The Imaginarium of Dr Parnassus - 2009 - Ett äventyr signerat Terry Gilliam



The Imaginarium of Dr Parnassus
Regi: Terry Gilliam
2009
Fantasy/Sci-Fi/Äventyr

För flera hundra år sedan, eller kanske ännu längre tillbaka, när Dr Parnassus befann sig i sitt kloster, tvingades han slå vad med djävulen, eller åtminstone någon som den gode doktorn refererar till som djävulen. Sedan dess har deras maktkamp om själar varit bestående och även om Dr Parnassus numera är en suput som försöker dränka sina sorger och de val han gjort här i livet besitter han fortfarande förmågan att berätta en historia. De som kliver igenom hans spegel får sig en upplevelse som ingen annan, det öppnas en fantasivärld där enbart – just det – fantasin sätter gränserna! Hur som helst så håller det senaste vadet med djävulen att kräva sitt pris. På dotterns sextonårsdag kommer hon att tillfalla Djävulen eller Mr. Nick som han också kallas. Kan detta förhindras?

Jag hade missat att det var Terry Gilliam som låg bakom filmen och tänkte första göra en poäng av att det under stundom verkade vara en Monty Python inspirerad galenskap i filmen a la Monthy Pyhton and the Holy Grail. Men eftersom det faktum att Terry Gilliam faktiskt var en del av Monty Python gänget gör detta ganska naturligt finns det ingen direkt mening att penetrera detta så mycket. Vi kan nöja oss med att konstatera att historien är komplicerad och inte helt lätt att överblicka hela tiden. Vi kan också konstatera, när vi känner till upphovsmannen, att det är en visuellt bländande film och att ingenting har lämnats åt slumpen!

Filmen är dedicerad åt Heath Ledger och det här blev hans sista film! Det är väl politiskt korrekt att tillskriva honom viss ära för filmens tillkomst, men jag tycker inte att han gör något särskilt bättre jobb än någon annan faktiskt. Christopher Plummer är däremot magnifik som Dr Parnassus och Lily Cole som spelar hans sextonåriga dotter Valentina är hur söt som helst. Och med det menar jag inte att det är det enda hon är utan hon är faktiskt duktig som skådespelerska också! Man har också vävt in storheter som Johnny Depp, Jude Law och Collin Farrell som spelar samma roll faktiskt, och samma roll som Heath Ledger också fast i en alternativ verklighet.

Och det är just denna alternativa verklighet som är filmens poäng. Mycket, men inte allt utspelas där och det som inte utspelas där har ändå betydelse för de scener där enbart fantasin sätter gränser. Det är kanske detta som är filmens nackdel också, det är så bländande rent visuellt i fantasilandet att det som händer unt omkring blir lite tråkigt och rent ut sagt segt faktiskt! Visserligen får man någon form av konstrast på det sättet och det kan väl vara en poäng kanske, men det känns lite som om filmen går på tomgång mellan de mer spektakulära scenerna. Det blir lite segt och man skruvar lite påsig, får lite träsmak och önskar att filmen in var nästa två timmar lång.

Samtidigt är det scener som är bra som sagt riktigt bländande och väl värda mödan att se filmen. Och om filmen inte tillfört något annat så har det i alla fall fått mig att inse att jag måste se allt jag har missat från Terry Gilliam

Recension: House Arrest - 1996



House Arrest
Regi: Harry Winer
1996
Komedi

Skriven av: Linda Snöberg

 
Efter att Grover (Kyle Howard) och hans yngre syster Stacy (Amy Sakasitz) får reda på att deras föräldrar Janet (Jamie Lee Curtis) och Ned Beindorf (Kevin Pollak) ska flytta ifrån varandra och kanske skiljas efter 18 års äktenskap, bestämmer de sig för att låsa in dem i källaren och där ska de vara tills de har löst sina problem. I skolan berättar Grover för sin bästa kompis Matt (Mooky Arizona) vad han och Stacy har gjort och skolans bråkstake T.J.(Russel Harper) får nys om detta. Så han bestämmer sig för att hans föräldrar också behöver låsas in tillsammans med Matts föräldrar, även Brookes (Jennifer Love Hewitt) mamma (Jennifer Tilly) bli inlåst där, för Grover är hemligt förtjust i Brooke vilket innebär att han får bättre kontakt med henne nu.

Filmen är väldigt rolig och man kan njuta av både de äldre och yngre skådisarna här. Jag tycker att de gör ett bra jobb, men den som är absolut bäst är helt klart Jennifer Tilly, hennes roll som mamma till Brooke är rysligt bra och hennes agerande är strålande.

Kul att se Jamie Lee Curtis i den här rollen och hur hon blir mer och mer frustrerad är underbart att se. Någon som man verkligen retar sig på är Christopher McDonalds rollfigur Donald Krupp, han är helt otroligt elak mot sin fru och behandlar henne som skit. Det är så man vill in i filmen och strypa honom, men om man väntar på något gott så kanske det kommer i slutet.

Det är ju långt ifrån den bästa film som har gjorts, manuset är lite lamt emellanåt, inte den bästa fotot heller och musiken är kanske inte det bästa valet på sina ställen, men ofantligt kul är den i mina ögon i alla fall och jag har sett den många gånger.

Detta kanske är en film som föräldrar bör se, så de inte en dag upptäcker att de blir inlåsta i källaren.

Ivanhoe - 1982 - en nyårstradition!



Ivanhoe
Regi: Douglas Camfield
1982
Äventyr

Skriven av: Linda Snöberg

Wilfred of Ivanhoe (Anthony Andrews) är en ung saxarriddare på 1100-talet i England. Han återvänder hem efter slagen under de heliga korstågen vid kung Rickard Lionhearts (Julian Glover) sida. Ivanhoe märker snabbt att det är mycket som har förändrats. Richards bror Prince John (Ronald Pickup) och hans män styr England i ett järngrepp. Han får också reda på att Lady Rowena (Lysette Anthony), den han var kär i innan och fortfarande, är bortlovad till en annan man, Athelstone (Michael Gothard). Fast besluten att återställa tronen och landet till Richard som det var innan, hamnar han i trubbel och efter att ha blivit skadad i en tornering, får han hjälp av Isaac från York (James Mason), en judisk man och hans dotter Rebecca (Olivia Hussey), som han snabbt fattar tycke för.

Isaac och saxaren Cedric (Michael Hordern) med följe hamnar i vägen för normanderna Brian de Bois-Guilbert (Sam Neill), Front de Boeuf (John Rhys-Davies) och De Bracy (Stuart Wilson) som tar dem till sina fångar. De Bracy som har ett öga för den sköna Lady Rowena, njuter ordentligt när han ser henne. Brian de Bois-Guilbert som är kär i Rebecca gör allt han kan för att hon ska bli intresserad. När sen Kung Richard återvänder i följeslag med Robin Hood (David Robb) för att rädda fångarna och speciellt Ivanhoe som låg sårad i Isaacs följe, flyr Brian med Rebecca till Tempelstone där hon senare anklagas för att vara en häxa och skall brännas på bål. Hon behöver en kämpe som kan slåss i hennes namn för att bli fri. Kommer hon att hitta en kämpe innan det är för sent?

Detta är en mycket bra äventyrsfilm med storslagen handling och romantik i tider där rivaliteten är stor och där de rika har mer makt än de fattiga. Musiken, omgivningen och skådespelarnas prestationer, allt vävs samman på ett bra sätt i denna underbart vackra film. Där förekommer ledsamheter, frustrationer, slagsmål, girighet, stolthet och en massa kärlek. Man kan inget annat än att älska en film som den här. Jag har alltid gillat den och det gör inget att de visar den varje år, jag kommer nog aldrig att tröttna på att se den, även om jag tycker att Ivanhoe får fel tjej i slutet alla gånger jag ser på filmen.

Den sista slutstriden mellan Brian och Ivanhoe är kanske inte så realistisk och sminket är kanske inte det bästa man har sett, men det kan jag leva med för jag njuter av sådana här filmer i fulla drag. Men man hittar mycket gott i filmen också och en del skådisar är bättre än vad man kan tro att de skulle vara i en film som den här. Sam Neils roll som Brian de Bois-Guilbert och James Mason som Isaac från York är ju helt klart de bästa, de är fullkomligt briljanta, men jag trivs bra med många av de andra också.

Olivia Hussey tar plats framför kameran och hon är en enastående skådespelerska med en underbar utstrålning, måste nog säga att hon är den vackraste jag har sett utan smink- en äkta skönhet, som tar denna klassiska film högt upp i listan på bra film.


Jag antar att alla har väl sett denna och har man inte det bör man se den illa kvickt.