Recension: Klass 9A - 2008

Klass 9A

Producent: Tomas Axelsson

2008

Dokumentär

Klass 9A på Johannesskolan i Malmö befinner sig i en situation där det finns en överhängande risk för att en stor del av klassen inte kommer att klarar inträdeskraven till de nationella programmen på gymnasienivå. För att råda bot på detta startas ett projekt. Elever, lärare och föräldrar går alla med i ett specialdesignat program för att höja den generella kompetensnivån i klassen, och med det inkommer det nya lärare som på ett eller annat sätt redan utmärkt sig med annorlunda pedagogiskt tänkande, än vad som tidigare varit brukligt. Målet är att klassen ska befinna sig bland de tre bästa i landet efter terminens slut. Men tiden är knapp och utmaningen stor, ska de verkligen lyckas?

Även om den här dokumentären till en början ter sig objektiv inser man snart att den faktiskt är raka motsatsen. Man har bestämt sig för att de utbildningsmetoder vi generellt använder oss av i Sverige inte är de mest optimala och påstår således att den alternativa metod som de nya lärarna nyttjar helt klart är att föredra. Men även om man skådar igenom dokumentären på detta sätt finns det helt klart en del intressanta poänger med den. Personligen hyser jag stort intresse för skolväsendet, kanske delvis beroende på min egen, inte allt för lyckade skolgång. Jag kan därför känna igen mig i en del av problemen eleverna står inför, medan min numera mer mogna inställning tillåter mig att även se saken ur ett vuxnare perspektiv.

Vi får följa en del av eleverna mer eller mindre närgånget, ta del av deras individuella problem och faktiskt lära känna dem ganska bra. Samma sak gäller de nya lärarna, självklart selekteras det en hel del, vilket innebär att en del får betydligt större utrymme än andra. Delvis beror detta såklart på att kärnämnena Matte, Svenska och Engelska står högst upp på prioritetslistan, eftersom målet är gymnasiekompetens, men jag tror också att lärarnas personligheter spelar stor roll. Idrottsläraren Igor får till exempel väldigt stort utrymme och visst verkar han vara en riktig hedersknyffel som tar sig an eleverna på ett riktigt personligt plan. Att ställa upp på det sätt som han gör och följa elever från hemmet till skolan för att få dem närvarande kräver ett stort personlig engagemang.

Detta är förstås någonting som binder samman alla de nya lärarna, de verkar verkligen brinna för vad de gör. Inte bara för sina ämnen, utan även för lusten att lära ut. Det är helt enkelt sin egen belöning att se hur eleverna skiner upp och slutligen förstår uppgifterna de tidigare varit så frågande inför. Något som jag ställer mig frågande till, med relation till min egen skolgång, är om det verkligen finns denna typ av lärare i verkligheten? Visst kan jag köpa att speciallärare av olika slag måste ta till annorlunda metoder för att nå fram till eleverna (jag själv gick till exempel bland annat i en klass för extra stökiga elever). Men om man får tro på olika undersökningar som diverse tidningar gjort i samband med experimentet – Klass 9A, så var inte just den klassen den sämst presterande klassen på Johannesskolan. Detta påstås i och för sig heller aldrig rakt ut i dokumentären men det känns ändå som om man försöker vilseleda publiken en smula.

Vad som dock påpekas gång efter gång är ambitionen att lyfta betygsnivån i klassen, där målet är att den ska bli en av de tre bästa klasserna i landet. Som mätinstrument använder man gamla nationella prov. För att dramatisera utvecklingen ytterliggare, och för att ge åskådaren en illusion av att man inte riktigt vet hur det ska gå, varvas intervjuer med lärare och elever som tror en positiv utveckling, med mera skeptiska tongångar. Några av de mest korkade uttalandena står skolans rektor för. Hur kan man bara, inför kamera, få för sig att kommentera en av elevernas möjliga avhopp från projektet med ”det är inte det som är syftet med projektet” eller liknande. Man får uppfattningen att nämnda rektor är ute och seglar lite väl mycket i det blå!

Avslutningsvis, och i förbifarten, vill jag bara nämna den såkallade Hawthorne-effekten, som jag hittade följande kortfattade beskrivning till på nätet: Enbart det faktum att vi utför en mätning påverkar våra mätobjekt. Det finns en viss motsättning mellan att klart och tydligt informera de deltagande användarna om syftet och upplägget med experimentet och samtidigt minimera påverkan av mätsituationen.

Tommy Söderberg