Vittra
Aka:
Wither
Regi:
Sonny Laguna, Tommy Wiklund
2012
Horror
En del filmer får sig ett rykte redan innan de officiellt
gått på bio. Den här är visserligen visad på ett par festivaler och liknande
men det riktiga biosläppet är ännu inte gjort. Den 9:e augusti är det dags i följande svenska städer: Avesta, Enköping, Göteborg, Hässleholm,
Jakobsberg, Lund, Stockholm, Sudersand, Tomelilla, Uppsala och Västerås
samt även enstaka visningar i Hedemora, Karlshamn, Ronneby, Strömstad
och Ulricehamn allt enligt information från distributören – Studio S Entertainment.
Vad får man då för pengarna? För det första får man
enligt distributören den blodigaste
svenska filmen som nånsin gjorts. Hur det är med den saken vet jag faktiskt
inte eftersom det finns rätt många svenska filmer som jag ännu inte har sett.
Men jag skulle tippa på att den ligger i toppskiktet! Men det är inte bara det
att den är blodigt, för det betyder egentligen väldigt lite, det är snarare det
att den, rent effektmässigt, är riktigt välgjord! Jag skulle vilja sticka ut
hakan och säga att gore-effekterna helt klart håller internationell kvalitet!
Tyvärr lider filmen av andra problem. Man skulle kunna
tro att det är skådespelarna som inte klarar av att leverera trovärdiga
prestationer, men jag skulle istället vilja vända på det och påstå att det är
manusförfattarna som inte lyckats skriva trovärdig dialog och trovärdiga
reaktioner hos de inblandade. Jag tror inte att det finns många som med berått
mod, och utan eftertanke, hade börjat ge sig på sina kamrater med så grovt våld
som förekommer i filmen. Inte utan att man undrat över vad det egentligen är
som försiggår. Detta verkar man helt och hållet ha missat från
manusförfattarnas håll. Visst, skådespelarna har sitt ansvar men det har också
regissörerna. Det är de som ska instruera skådespelarna så att deras prestation
blir trovärdig och enligt den vision som de har av själva manuset. I det här
fallet är det i princip samma personer som regisserar och som har skrivit så
man kan inte skylla på några missuppfattningar där.
Resultatet blir att karaktärerna blir tunna som tidningspapper.
Det finns ingen av dem som man bryr sig det minsta om och allt det där påverkar
också möjligheten att blir rädd för det som sker. Normalt sett är man väl ute
efter att skrämma sin publik om man gör en film där människor förvandlas till
någon sorts demoner som sedan försöker att äta köttet från sina levande
kamrater. Alla dessa känslor som man kunde ha lockat fram går förlorade. Man
försöker väl på något sätt med Johannes
Brosts karaktär men det lyckas inte och de andra har man verkligen inte
sympati med.
Men man får ge eloge till sättet man har bakat in en
massa klichékomik, det är inte frågan om några gapskratt utan snarare en
underhållande känsla. Ibland använder man sig av formel 1A medan man ibland
bryter lite mot konventionerna och överraskar publiken. Det är kanske en klen
tröst men i alla fall en anledning till att filmen trots allt är ganska
underhållande! Man har förstås sett det mesta sedan tidigare men en film till
om ett ungdomsgäng som åker till en ödsligt belägen stuga för att festa klarar
vi väl av? Så mycket bättre om det går en grym död till mötes och tvingas
slakta varandra!
6/10