Recension: My Bloody Valentine – 3D - 2009



My Bloody Valentine – 3D
Regi: Patrick Lussier
2009
Horror

För tio år sedan plågades den lilla gruvarbetarbyn av en brutal serie mord där mördaren efter att ha tagit tjugotvå människoliv antas ha omkommit i en kollapsande gruva. Det har tagit lång tid innan folk lagt den fruktansvärda händelsen bakom sig och precis lagom till allt har lagt sig kommer gruvans rättmätige ägare tillbaka till stan för att sälja densamma. Om det är detta eller något annat som sätter igång det är oklart, men åter igen står staden inför en brutal serie mord som bara tycks kunna vara utförda av samme man som tros ha mist livet tio år tidigare. Det blir en maktkamp mellan mördaren och sheriffen, där allt inte är en lika självklar sanning som det borde vara. Är det verkligen den gamla mördare som är tillbaka eller härjar det en Copycat i byn?

Jag har sett den här filmen få ett ganska ljummet mottagande på flera ställen, därigenom inte sagt att jag läst alla recensioner av den, utan bara ögnat igenom några få. Jag måste dock säga att, till motsats från det mesta jag har läst om den, att jag tycker filmen är ganska bra! Jag tänker försöka undvika att jämföra för mycket med originalet från 1981 och betrakta det här som en helt egen film, för jag tror faktiskt att det är det man måste göra om man ska kunna tillgodogöra sig den här på ett så bra sätt som möjligt. Så glöm originalet, det här är en film som står helt och hållet på egna ben!
                                       
Det handlar inte om någon mördare som gömmer sig i skuggorna och väntar på sitt offer. Vi får redan från början se honom i full storlek och hela ingressen är nästan en enda stor våldsorgie. Mördaren är förstås maskbeklädd med en gasmask, vilket också knyter an till originalet (se där, jag kunde inte låta bli), och ser faktiskt ganska skrämmande ut. Det blir som någon konstig blandning av Jason Voorhees, med sina karakteristiska rörelsemönster (andning, huvudvridning etc.) och Darth Vadar (andningsljuden) och jag tycker man har lyckats riktigt bra! Morden är brutala och man har inte sparat på effekterna.

Skådespelarmässigt kunde man väl kanske ha önskat sig mer ifrån filmen, men det är å andra sidan inte den viktigaste beståndsdelen i en slasher. Mordens uppfinningsrikedom är mycket viktigare och det har man verkligen lyckats bra med. Jag vill inte gå in på några detaljer, men det ser i alla fall riktigt bra ut och hackan som pryder omslaget används mer än en gång för att bringa offret om livet.

Filmen är gjord i 3D, vilket kanske inte är det allra vanligaste. Jag kan i skrivandets stund bara komma på en handfull dylika: House of Wax, Jaws 3, Friday the 13th 3, Creature from the black Lagoon. I likhet med flera av dessa märks det ganska tydligt att flera av effekterna är gjorda just med tanke på denna tredimensionella miljö. Det är ganska skoj att titta på men samtidigt måst man komma ihåg att andra kvalitéer, som skärpa och så vidare går förlorad om man väljer att sätta på sig de medföljande glasögonen. Varför har ingen kommit på ett sätt att göra film på det här sättet med bibehållen bildkvalitet och utan de enerverande glasögonen?

Hur som helst, och egentligen oavsett om man tittar på 3D eller 2D versionen så gillar jag det här! Filmen är brutal, vi bjuds inte bara på tuttar, som ju är brukligt i en slasher av klassiskt snitt, utan även så kallad ”Full Frontal Nudity” och därmed kan vi väl säga att man utvecklat själva konceptet en smula. Det är helt klart en neo-slasher som kommer att stå emot tidens tand och kanske en som kommer att räknas som en framtida klassiker och jag vet inte om jag egentligen kan uttrycka det mycket tydligare än att:

Jag gillar det här – mycket!