Fäbodjäntan
Regi:
Joseph W. Sarno
1978
Erotik
Låt oss tala klarspråk, finns det någon svensk
hårdpornografisk film som satt sig i folksjälen så är det den här! De flesta
känner till själva grundpremissen, hornet som gör att alla kvinnor störtkåta.
Legenden kring det där hornet som filmens Monika hittar, är något i stil med
att översteprästinnan i gamla tider blåste i det när deras vikingamän var på
väg hem så att kvinnorna skulle vara förberedda. Det känns som att själv
legenden kring det hela förändras, eller snarare förstärks ju längre in i
filmen man kommer. Monika skarvar mer och mer om vad som egentligen är sant om
legenden. Även midsommarnatten är viktig och det framkommer att fyra av
prästinnorna skulle ha dött av för mycket älskog med fallossymboler fästa i
marken just den natten. Självklart centrerar sig handlingen kring just fyra
kvinnor och visst eskalerar orgierna allt eftersom!
Jag tycker det är synd att filmen trots allt blivit mest
ihågkommen för en speciell scen med en falukorv… Det är mer till filmen än så. Att
hitta bättre pornografi är inte svårt, det är väl i stort sett bara att knappa
in valfri webbadress och porrsurfa lite. Men skillnaden är att det här är en
hel långfilm, det är inte bara en scen här och där. Det finns kontinuitet i det
hela. Skådespelarna är faktiskt inte så usla heller! Visst, de stakar sig lite
ibland men det är ändå hyfsat övertygande. Det är inte någon överdriven betoning
på de ekivoka orden som skulle vara en lätt fallgrop att falla i. Det är mycket
bättre och mer äkta på det här sättet!
Det är mycket sex i filmen, det finns inte så många
scener som inte leder till det på ett sätt eller ett annat. Vi ska inte hyckla,
det är en pornografisk film! Men det finns också en handling och dialog som
inte är helt hopplös. Självklart handlar mycket av dialogen om sex men
samtidigt finns det något mer där som är omöjligt att sätta fingret på. Faktum
är att jag gillar den här filmen mer än vad jag egentligen vill erkänna. Det
finns helst klart kvaliteter som inte vanligtvis finns i genren. Men å andra
sidan är jag ingen expert så vad vet jag?
7/10
Extramaterial:
Ett antal trailers på andra Joe Sarno filmer är ganska ointressant tycker jag. Däremot finns
det en 55 minuter lång dokumentär om Sarnos
filmskapande som är betydligt intressantare! Det visas klipp ur andra av Joe Sarnos filmer, diskuteras med
kritiker och andra regissörer sant med mannen själv. Hans hustru kanske lägger
sig i lite för mycket enligt min smak, avbryter honom och låter honom inte
prata till punkt, men det finns säkert en anledning till det och budskapet går
ju fram så varför gnäller jag?
Men vänta… det är ju en skiva till med godsaker! På den
andra disken som liksom den första är prydd med en falukorv finns ytterligare
två filmer. Detta förutom mera bilder, postrar av sexploitaionrullar och Joe Sarnos filmografi! Först ut är Kärleksön från året före Fäbodjäntan. Det är i princip samma
handling, sexgalna ö-innevånare vars lustar inte begränsar dem till någon
enskild partner. I centrum står åter en sexgalen flicka som får hela ön att
blomma ut i älskog. Det är gott om tillfällen då voyeuren kan får sitt lystmäte
tillfredställt då mycket av sexscenerna består av att någon smygtittar på
akten, något av Joe Sarnos signum.
Jag tycker inte riktigt att dialogen och skådespelarna
håller samma klass som i fäbodjäntan men klart över förväntningarna och ser man
filmen ur ett pornografihistoriskt perspektiv är den faktiskt intressant. Liksom
Fäbodjäntan hittar man numera enkelt
bättre pornografi, men det finns något speciellt med de gamla 70-talsrullarna
som numera inte existerar. De hade en handling och här är det heller inte
frågan om att exploatera allt för mycket penetrering. Fellatio finns det och cunnalingus
också, men penetration är det som sagt ont om.
Det kan man dock inte säga om utgåvans andra bonusfilm – Hon Älskade en Sommar, som jag faktiskt
såg i min ungdom. Det här är en mycket mer typisk pornografisk film till sitt
upplägg. Skådespelarna är riktigt dåliga, i synnerhet under sexscenerna då de
tenderar att spela över så in i helvete…
Det märks att det faktiskt fanns en ambition att göra en pornografisk thriller
eller något sånt av den men det misslyckades ju kapitalt. Jag vet att jag har
använt den här filmen som referens när jag tidigare har skrivit om erotisk film
men nu har jag alltså filmen i färskare minne och lär förmodligen vara mera
restriktiv med dylika anspelningar. Dock vill jag vidhålla att filmen är en
riktig klassiker när det kommer till svenska sexfilmer, samt att Joe Sarno alltså inte ligger bakom denna…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar