Lady Snowblood 2
Regi: Toshiya Fujita
1974
Drama
Yuki (Meiko Kaji)
blir efter sina hämndaktioner i den föregående filmen arresterad av polisen men
blir snart befriad av den hemliga polisen som erbjuder henne ett sätt att få
amnesti för sina brott. De vill att hon ska infiltrera motståndsrörelsen och
lägga vantarna på ett mycket viktigt brev som, om det hamnar i orätta händer,
kan riskera rikets säkerhet. Snart står det dock klart för Yuki att hon blivit
manipulerad och att den verkliga planen är att undanröja de, ur
regeringssynpunkt oliktänkande människorna.
Liksom i Tarantinos Kill
Bill handlar det här om en radikal nedskärning av actionscenerna i andra
filmen. Inte för att första filmen var en sprudlande actionäventyr heller men
den hade trots allt styrkan av att problematisera situationen en smula, här
känns det som det varken blir hackad eller malt. Det är mycket snack och blir
på tok för politiskt för min smak. Det känns som om man tar varje tillfälle i
akt att kritisera en situation som för länge sedan är passerad och slut. Det
känns aningen krystat och en inte lika naturlig hämndhistoria som tidigare.
Undrar förresten om inte Luc Besson hittat en smula inspiration här när han
skapade den fullständigt briljanta Nikita sisådär 15 år senare.
Våldet, i den mån filmen innehåller explicit våld, är av en
betydligt tamare natur än i föregångaren även om vi framåt slutet faktiskt får
oss några värdiga scener till livs. Dock vill jag påstå att vägen dit är
tämligen blodsfattig och att de blodsfontäner vi faktiskt bjuds på snuddar en
Monty Pythonsk stämning. Jag tänker framförallt på scenen i The Holy Grail där
den svarte riddaren vägrar ge upp trots att han förlorat både armar och ben. Så
illa är det förstås inte här men tankarna vandrar helt klart till såna jämförelser.
Att kopplingen mellan början av den här filmen och slutet av
förra är fullständigt obegriplig tycker jag inte gör så mycket. Läser man på
lite, och litar på vad andra skrivit runt om på nätet, så upptäcker man att
tidslinjen mellan de två filmerna inte stämmer ett dugg och att det måste ha
gått åratal mellan dem för att de verkliga referenserna ska kunna funka på ett
tillfredställande sätt. För mig, som inte är ett dugg insatt i japansk historia
och politik är det dock av föga betydelse. Jag vill se våldsorgier av hämnd på
ett realistiskt plan och inget annat. Tyvärr tycker jag filmen bristar lite
även när det gäller detta och även om svärdhanteringen var hel övertygande i
första filmen heller så har trovärdighetsfaktorn sjunkit en nivå här.
Hur sammanfattar man då det här? Läser jag igenom
ovanstående ger jag onekligen en relativt nattsvart bild av mina känslor efter
att ha sett filmen, men riktigt så dålig är det sannerligen inte. Är man ett
fan av första filmen bör man definitivt se den här också. Om inte annat för att
få helhetsbilden av historien, och avsaknaden av action har ju trots allt sin
förklaring i att det faktiskt inte är någon actionfilm. Som jag nämnde i början
så är det mycket politik och i det avseendet tror jag filmen är mycket
intressant för dem som är mer insatta i sådant än jag…
