Seed 2: The New Breed – 2014 – Makeuppeffekter av Ryan Nicholson

Jag fattar inte vad den här filmen överhuvudtaget har med den första att göra. Det är klart att jag förstås att det finns karaktärer, mördaren Max Seed till exempel men det är allt så vitt jag kan se. För min del är det här en helt meningslös film som mestadels utspelar sig i en öken eller i en husbil på väg genom den. Historien är synnerligen fragmenterat berättad. Det är svårt att hänga med i var på tidslinjen de olika scenerna befinner sig. Jag anser mig ha ganska bra koll på fragmenterat berättad handling och brukar kunna pussla ihop det men inte här.

Fast å andra sidan är kanske inte koncentrationen på topp eftersom det trots allt är ganska dåligt. Det mesta är ganska dåligt faktiskt. Det som lyser är väl i så fall makeupeffekterna som designade av Megan och Ryan Nicholson. Allt annat har vi sett förr, galningar som attackerar genomresande. Det enda som saknas är väl en bensinmack där föreståndaren lurar de intet ont anande tjejerna på fel väg. Jag kan inte minnas någon sån scen i alla fall. Understundom är det urusla skådespelare och när de är som bäst är de fortfarande dåliga. Faktiskt den sämsta film jag har sett på mycket länge…

2/10

Witchouse - 1999 - Den första i trilogin!

Witchouse

Regi: David DeCoteau

1999

Horror

Elizabeth samlar en grupp speciellt utvalda vänner för att ha en något udda fest. Hon har dekorerat hela det i sig ganska spöklika huset med allahanda föremål som borde finnas i ett hemsökt hus. Snart visar det sig att hon faktiskt är ättling till den onda häxan Lillith som brändes på bål för exakt trehundra år sedan. Elizabeth ämnar att återuppväcka sin förfader och att gästerna ska vara villiga blodsoffer för denna rit. Den visar sig också att samtliga närvarande hade förfädrar som aktivt bidrog till häxbålet för så länge sedan. Lillith är tillbaka och hon vill utkräva hämnd!

Att det här är en lågbudgetfilm märker man ganska omgående och jag tycker att man ska bedöma den som en sån. Att skådespelarna är ganska dåliga är således något man får leva med. Vad som däremot är riktigt bra är sminkjobben och miljöerna i det gamla spöklika huset. Det skapar en stämning som gör att man kan ha överseende med förutnämnda skådespelare.

Historien lämnar kanske en del att önska men emellanåt är man någorlunda innovativ och försöker åtminstone göra så mycket som möjligt av materialet, kanske beroende på att filmens budget inte medger några större utsvävningar. Kameraföringen är på sina ställen intressant och kanske den allra största behållningen av filmen.

Dialogen är filmens andra stora problem. Den känns tydligt skriven och när skådisarna är så här dåliga funkar det inte. Man stannar inte upp när man blir jagad av värsta demonen eller häxan och förklarar hur ett proppskåp fungerar, det gör man bara inte.

En ganska ointressant film som bjuder på en del överraskningar, framförallt i miljöerna som bitvis är riktigt spöklika. Att i princip hela filmen utspelar sig i samma hus tycker jag inte är en nackdel. Det betyder, bland annat, att man kunnat lägga ned maximal energi på dessa väldigt få sets. Å andra sidan är inte manuset tillräckligt välskrivet och intressant för att man ska komma undan med de få platserna.

Vill man se lågbudgetfilm, som emellanåt bjuder till skratt och vid enstaka tillfällen låter en ta del av ovanligt kameraarbete ska man se Witchhouse men är man ute efter en skrämmande och välgjord film bör man nog undvika den.

2/10

Recension: Deathstalker II - 1987

Deathstalker II

Regi: Jim Wynorski

1987

Fantasy

Den här gången ska vår hjälte hjälpa Reena the Seer med några småsaker. Snart vill hon att han ska hjälpa henne med ett betygligt större problem. Det är nämligen så att hon egentligen är Prinsessan Evie! Hon beklagar sig och påstår att en elak trollkarl klonat henne och att den kvinnan som nu sitter på tronen är falsk! Alltsammans är egentligen en plan av den mäktiga trollkarlen för att ta makten i riket.

Jag gillade verkligen den första filmen i denna tetralogi. Självklart såg jag därför fram emot att bekanta mig med den andra delen av den när jag ändå hade den i hyllan. Min besvikelse gjorde sig genast påmind när jag upptäckte att man ersatt huvudrollsinnehavaren med en figur som verkligen inte passar in i konceptet. I denna uppföljare är det John Terlesky som spelar Deathstalker och hans uppenbarelse är verkligen inget som får mig att tänka på kraftfulla barbarer! Det är inte det att han saknar muskler, men har är heller inte det muskelberg som man förknippar filmer av det här slaget med!

Men det är inte bara det heller. Det finns en helt annan nivå av skämt i den här filmen jämfört med den första. Här handlar det uteslutande om trams även om den första filmen heller inte var utan humor. Jag gillar inte det här alls även om jag inser att tramset/humorn är högst medveten. Jag gillar inte att man försöker driva med något på detta sätt. Det finns helt enkelt ingen själ bakom och det blir bara plumpt. Det känns enbart som att man försöker utnyttja något som redan finns och göra en uppföljare bara för sakens skull. Det enda de två filmerna har gemensamt är faktiskt namnet!

De utspelar sig förstås i samma miljö också. Men det finns inte lika gott om annorlunda varelser här. Soldater med gris/vildsvinshuvud finns dock kvar. Det är också lite längre mellan de barbröstade scenerna som passade så bra in i första filmen. Något enstaka tillfälle exploateras väl kvinnokroppen även här med det känns långsökt och konstgjort jämfört med vad vi kunde ta del av i första filmen. Det här är mera en komedi mer barbaringredienser medan första filmen var en barbarfilm men viss humor. Det är en stor skillnad! Jag är fortfararen sugen på att se även del tre och fyra men efter den här katastrofen har jag inte lika bråttom längre…

2/10

Recension: Colin – 2008

Om det verkligen är sant att den har filmen endast kostade £45 att spela in är det verkligen en bedrift. Och det må vara det första, eller enda, filmen i sitt slag som berättar historien ur zombiens synvinkel. Men det kvittar, det är helt oerhört tråkigt att titta på. Om man har varit ute efter att skapa någon som helst sympati för Colin – som filmen handlar om, har man misslyckats totalt och kvar finns bara en enda sörja av suddiga bilder och virriga kameraeffekter. Men som jag sa så är den konstnärliga ambitionen hög och det får ju räknas för något!

2/10

Recension: Sandsharks – 2011

Hur mycket jag än tycker om innovativa historier när det gäller djurskräckfilmer blir det här helt enkelt för mycket! Det är inte det att hajarna simmar runt i sanden som är det värsta, det kan jag leva med. Det är visserligen abnormalt absurt men att bara komma på tanken är på något sätt beundransvärt.

Det är utförandet som är bedrövligt. Ingenstans visar filmen sig vara seriöst menad men den håller heller inte den självdistans som den skulle behöva för att bli rolig. Man kan visserligen inte låta bli att skratta åt eländet men det handlar mer om en irriterande inställningen än en lustigt och underhållande kalkonhumor. Skådespelarna är urusla, handlingen är stulen från Jaws (vilken överraskning) även om man uppenbarligen gör en poäng av att veta om detta och faktiskt inte förneka det på något sätt.

Vill man tvunget se allt ska man självklart se denna också, men säg inte att jag inte har utfärdat en varning!

2/10

Recension: Transmorphers

Att det här skulle vara någon billigare klon av megasuccén Transformers var ganska uppenbart. Åtminstone om man får tro omslaget som ju verkligen skvallrar om detta, det är ju ren stöld för tusan! Filmen i sig hade väl vissa likheter men inte lika många som jag hade hoppats på. Jag ville att filmen skulle vara som Tranformers, fast utan de onödiga förvecklingarna. En ren actionfilm helt enkelt! Och visst är det väl action emellanåt, det är amatörmässigt utfört och fotomontagen och de dataanimerade sekvenserna ser inget vidare ut, men det finns där. Tyvärr är filmen lite väl ”pratigt” och svår att hänga med i. Man bryr sig inte om karaktärerna och man bryr sig inte om hur det ska gå heller. Grundidén är bra men det faller som sagt lite platt. I slutändan hamnar det någonstans emellan en riktigt tråkig och illa utförd film och en kalkonrulle. Det är inte tillräckligt roligt för att vara underhållande hela vägen och det är kanske den värsta fällan en film kan hamna i! 

2/10

Recension: Mexican Werewolf in Texas – 2005

Jag ska försöka att vara så snäll som möjligt mot den här filmen för den försöker verkligen. Men ska sanningen fram så blir det mest pannkaka av alltihop. Man får nästan aldrig se monstret, alltså den mexikanska varulven, och när man väl gör det ser den rätt löjlig ut. Skådespelarna är verkligen under all kritik och även om vissa är sämre än andra är det ingen som är riktigt trovärdig. Grundidén har jag inget emot, att en mexikansk legend – Chupacabra, härjar och att folk försöker stoppa den genom att ordna jakter för att ta kål på besten men det funkar inte. Förutom att skådespelarna inte är trovärdiga för fem öre är dessutom de flesta karaktärerna så otroligt genomkorkade att det mest blir pinsamt. Lägg också till ett par fullständigt obegripliga händelser och du har bilden klar för dig.

2/10

Recension: Cradle of Fear

Det här är onekligen en ganska värdelös film överlag. Splattereffekterna är förvisso oftast ganska bra och storyn har sina höjdpunkter. Den är dock väldigt löst sammanhållen och det finns egentligen flera historier som berättas. De har alla det gemensamt att människor går grymma och våldsamma öden till mötes. Kameraföringen och skådespeleriet är oerhört amatörmässigt men jag gillar faktiskt en av de avslutande historierna och det var också därför jag genomled de första nittio minuterna, för det här är en ganska lång film som mäter två timmar. Det är väl ganska långt för att vara en film av det här slaget och det är jobbigt att ta sig igenom den. Inte för att den är påfrestande för sitt makabra innehåll, även om den kunde vara det om den varit bättre gjord, utan för att det är riktigt uselt! Men jag gillar som sagt delar av filmen och det avspeglar sig på betyget också! 

2/10

Recension: Sweatshop

När man läser om filmen, hur en galning med en hundrakiloshammare, som i själva verket verkar vara en slägga med ett städ längst ut på skaftet, ska gå bärsärkargång mot några partande gothpunkare, blir man förstås lockad! Tyvärr är det som följer allt annat än bra och man tröttnar ganska fort på det urusla skådespeleriet och det röriga manuset. Det hoppas lite hit och dit i både tid och rum och det är svårt att få en uppfattning om i vilken ordning allt sker, vad som är tillbakablick och vad som är önsketänkande. Visserligen är galningen med hammaren ganska cool och han fullständigt brutal men det finns så mycket annat som drar ner filmen att det förtar allt underhållningsvärde som filmen kunde ha haft. Rörigt och ointressant är nog de två och som bäst beskriver filmen. 

2/10

Ond Tro - 2010 - en inblick i det mänskliga psyket

Det här kommer att blir ett väldigt kort omdöme, mycket på grund av att jag faktiskt inte har några direkta minnen från filmen. Det är aldrig bra när man efter några dagar eller veckor inte längre kan erinra sig vad det är man har sett! Det jag minns är ett fåtal fragment och att jag tyckte filmen var oerhört seg. Den var rörig och kanske en inblick i det mänskliga psyket, vilket jag brukar tycka om, men här blev det bara platt och tråkigt. Jag skulle rekommendera att undvika den här filmen… 

2/10

Eaters

Zombiefilm från Italien är något som ofta lyser upp själen på varje sant skräckfilmsfan, åtminstone var det ofta sant for eller kanske snarare med filmerna som fans förr. Skräckfilmsfans älskar att blicka bakåt och en sådan här får man inte missa. Men är det bra då? Finns det några vibbar från förr i den? Nej, det gör det verkligen inte! Den är visserligen på italienska men det är också allt. Stilen påminner mer om nollbudget zombiefilm från USA under det sena 90- eller det tidiga 00-talet än klassiska hasande zombies från ett par årtionden tidigare. Och på tal om hasande zombies så känns det inte riktigt som man var helt på det klara med vad man ville göra. Det är ingen krypande skräck och faktiskt en hel del humor (som förstör), det är heller ingen actionzombierulle med tokspringande levande döda. Faktum är att jag inte riktigt vet vad det är, handlingen är väldigt otydlig och verkar fokusera mest på allt annat än det som borde vara intressant. Forskning om tillståndet som plötsligt drabbat planeten finns i alla fall med och faktisk en filosofi som jag inte har sett särskilt ofta förr. Ifrågasättandet om virusepidemin är något negativt eller inte. Är det frågan om evolution snarare än förfall? Men det är meningslösa karaktärer, usla skådespelare och totalt oinspirerad regi. Faktum är att jag vill ha tillbaka den tiden den här filmen stal från mig!

 2/10

Island Fury

Island Fury – Eftersom mitt ex av Barracuda som jag nyligen skrev om är en så kallad double feature fick jag en film på köpet. Denna film var Island Fury, en film som utlovade både gangsters i jakt på sina pengar och kannibaler – allt på en öde ö. Eller nästan öde i alla fall eftersom den trots allt måste vara befolkad om där ska finnas kannibaler. Det låter ju som lovande premisser, eller hur? Tyvärr klarar filmen inte av att hålla riktigt lika mycket som den utlovar och av kannibalerna ser man inte ett spår. Åtminstone inte av mer traditionella infödingar som äter människokött! Möjligen kan man tolka fram en och annan kannibalistisk egenskap bland öns enda bofasta familj, men det är inget uttalat och man får inte se något av det slaget ske överhuvudtaget. Hur som helst så utspelar sig filmens handling parallellt i nutid och dåtid. Vi får följa huvudrollsinnehaverskorna och samtidigt se deras historia, för de har varit på ön tidigare och det var ingen trevlig vistelse. Och dessa tillbaka blickar, som tar upp alldeles för mycket av filmen, är ingen trevlig upplevelse för oss heller eftersom de flesta av skådespelarna är riktigt bedrövliga. I nutidsberättelsen försöker de åtminstone agera men i tillbakablicken verkar de bara ha gett upp och somliga tycks bara läsa sina repliker innantill. Riktigt dåligt är det alltså på detta plan och jag överdriver ingalunda! – 2/10

Du kan köpa filmen här: Axelmusic

Feast 2: Sloppy Seconds

Feast 2: Sloppy Seconds – Bitvis gör den här filmen verkligen skäl för sin undertitel, för det är emellanåt riktigt grisigt. Detta utan att vara något man egentligen ryggar tillbaka för, eller reagerar något särskilt alls på egentligen eftersom hela filmen är oerhört tramsig. Skådespelarna är urusla och själva historien blir så fånig av att man inte verkar ha kunnat bestämma sig för vad det var man vill göra. Det fladdrar åt alla möjliga håll och min uppfattning är att man gjort presentationen av karaktärerna (en omständlig process) på ett sätt som ska föra tankarna till Tarantino och möjligen lura någon att tro att han är inblandad på något sätt i filmen, Men även om man, som jag, inte är något större fan av Tarantino, är det ganska uppenbart att så inte är fallet. Men även om filmen är värdelös och ointressant det mesta av tiden finns det faktiskt några få scener som är intressanta eller åtminstone underhållande. Synd bara att det går så långt mellan dem… – 2/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

666: Demon Child - 2004 - Se den gärna med skyll inte på mig..

Av och till kan omslag vara riktigt rejält missledande! Tittar man på den här filmens DVD omslag så får man väl förvisso inte vibbar av att det skulle vara en kolossalt genomarbetad och Oscarsnominerad film, men knappast att det skulle vara en riktigt så bedrövlig kalkonfilm heller och då använder jag inte ordet i en positiv betydelse! Det som händer, och det är inte mycket, är att ett mystiskt ägg kläcks och ur det kommer en blodtörstig demonbebis som dödar arkeologistudenterna en efter en. Skådespelarna spelar över av bara tusan och själva monstret är inte direkt välgjord om man ska uttrycka sig diplomatiskt. Vidare är berättelsen så pass ointressant så man kommer på sig själv att fundera över andra filmer och framtida inköp under filmens gång. Åtminstone till framåt slutet när man äntligen börjar få det som man har trånat efter i princip hela filmen – lite bakgrundhistoria till den mytologi som skapats för filmen. Men säg den lycka (åter igen ytterst diplomatiskt uttryckt) som är beständig, strax möts man av ett västgötaklimax som inte finner några gränser och så är filmen…slut! Det enda jag kan tillägga är att jag gärna skulle vilja begagna mig av den gamla klyschan – jag vill ha tillbaka en och en halv timme av mitt liv! – 2/10

The Caretaker

The Caretaker – Slasherns storhetstid var ju på åttiotalet och även om det fortfarande görs film i genren är det sällan de når samma känsla som när det en gång begav sig. Vad detta beror på är svårt att sia om, delvis beror det förstås på att man numera har en mycket större referensram och kräver betydligt mer för att man ska bli nöjd som åskådare. Hur som helst är det här ett försök att göra en neoslasher med alla de klassiska ingredienserna. Det är en makaber spökhistoria som berättas för att skrämma slag på tjejerna i gänget, och möjligen för att komma innanför trosorna på desamma, dock utan lägereld. Mördaren är maskerad och verkar kunna ta sig genom landskapet med samma hastighet som en viss Jason Voorhees genskjuter sina offer. Dock har man glömt att ge filmen någon logik och dialogerna är fasansfulla. Man har också glömt bort att göra det spännande för åskådaren och man bryr sig inte ett smack om vad som händer med tonåringarna som en efter en mördas med något modifierad fruktplockarverktyg. I princip alla mord sker utanför kameran och det höjer ju inte heller intresset… Ett par kända skådisar medverkar: Jennifer Tilly och Judd Nelson men de förmår inte höja filmen mer än till riktigt dålig hur mycket de än försöker… – 2/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Friday the 13th: Part 9 – Jason Goes to Hell

Friday the 13th: Part 9 – Jason Goes to Hell – Att förlika sig med bristerna i de andra filmerna i serien är en sak och att förlika sig med den här genomruttna filmen är en helt annan. Visst, man har åtminstone försökt att göra någonting annorlunda och det måste man väl ge en eloge för men resultatet är en rena katastrof. Jag bryr mig inte ens om ifall jag skriver in någon spoiler här, men Jasons medverkar är I alla fall minimal och så får det inte vara i en film ur den här serien. Jag lämnar in mina vildaste protester mot denna dynga och ger den, efter omständigheterna ett generöst betyg. – 2/10

The Fanglys - 2004 - Huvaligen...

Att man inte ska döma filmen efter omslaget är naturligtvis ett axiom, men likväl händer det att man får för sig att filmen är på ett visst sätt enbart baserat på omslagsgrafiken. I det här fallet hade jag förväntat mig en maffig skräckfilm även om den av olika skäl troligen skulle vara gjord med en väldigt lite budget. På några punkter fick jag rätt, filmen verkar onekligen gjord med mindre pengar än vad jag har i lön, och jag räknar mig inte till de högavlönade i samhället, och skräck var det också. Men det första epitetet – maffigt, är det verkligen inte. En ganska fånig historia som endast överträffas av de taffliga skådisarna och det katastrofala sminkjobbet. Totalt sett en ganska meningslös film som tyvärr verkar ta sig själv på lite för stort allvar också. Jag säger inte att det är pretentiöst eller så, men lite mer glimten i ögat hade nog filmen mått bra av. – 2/10

The Objecive - 2008 - Jag fattar inte...

Precis efter att ha sett den här måste jag erkänna att jag fortfarande inte har någon aning om vad som faktiskt hände i filmen. Det börjar med några soldater som ska ta sig över en öken och upp i några berg för att söka rätt på en man vid namn Mohammed. Något oförklarligt händer dem och antingen ser de syner och hallucinerar som bara den eller så blir de attackerade av utomjordingar eller liknande. I vilket fall som helst så ges ingen rationell förklaring till vad som verkligen hände dem och förutom ett slut som minst sagt är öppet förtolkningar har jag faktiskt ingen aning… Dessutom kunde resan ha varit betydligt intressantare då jag finner allt som händer, även om det inte är så mycket, totalt ointressant. De få saker som skulle kunna utvecklats för att få en intressantare historia lämnas därhän och istället hänges tiden åt... oförklarligheter. Nä, det här var inget för mig! – 2/10