Det ligger i sakens natur att inte hela serien utspelar
sig på ett fängelse. Det är alltså inte en fängelseserie såsom till exempel OZ var. Dock har den sitt ursprung i
fängelset där Michael ska försöka frita sin bror Lincoln. I början är det väl
inte mycket mer än så. Det är en finurlig plan, det kan inte förnekas, men
essensen är en fritagning. Undan för undan växer historien till något helt
annat än vad den var från början och det kan inte ses som något negativt. Efter
ett par säsonger är bröderna och deras bundsförvanter indragna i något av en
storleksgrad de inte hade kunnat förutse från början.
Det som är kul med serien från början är Michaels
dedikation och intelligens. Han har planerat in i minsta detalj och även om han
stöter på patrull här och där verkar det alltid finnas en backup plan. Wentworth Miller som gör rollen har en
perfekt genomträngande blick som gör att man tror att det verkligen är som att
han lägger märke till alla små detaljer.
Brodern Lincoln gestaltas av Dominic Purcell. Rollen är helt olik Michael, här är det inte
frågan om ett överlägset intellekt. Dock finns det en nästan onaturligt stark
broderskärlek mellan dem. Allt eftersom uppdagas det allt som de har gjort för
varandra under årens lopp. Lincoln är inte bara en buse och småskurk, han har
gjort det han har gjort för Michaels skull. Nu sitter han i dödscell för ett
mord han inte begått.
Under resans gång får vi förstås även följa andra
karaktärer. Det är fångvaktare och medbrottslingar, lejda torpeder och jag vet
inte vad. Gemensamt för nästan alla av dem är att de vi ett tillfälle varit en
fiende för att vid ett annat tillfälle jobba mot samma mål som Michael och
Lincoln. Jag gillar de här vändningarna. Man vet aldrig var man har människorna
på det sättet. Alla är förstås inte med hela tiden. Några dör och några är
borta i långa perioder. Det är en serie där man inte väjer för att ta livet av
de stora rollerna om man säger så. Det är väl inte lika omtumlande som det var
i LOST men se serien så får ni se.
En av de slemmigaste typerna är Theodore ”T-Bag” Bagwell.
Han har en förmåga att alltid se till att han klarar sig. Egentligen är han hur
intelligent som helst men klarar liksom ändå inte av att leva efter samhällets
normer. Snart kommer det fram att det beror på hans uppväxt, inget konstigt i
sig kanske. T-bag får ses som den komiska sidekicken många gånger. Det han gör
kommer liksom alltid snett bakifrån snarare än rätt på som många av de andra
karaktärerna. Han spelar med bravur av Robert
Knepper och är den som förändras mest under seriens gång. Ändå förblir han
likadan, det är svårt att förklara.
Andra stora roller är till exempel Amaury Nolasco, Michaels medfånge Fernando Sucre i den ursprunglige
cellen. Det är också en kille som går från klarhet till klarhet. Sarah Wayne Callies gör rollen som läkaren
Sara Tancredi, en person med en helt annan bakgrund än vad vi först tror oss
veta. Slutligen vill jag nämna William
Fichtner i rollen som Alex Mahone. Det är kanske den karaktär som ligger
närmast Michael när det gäller intelligens. Han är en FBI agent som inte räds
att ta till hårdhandskarna för att nå sina mål. Och så medverkar vår svenske Peter Stormare förstås…
Serien är slut och jag har nu sett hela. Jag gillade den.
Den tappade lite under säsong två men det är klart värt mödan att fortsätta då
det blir betydligt bättre igen. Kanske till och med bättre än första säsongen.
Det finns en film också som jag inte har sett än men det dröjer nog inte så
länge skulle jag tro. Serien var i alla fall mycket bra!
8/10
