Cecil B. Demented
Regi: John Waters
2000
Komedi
Filmen tar sin början med den outhärdliga divan Honey
Whitlock (Melaine Griffith) som utåt visar upp en älskvärd fasad. Hennes
riktiga jag är däremot van att få som hon vill och hon skändar sannerligen inte
orden när hennes ego talar. Redan från början planeras hennes kidnappning av
den excentriske regissören Cecil B. Demented (Stephen Dorff). Han håller på att
göra revolution mot hela studiosystemet i Hollywood med sin film. Till en
början tvingas hon medverka mot sin vilja, men efterhand inser hon mer och mer
att budskapet i filmen faktiskt är det rätta och så småningom blir hon mera
medgörlig och tar mer och mer aktiv ställning mot mainsteamfilmen.
Det här är en film som driver
med hela etablissemanget och kanske framförallt de stora breda
hollywoodproduktionerna. Man slutar emellertid inte där, utan John Waters
driver också ganska kraftigt med sitt eget filmskapande. Allt i en salig röra
av sarkasm, ironi och framförallt dålig smak.
Jag kan inte låta bli att
tycka om det här eftersom jag helt och fullt håller med om observationerna som
görs. Det kanske inte alltid är den stora breda kommersiella filmen som är bäst,
utan man kan faktiskt försöka att vidga sina vyer ibland och se lite längre in
i filmdjungeln. Detta gäller förstås på andra hållet också, bara för att en
film har kostat en massa miljoner behöver den ju inte vara dålig och oartistisk.
Det här är en film som kanske
kräver lite mer kunskap av tittaren än genomsnittsfilmen. Den får ytterliggare
en extra dimension om man är bekant med de olika kontroversiella filmskapare
som det refereras till och jag gillar när man inte underskattar tittaren genom
att förklara för mycket hit och dit.
Filmens skådespelare gör ett
bra jobb, framförallt är det Melaine Griffith och Stephen Dorff som bär upp
filmen rent skådespelarmässigt. Detta innebär naturligtvis inte att de andra
inte är bra, för det är de! Karaktärerna är tydliga och alla väldigt speciella,
nästan karikatyrer. När filmen är slut sitter man fortfarande och tänker på hur
bra karaktärerna refererar till filmskaparna. Det här är en film som sitter
kvar länge och som växer när man fått smälta den lite.
Demented Forever!
