Klass 9A
Producent: Tomas Axelsson
2008
Dokumentär
Klass 9A på Johannesskolan i Malmö befinner sig i en situation där det
finns en överhängande risk för att en stor del av klassen inte kommer att
klarar inträdeskraven till de nationella programmen på gymnasienivå. För att
råda bot på detta startas ett projekt. Elever, lärare och föräldrar går alla
med i ett specialdesignat program för att höja den generella kompetensnivån i
klassen, och med det inkommer det nya lärare som på ett eller annat sätt redan
utmärkt sig med annorlunda pedagogiskt tänkande, än vad som tidigare varit
brukligt. Målet är att klassen ska befinna sig bland de tre bästa i landet
efter terminens slut. Men tiden är knapp och utmaningen stor, ska de verkligen
lyckas?
Även om den här dokumentären till
en början ter sig objektiv inser man snart att den faktiskt är raka motsatsen.
Man har bestämt sig för att de utbildningsmetoder vi generellt använder oss av
i Sverige inte är de mest optimala och påstår således att den alternativa metod
som de nya lärarna nyttjar helt klart är att föredra. Men även om man skådar
igenom dokumentären på detta sätt finns det helt klart en del intressanta
poänger med den. Personligen hyser jag stort intresse för skolväsendet, kanske
delvis beroende på min egen, inte allt för lyckade skolgång. Jag kan därför
känna igen mig i en del av problemen eleverna står inför, medan min numera mer
mogna inställning tillåter mig att även se saken ur ett vuxnare perspektiv.
Vi får följa
en del av eleverna mer eller mindre närgånget, ta del av deras individuella
problem och faktiskt lära känna dem ganska bra. Samma sak gäller de nya
lärarna, självklart selekteras det en hel del, vilket innebär att en del får
betydligt större utrymme än andra. Delvis beror detta såklart på att kärnämnena
Matte, Svenska och Engelska står högst upp på prioritetslistan, eftersom målet
är gymnasiekompetens, men jag tror också att lärarnas personligheter spelar
stor roll. Idrottsläraren Igor får till exempel väldigt stort utrymme och visst
verkar han vara en riktig hedersknyffel som tar sig an eleverna på ett riktigt
personligt plan. Att ställa upp på det sätt som han gör och följa elever från
hemmet till skolan för att få dem närvarande kräver ett stort personlig
engagemang.
Detta är
förstås någonting som binder samman alla de nya lärarna, de verkar verkligen
brinna för vad de gör. Inte bara för sina ämnen, utan även för lusten att lära
ut. Det är helt enkelt sin egen belöning att se hur eleverna skiner upp och
slutligen förstår uppgifterna de tidigare varit så frågande inför. Något som
jag ställer mig frågande till, med relation till min egen skolgång, är om det
verkligen finns denna typ av lärare i verkligheten? Visst kan jag köpa att
speciallärare av olika slag måste ta till annorlunda metoder för att nå fram
till eleverna (jag själv gick till exempel bland annat i en klass för extra stökiga
elever). Men om man får tro på olika undersökningar som diverse tidningar gjort
i samband med experimentet – Klass 9A, så var inte just den klassen den sämst
presterande klassen på Johannesskolan. Detta påstås i och för sig heller aldrig
rakt ut i dokumentären men det känns ändå som om man försöker vilseleda
publiken en smula.
Vad som dock
påpekas gång efter gång är ambitionen att lyfta betygsnivån i klassen, där målet
är att den ska bli en av de tre bästa klasserna i landet. Som mätinstrument
använder man gamla nationella prov. För att dramatisera utvecklingen
ytterliggare, och för att ge åskådaren en illusion av att man inte riktigt vet
hur det ska gå, varvas intervjuer med lärare och elever som tror en positiv
utveckling, med mera skeptiska tongångar. Några av de mest korkade uttalandena
står skolans rektor för. Hur kan man bara, inför kamera, få för sig att
kommentera en av elevernas möjliga avhopp från projektet med ”det är inte det
som är syftet med projektet” eller liknande. Man får uppfattningen att nämnda
rektor är ute och seglar lite väl mycket i det blå!
Avslutningsvis,
och i förbifarten, vill jag bara nämna den såkallade Hawthorne-effekten, som
jag hittade följande kortfattade beskrivning till på nätet: Enbart det faktum att vi utför en mätning
påverkar våra mätobjekt. Det finns en viss motsättning mellan att klart och
tydligt informera de deltagande användarna om syftet och upplägget med
experimentet och samtidigt minimera påverkan av mätsituationen.
Tommy
Söderberg