Slaughter Disc - 2005 - en film som inte döljer något!


Regi: David Quitmeyer
2005
Horror

Mike älskar pornografi, man skulle kunna säga att han är besatt av det. I sitt sökande efter högre höjder och starkare kickar beställer han en ny film. Det ska enligt vad han har hört vara det värsta och grövsta som finns på marknaden. Den är dyr, men när han väl hittar den officiella hemsidan på nätet tvekar han inte att beställa ett ex av den. Några veckor senare ringer det på dörren och hans order har äntligen anlänt. På dvdn finns Andromeda Strange, pornografi på det allra sjukaste sättet.

Redan i den visserligen amatörmässiga inledningen står det ställt bortom allt tvivel att den här filmen inte kommer att dölja något. Knappt har förtexterna rullat färdigt förrän penetrationen är ett faktum. Vissa filmer balanserar på gränsen mot pornografi men slaughter disc går ett steg längre – den ÄR pornografisk!

Men oavsett hur pornografiskt innehållet än är så saknas allt erotik och det passar faktiskt bra tillsammans med filmens svepskäl ”porn kills”. För visst känns det lite löjligt att göra en antipornografisk film så pornografisk? Utan att avslöja allt för sliskiga detaljer så kan jag ju nämna att bondage, mord och lemlästning, kannibalism och nekrofilism alla ingår som böjelser i filmen. Även emetofili berörs vagt i filmen även om det ingalunda är lika påträngande som i den hypade filmen Slaughtered Vomit Dolls .

Men trots alla sexuella avarter som filmen speglar, eller kanske tack vare dessa, tydliggörs Mikes allt djupare nedåtgående spiral i dekadansen, förfallet och psykosen. Pornografin betyder allt för honom och han blir av med sina vänner, sitt jobb och sin flickvän. Allt som betyder något är Andromeda Strange och vilka gränser hon ska tänja ut och splittra i nästa scen på den sprängfyllda dvdn.

Slaughter Disc kostade runt tiotusen dollar och tog två veckor att spela in. Den är helt unik. Jag nog kan garantera att Ni inte sett något liknande förut. Men oavsett om man älskar eller hatar den, så lämnar den ingen oberörd. Visst är upplägget snarlikt både det i David Cronenbergs klassiska Videodrome och i den modernare Brainscan, med utsuddade gränser mellan fantasi och verklighet både för filmens karaktärer och för åskådaren. Den betraktar, som jag nämnde inledningsvis, pornografi negativt, liksom Videodrome fokuserade negativt kring sina samhälliska problem.

Kanske ska vi vara glada att det ursprungliga manuset låg och väntade i tio år på att bli filmat. Från början innehöll det nämligen tio gånger mer gore och porr. Vi ska också vara glade för att filmen inte är mer trovärdig än vad den är, då skulle den säkerligen klassas som våldspornografi och vara tämligen olaglig!