The Oddyssey
Regi: Andrei Konchalonsky
1997
Fantasy
Efter det mångåriga trojanska
kriget vill Odysseus inget hellre än att återvända hem till sin älskade
Penelope. Att hans son Telemachus var precis nyfödd när han tvingades fara till
stridens hetta gör sannerligen inte saken mindre åtråvärd. Men hans högmod gör
havsguden Poseidon vred på honom. Straffet blir att han för alltid ska irra
omkring på Poseidons hav och aldrig få återse sitt kungarike Ithaka eller sin
älskade hustru Penelope. Fast besluten om att lyckas med bedriften att ta sig
hem trots gudens bestraffning börjar en av de mest kända äventyrsresorna genom
historien.
Trots att det här faktiskt är en TV-film håller den
förvånansvärt hög standard. Men med en budget på 400 millioner kronor kanske man
kan kanske begära en del av slutresultatet också!? Visserligen kan inte en del
av filmens stjärnor varit helt billiga att anlita. Till exempel så medverkar
Armand Assante som filmens huvudkaraktär Odysseus och gör ett riktigt bra jobb.
Isabella Rosselini spelar gudinnan Athena som visserligen är en mindre roll i
sammanhanget och så är även Christopher Lee’s gestaltning av siaren Theresias.
Vidare hittar vi till exempel Greta Scacchi som Penelope, Vanessa Williams som
Calypso, Eric Roberts som friaren Eurymachus och Michael J. Pollard som Aeolus.
Personligen anser jag att Greta Scacchi gör det bästa jobbet
av alla. Hon är helt trovärdig rakt igenom medan en del andra karaktärer kan
framstå som lite löjliga emellanåt. Hon visar sin saknad efter sin make Odysseus
på ett mycket bra sätt. Jag kan visserligen inte påstå att Armand Assante gör
mycket sämre ifrån sig på det planet, det är aldrig någon tvekan om hur mycket
han saknar sin älskade hustru. Men han är ändå ute på äventyr och så mycket
annat händer honom att det inte blir hans huvudsakliga uppgift.
Man har inte tagit med alla Odysseus äventyr längs den långa
resan hem i filmen men den är ju trots allt bara tre timmar lång så allt får
hur gärna man än vill inte plats. De mest centrala delarna finns naturligtvis
med och jag gissar att äventyret den väldiga cyklopen Polyphemus
är den mest kända av dem alla. Odysseus lurar honom listigt att tro att
hans namn är ”ingen” och när Odysseus män stuckit ut cyklopens enda öga kan han
bara ropa till sina bröder att ”ingen har stuckit ut mitt öga” – helt brilliant
egentligen!
Effektmässigt fungerar filmen väl utan att vara något
referensverk i sammanhanget. Monstren Scylla och Charybdis ser utmärkta ut och
gudarnas budbärare Hermes flyger med en trovärdighet som skulle funka i vilken
äventyrsmatiné som helst.
En mytologisk fantasyfilm som jag helt klart rekommenderar!
