My Bloody Valentine – 3D
Regi: Patrick Lussier
2009
Horror
För tio år sedan plågades den lilla gruvarbetarbyn av en brutal serie
mord där mördaren efter att ha tagit tjugotvå människoliv antas ha omkommit i
en kollapsande gruva. Det har tagit lång tid innan folk lagt den fruktansvärda
händelsen bakom sig och precis lagom till allt har lagt sig kommer gruvans
rättmätige ägare tillbaka till stan för att sälja densamma. Om det är detta
eller något annat som sätter igång det är oklart, men åter igen står staden
inför en brutal serie mord som bara tycks kunna vara utförda av samme man som
tros ha mist livet tio år tidigare. Det blir en maktkamp mellan mördaren och
sheriffen, där allt inte är en lika självklar sanning som det borde vara. Är
det verkligen den gamla mördare som är tillbaka eller härjar det en Copycat i
byn?
Jag har sett den här filmen få
ett ganska ljummet mottagande på flera ställen, därigenom inte sagt att jag
läst alla recensioner av den, utan bara ögnat igenom några få. Jag måste dock
säga att, till motsats från det mesta jag har läst om den, att jag tycker
filmen är ganska bra! Jag tänker försöka undvika att jämföra för mycket med
originalet från 1981 och betrakta det här som en helt egen film, för jag tror
faktiskt att det är det man måste göra om man ska kunna tillgodogöra sig den
här på ett så bra sätt som möjligt. Så glöm originalet, det här är en film som
står helt och hållet på egna ben!
Det handlar inte om någon mördare
som gömmer sig i skuggorna och väntar på sitt offer. Vi får redan från början
se honom i full storlek och hela ingressen är nästan en enda stor våldsorgie. Mördaren
är förstås maskbeklädd med en gasmask, vilket också knyter an till originalet
(se där, jag kunde inte låta bli), och ser faktiskt ganska skrämmande ut. Det
blir som någon konstig blandning av Jason Voorhees, med sina karakteristiska rörelsemönster
(andning, huvudvridning etc.) och Darth Vadar (andningsljuden) och jag tycker
man har lyckats riktigt bra! Morden är brutala och man har inte sparat på
effekterna.
Skådespelarmässigt kunde man väl
kanske ha önskat sig mer ifrån filmen, men det är å andra sidan inte den
viktigaste beståndsdelen i en slasher. Mordens uppfinningsrikedom är mycket
viktigare och det har man verkligen lyckats bra med. Jag vill inte gå in på
några detaljer, men det ser i alla fall riktigt bra ut och hackan som pryder
omslaget används mer än en gång för att bringa offret om livet.
Filmen är gjord i 3D, vilket
kanske inte är det allra vanligaste. Jag kan i skrivandets stund bara komma på
en handfull dylika: House of Wax, Jaws 3, Friday the 13th 3, Creature from the
black Lagoon. I likhet med flera av dessa märks det ganska tydligt att flera av
effekterna är gjorda just med tanke på denna tredimensionella miljö. Det är
ganska skoj att titta på men samtidigt måst man komma ihåg att andra kvalitéer,
som skärpa och så vidare går förlorad om man väljer att sätta på sig de
medföljande glasögonen. Varför har ingen kommit på ett sätt att göra film på
det här sättet med bibehållen bildkvalitet och utan de enerverande glasögonen?
Hur som helst, och egentligen
oavsett om man tittar på 3D eller 2D versionen så gillar jag det här! Filmen är
brutal, vi bjuds inte bara på tuttar, som ju är brukligt i en slasher av
klassiskt snitt, utan även så kallad ”Full Frontal Nudity” och därmed kan vi
väl säga att man utvecklat själva konceptet en smula. Det är helt klart en neo-slasher
som kommer att stå emot tidens tand och kanske en som kommer att räknas som en
framtida klassiker och jag vet inte om jag egentligen kan uttrycka det mycket
tydligare än att:
Jag gillar det här – mycket!
