkas för mycket av det. Naturligtvis var det tämligen svårt eftersom jag verkligen gillar den filmen.

Redan från början märker man att det kommer att bli en hel del situationskomik och då har de ändå inte bytt kroppar ännu. Trots det börjar den lite långsamt och tveksamt. Jag var väldigt fundersam så långt eftersom jag trots mina ansträngningar jämförde alltför mycket med originalet. 

När väl bytet äger rum och den verkliga filmen börjar, så finns det inte en lugn stund kvar längre, det blir helgalet mest hela tiden. Jag märkte att jag faktiskt började gilla den här filmen mer och mer. Ett litet minus måste dock sägas vara den extremt övertydliga moralen framför allt i slutskedet.

Ska man då trots allt jämföra den här versionen med 1976 års film så måste man säga att Lindsay Lokan inte är någon Jodie Foster. Men den här filmen fokuserar å andra sidan inte på samma sätt. Här ligger fokus mer på modern (Jamie Lee Curtis) och det var nog tur. Hon sköter sig verkligen med bravur och håller klart högre klass än vad Barbara Harris gör i originalet. Det skulle ha varit riktigt kul att se kombinationen Jamie Lee Curtis/Jodie Foster men det går ju tyvärr inte av förklarliga skäl.

Terror Train - 1980 - En klassiker från guldåldern!

En film som jag såg för första gången helt nyligen. En klassiker säger kanske någon och jag kan väl till viss del hålla med om att det här är en film som man borde ha sett om man är intresserad av slashers från guldåldern – åttiotalet! Det innebär inte att det här tillhör en av pärlorna från den tiden, tvärtom finner jag den bland de segare filmerna faktiskt och det är heller inga större problem att räkna ut vem mördaren är. Men det är kanske det som är grejen att filmen, även om inte sker på ett bra sätt, försöker dölja identitet istället för att redan från början låta oss ta del av vad som verkligen händer. Detta har säkert sin grund och botten i att man vill skapa en stämning men det lyckas inte fullt ut. Till filmens försvar bör nämnas att det pågår en maskerad ombord på tåget och gästerna, som självklart är studenter, är i de allra flesta fall maskerade. Detta gör ju så klart att man får möjligheter till viss spänning då man alltig kan vara säker på vem som befinner sig under masken. För övrigt är det ju alltid kul att se Jamie Lee Curtis och hon gör faktiskt en riktigt bra prestation i denna! – 6/10