Även i tredje delen är det frågan om en helt ny historia.
Den här gången är det inte frågan om något brödraskap i samma mening som i de
tidigare filmerna. Här handlar det istället om rollspel och det är denna
sammanslutning som refereras till som brödraskapet trots att det faktiskt
består även av tjejer. Lite märkligt är också att det här faktiskt är den
första filmen av de tre som känns som en riktig skräckfilm. Manuset är svagare
än någonsin men det finns tillräckligt med mystik för att hålla det intressant
ändå.
Genast i inledningen presenteras vi för en karaktär i
kåpa som beter sig hur skumt som helst. Det är väl inte direkt spännande
någonstans men det finns ändå ett intresse för vad som kommer att hända.
Upplösningen kommer inte med några större överraskningar och det finns inte
lika utpräglade homoerotiska scener med tonårskroppar i boxerkalsingar som i de
tidigare delarna. En duschscen genomförd i kalsingarna bjuds det dock på.
Överlag är det en ganska usel film egentligen. Enligt
alla normer som jag har satt upp för mig själv borde jag verkligen inte gilla
det här. Skådespelarna är sämre än någonsin men jag tycker ändå att det är
underhållande. Det är faktiskt en mer underhållande handling är de första två
filmerna på många sätt. Lite skumt är att det faktiskt har varit så i varje
del. Filmerna blir sämre men samtidigt mer underhållande och då syftar jag
faktiskt inte på kalkonvärden. Det är helt enkelt historier som är så
fantasifulla och dunna att de blir underhållande.
Liksom föregående delar är det egentligen inget fel på
grundhantverket. Det är bara känslan för tempo som saknas. Och så känslan för
att fokusera på oviktiga detaljer som är allt för uppenbart närvarande…
5/10
