Recension: Osedliga Kvinnor - 1979



Osedliga Kvinnor
Aka: Immoral Women, Les Héroïnes du Mal
Regi: Walerian Borowczyk
1979
Erotik

En tredelad antologifilm som handlar precis det titeln antyder. Tre delar som alla utspelar sig i olika tidsperioder och under olika förhållanden. Först ut är bagardottern som använder sin kvinnlighet för att manipulera karlarna i renässansens Italien. Hon låter sig porträttmålas av en berömd konstnär och han får också tillgång till henne på alla sätt. Men han är inte den enda som får full tillgång, hon är omättlig och lyckas nå sitt mål genom att bussa karlarna på varandra. Sedan förflyttar vi oss framåt i tiden till 1800-talet där en ung flicka lever ett oskuldsfullt liv. Hennes bästa vän är en kanin – Pinky som skänker henne stor glädje. Hon är olydig mot sina föräldrar som slutligen straffar henne – hårt! Men hon tycks inte reagera och till slut kryper sanningen fram – kanske… Sist ut är ett kidnappningsdrama med en twist på…

Margherita: Första episoden utspelar sig alltså för ganska länge sedan – under renässansen i Italien. Så vitt jag kan förstå, utan att vara någon direkt kännare av historiska miljöer, ser det väldigt tidstypiskt ut. Det finns en komisk ton över det hela och jag kommer att tänka på Pier Paolo Pasolinis The Canterbury Tales faktiskt. Det är förstås inte riktigt exakt likadan känsla men det finns något lustfullt och lättsamt över alltsammans. Det är inte erotik som på något sätt eggar eller hetsar upp någon libido, men likväl är underhållande att se på. Det är väl inte lika intressant vad det handlar om och hur historien tar sig mot sin upplösning som själva formen av framställningen. Det är vackert och tilltalande snarare än erotisk upp hetsande men hur det går, det struntar jag blank i!

Marceline: Den här episoden är inte i närheten av den längd som inledningsepisoden Margherita stoltserar med. Men vad betyder det egentligen? Ingenting skulle jag vilja säga då den här är överlägsen den första delen. En kanin har en viktig betydelse för handlingen men även om det finns sexuella antydningar skulle jag aldrig kalla det här för tidelag. Och tur är väl det egentligen, för det finns väl andra, mer upphetsande saker än så? Men antydningar finns och jag kan tänka mig att det har orsakat en hel del rabalder genom åren. Själv tycker jag den här episoden är synnerligen vacker och faktiskt, till skillnad från den första – Margherita, erotisk i någon mån. Det är absolut inte frågan om några explicita bilder och man för vacker nöja sig med att se ett par bröst och något halvdolt könshår vid något tillfälle. Historien har också mer att förtälja än den första tycker jag och slutet är faktiskt riktigt makabert om jag får säga det själv. Poängen som kommer i slutet tänkte jag inte alls gå in på för det skulle definitivt förstöra upplevelsen! Även här är det frågan om en tidstypisk betraktelse men denna gång utspelar det sig i slutet av 1800-talet eller möjligen i början av 1900-talet. Fantastiskt bra om jag får säga så!

Marie: Tredje delen är lite annorlunda än de två första. För det första så utspelar den sig i nutid och den har inte alls samma mått av erotik i sig som de två första. Det är ett kidnappningsdrama som, låt oss säga, inte går riktigt som förväntat. Men det är som sagt inte så mycket erotik tycker jag. Det finns sex inbakat i den – absolut! Men det är av sådan karaktär att det i så fall skulle vara mera pornografiskt än erotiskt. Utan att för den skull vara explicit på något sätt. Det finns egentligen ganska lite handling i den här och det är svårt att beskriva dess egentliga behållning utan att avslöja för mycket. Jag tror vi får nöja oss med insinuerat tidelag (igen) och ett twistat slut!