Lilja 4-ever
Regi: Lukas Moodysson
2002
Drama
Liljas mamma har just
träffat en ny man och tillsammans ska de flytta från den forna sovjetunionen
till USA. Lilja gläds åt att äntligen få slippa det fattiga liv hon tvingas
kalla sin vardag men i sista stund får Lilja veta att hon inte får följa med
direkt utan vänta ett par månader av praktiska skäl. Under denna väntan ska
hennes moster ta hand om henne men hon utnyttjar istället situationen till sin
egen fördel, lägger belag på den fina lägenheten som Lilja och mamman bott i
och skickar Lilja till en skitig och nedgången kvart i slumområdet. Nu börjar
den nedåtgående spiralen på allvar för Lilja, inget går hennes väg och efter
att hennes bästa vän sålt sex för pengar och sedan lagt skulden på Lilja blir
hon stämplad som hora. Nu har hon bara en vän kvar, den två år yngre 14åriga självmordsbenägna
pojken Volodja som är utkastad hemifrån och sitter fast i drogmissbruk. Hon får
också reda på att hon var en oönskad graviditet och att hennes mamma inte alls
har några planer på att skicka efter henne. I samma veva träffar hon Andrei som
hon förälskar sig i. Han lovar henne guld och gröna skogar i Sverige, ska det
äntligen ljusna för Lilja?
Det här är verkligen full pott för Moodysson och det är
svårt att hitta några fel och brister. Det enda man möjligtvis skulle kunna
invända mot är att det kunde varit ännu starkare i vissa avseenden, att man
fick känna ännu mer ångest under filmens gång etc. Filmens nedåtgående spiral
tycks oundviklig och efterhand så lär man sig att oavsett vad som händer Lilja
finns det alltid nåt ännu värre som lurar runt kröken. Det är en depressiv
historia som helt klart placerar Lukas Moodysson bland landets mest framstående
filmskapare!
Jag tror filmens starkaste sida egentligen inte är dess
historia, som för övrigt är verklighetsbaserad, utan de möjligheter till
diskussion som filmen frambringar. Tassar man runt på nätet i olika forum
finner man att folk tolkar, kanske framförallt filmens slut, totalt olika
beroende på vilka personliga erfarenheter man väljer att färga sin tolkning
med. Personligen tycker jag det är mycket intressant att man kan tyda fram så
mycket möjligheter bara med hjälp av lite symbolism och det är ju alltid roligt
att höra andras uppfattningar om vad som är ”rätt och fel”. Kanske är det rent
av sant det som många konstnärer hävdar, det finns ingen korrekthet, bara en
personlig uppfattning.
Men oavsett hur det förhåller sig med ovanstående vill jag
påstå att filmen är otroligt välgjord och verklighetstrogen. Den är nästan lite
dokumentarisk till sin stil och det känns många gånger som om man sitter på
Liljas axel och tittar eller är en fluga på väggen, Man känner sig delaktig i
filmen helt enkelt!
Den får högsta betyg av mig men skapa er en egen uppfattning
av dess budskap!