Recension: Vi barn från Bahnhof Zoo

Christiane F. – Wir Kinder vom Bahnhof Zoo

Aka: Vi barn från Bahnhof Zoo

Regi: Uli Edel

1981

Drama

På sin fjortonårsdag provar Christiane för första gången att injicera heroin. Hon har tidigare avverkat droger som valium och hasch och dessutom sniffat heroinet ett bra tag. Det blir startskottet för en dekadens neråtgående spiral som slår många liv i spillror. Hennes bekantskapskrets minskar och det enda hon har gemensamt med de hon har kvar är drogerna. Men droger kostar pengar och vad ska en fjortonåring göra för att få tag i dem? Prostitution förstås, hon lär sig den hårda vägen hur gatans liv verkligen fungerar – eller inte fungerar, och fastnar helt och hållet i drog- och prostitutionsträsket.

Det här är en film som ofta har utnämnts till ett mästerverk i olika sammanhang och visst är det en bra film! Men faktum är att under de första 40-45 minuterna eller så var jag ganska besviken. Jag tyckte inte att det var något speciellt alls faktiskt. Filmer om ungdomar på glid finns det gott om tänkte jag och försökte febrilt komma på skillnaden mellan den här och de andra filmerna till exempel våra egna svenska – G och Sova Räv. Svaret låter inte vänta på sig särskilt länge. Det som följer efter den inledande trekvarten är något helt annat. Det finns en realism som är både makaber och trovärdig. Den är rent av äcklig och motbjudande vid ett par tillfällen.

Det är nämligen en film och drogmissbruk som inte liknar någon annan. Man kan inte vara säker på vem som lever eller vem som är död när filmen slutar. Ja, förutom vår huvudperson då, eftersom filmer bygger på en bok som i sin tur bygger på intervjuer med den verkliga Christiane. Den skitiga världen är fantastiskt beskriven och miljöerna är magnifika. Skådespelarinsatserna är så bra att man knappast tror att det är skådespelare som spelar rollerna, det skulle nästan lika gärna kunna ha varit en helt bibliografisk film men vi får nöja oss med att kalla den för autentisk och det är inte det sämsta.

Det finns inget förskönande och/eller glorifierande av droger någonstans. Filmen är brutal och som ett slag i magen i sin realism men det är inte det som gör den så bra anser jag. Det som gör den bra är istället att den faktiskt lyckas locka fram känslor ur åskådaren under scener som inte ens borde vara särskilt känslosamma. Det är klart att det är tragiskt när folk tar överdoser etc. men i en film av det här slaget är det något man får räkna med och inget som egentligen väcker några större känslor. Däremot är den kärlekshistoria som berättas, mellan Christiane och Detlev mycket rörande. De tycks, trots att de naturligtvis binds samman av drogerna mer än någon annat, ha en osjälvisk relation till varandra. Fast det är klart, när nojan kommer in är det ingen osjälviskhet längre…

Och på tal om det måste jag slå ett extraslag för det fullständigt briljanta, magnifika, motbjudande avvänjningsscenen! Något mer skrämmande har jag nog aldrig sett! Det är avskräckande men jag hoppas att det tolkas på ett sådant sätt att inte själva avvänjningen blir det avskräckande utan istället anledningen till behovet av avvänjning – knarket!

My Life In Ruins - 2009 - Min Stora Feta Grekiska Semester

För några år sedan kom filmen – My Big Fat Greek Wedding, som jag verkligen gillade. Det var en film som spred glädje omkring sig och trots att det handlade om en romantisk komedi, som jag generellt har svårt för, så var den värd ett ganska högt betyg! Den här filmen, framförallt med den svenska titeln – Min Stora Feta Grekiska Semester, exploaterar den förut nämnda filmens framgångar. Men oavsett detta så är själva omslaget så likartat att man lätt får för sig att det handlar om en uppföljare. Så är dock inte fallet, det är snarare så att det är samma historia om igen, mer eller mindre. Men det gör det inte mindre underhållande. Nia Vardalos spelar även här huvudrollen, vilket ytterligare stärker illusionen av uppföljare, eller snarare fortsättning på historien, som en lärare som blivit av med jobbet och tvingats ta ett jobb som bussguide bland de grekiska ruinerna. Hon får givetvis de svåraste turisterna och situationskomiken blandas med riktigt hjärteskärande allvar. Det är inte svårt att räkna ut hur det kommer att sluta, men det gör ingenting, det här är inte en film där man behöver bli överraskad någonting egentligen. Det som är viktigt är att man har en trevlig stund under tiden man ser filmen och det får man verkligen. Skratt blandas med tårar och allting ordnar sig så där perfekt i slutändan. Skådespelet är riktigt bra och Richard Dreyfuss, tillsammans med Nia Vardalos bär upp filmen riktigt bra. Men de bär inte upp den helt och hållet själva, manuset är riktigt roligt, trots att det är förutsägbart och övriga medlemmar i skådespelarensemblen är inte så dumma de heller. Det finns ett rikt persongalleri och det utnyttjas på ett bra sätt. Det är helt enkelt en film som man mår bättre av efter man har sett den! 

8/10

Recension: Boogeyman 3

När Boogeyman kom för några år sedan förfasades väl de flesta motståndare till fenomenet nyinspelningar (jag ska härmed sluta kalla dem för remakes). Det visade sig emellertid att filmen hade väldigt lite att göra med Ulli Lommels gamla film med samma namn. Sedan som det en uppföljare som redan har hunnit falla i glömska, i alla fall hos undertecknad, och nu i år kom alltså den här tredje delen. Eftersom jag inte har några som helst minnen av del två i serien, och knappast från den första heller utgår jag ifrån att man egentligen inte behöver det för att hänga med i denna. Man kan räkna hur allting hänger ihop utan några förkunskaper och det är bra. Filmen som sådan är väl inget att hetsa upp sig över, men heller inget att förfasa sig över och under den tid som den pågår är den hygglig underhållande. Den bjuder inte på några överraskningar, men har några scener som är förvånansvärt snygga.

5/10

News: Acid Head: The Buzzard Nuts County Slaughter

I can’t really say that I know anything about this flick. I’ve learned that’s it’s a sequel to Acid Head: The High School Horror and that it features a killer goth girl. It sounds nice doesn’t it?

The film will be available as VOD and DVD release in spring 2012 on Amazon, Indieflix, MoviesInsanity.com & TonyWatt.com

Hopefully we can feature a review on the blogg later!