Oblivion – 2013 – Fantastiska vyer och miljöer!

Om man plockar isär en films alla beståndsdelar, vänder och vrider på dem för att undersöka allt in i minsta detalj. Om man sedan sätter ihop allt igen, med full förståelse för alla beståndsdelar, vad får man då? Kommer man att få ett resultat som motsvarar helheten? Blir resultatet kontaminerat med för mycket information? Det enkla svaret är: därom tvista de lärde!

Anledningen till att jag tar upp frågeställningen är att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till den här filmen. Den lider av stora problem samtidigt som vissa delar av den är hur storslagna, pampiga och välgjorda som helst. Mitt i alltihop finns skådespelarna med Tom Cruise i centrum. Han gör ett utmärkt arbete liksom de andra som är inblandade gör. Mest tid framför kameran får förstås Tom Cruise som är filmens hjälte och möjligtvis även antihjälte. Minst tid, i förhållande till namnets status, får Morgan Freeman. Det är inte många repliker han har och hans roll är inte särskilt viktig heller. Morgan Freeman gör den på rutin och visst är det ett bra namn att kunna visa upp i rollistan. Det är ett namn som lockar mig i alla fall!

Det som är riktigt bra med filmen är alla effekter och framtidsvisioner. Allt som har med detta att göra är hur bra som helst. Handlingen i sig är som bäst medioker, åtminstone på det sätt som den berättas. Det är rörigt och skulle jag komma på ett fyndigt superlativ som prefix hade jag använt mig av det. Det är förbannat rörigt! Jag säger inte att man inte klurar ut vad som händer till slut men det är lite för mycket konspirationsteori för min del. Det mesta känns det som att vi redan har sett och själva postapokalypstemat känns mest tröttsamt. Allt detta beror säkerligen på att det är ett olidligt lågt tempo i filmen. Man kunde ha kostat på sig att avslöja något mer om den slutgiltiga lösningen för att åtminstone hålla teoretikerna vakna. De som vill finna en mening med filmen. Som det är nu känns det som att man mest väntar på att den ska ta slut så att vi äntligen får veta det som hemlighålls för oss.

Mest känns det som att man försöker att kopiera något som redan har gjorts även om jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är man försöker att återberätta. Resultatet blir en actionfylld science fiction rulle med ett så lågt berättartempo att man mest hoppas på att den ska ta slut snarast möjligt. Men effekterna är som sagt bra…

4/10

Tron: Legacy - 2010 - Uppföljaren till alla tiders mesta kultrulle!

Tron: Legacy

Regi: Joseph Kosinski

2010

Action/Sci-Fi

Den legendariska dataknackaren och företagsledaren Kevin Flynn (Jeff Bridges) försvinner och lämnar inga spår efter sig. Efter sin lämnar han också sin son ensam tillsammans med sina föräldrar. Många år går, sonen drömmer om att en dag få återse sin pappa och företagets – Encoms, ledning har helt och hållet ändrat Kevin Flynns inställning till att ge bort programmen som skapas gratis, till allmännyttan så att säga. Nu ska man tjäna så mycket pengar som möjligt och finnas på alla världen börsmarknader. Sonen – Sam, är inte speciellt intresserad av att leda företaget trots att han äger majoriteten av aktierna och är den rättmätige ägaren. Det han gör är att en gång om året tränga sig in i företagsbyggnaden och hacka sig in i datorerna och spelar de andra ett spratt. Men nu får han tips av sin fars gamle vän – Alan, den ende som fortfarande är de gamla idéerna trogen, att han har fått ett meddelande från Flynn. Spåren leder till den gamla arkadhallen och Sam lyckas ta sig in i datorns värld. Nu ska han bara hitta sin pappa och besegra systemet.

Första filmen, betitlad kort och gott – Tron, kom 1982. Jag älskade filmen redan då och den var enormt underhållande när jag såg om den för några dagar sen. Jämförelser är naturligtvis oundvikliga, men går det att göra en rättvis jämförelse av den här moderna filmen? Nja, det går nog inte att jämföra 8-bitarskänslan i originalet med de här fullständigt lysande effekterna. Det är en effektfilm så klart och mycket av behållningen ligger i det briljanta användandet av dessa. Det finns inte mycket annat att säga faktiskt. Det ser oerhört bra ut och jag får lov att säga att jag är grymt imponerad.

Men jämförelser är som sagt oundvikliga och i synnerhet när man i några scener visar sin hommage mot originalet. Det finns repliker som är identiska och det finns scener som i det närmaste är exakt likadant filmade. Jag tänker inte ens på de mest kända scenerna, de med motorcyklarna, för det finns naturligtvis med även här. Det är upphottat å det grövsta och är hur snyggt som helst att se på, man märker att det är nästan trettio år sedan första filmen kom.

Även manuset är bättre här. Man är inte lika vagt introducerad till systemet som allting utspelar sig i. Det finns bättre koppling till motiveringar till dess existens, i första filmen fanns det bara men man fick aldrig något direkt anledning till det. Här är det annorlunda och riktigt bra berättat. Lite förvirrande blir det förstås, nu när man också kan prata om internet eller webben, vilken man i första filmen nästan kunde jämställa systemet med. Här är det två skiljda saker och det är väl så det ska vara egentligen.

Det är kul att både Jeff Brigdes och Bruce Boxleitner repriserar sina roller. Jeff Bridges gör dessutom två roller faktiskt och inte så små heller. Det är filmens absolut största och viktigaste biroller. Bruce Boxleitner är inte med så mycket, men man får vara nöjd med det lilla. Huvudrollen som Sam görs av svenskättlingen Garrett Hedlund och han gör ett mycket bra jobb. Kort sagt är det här en film man bara måste uppleva, det är upplevelsen som är poängen, man behöver inte tolka den särskilt mycket och den är fantastiskt vacker!

Bilder: © Disney