Recension: Necro Files 2 - 2003

Necro Files 2

Regi: Ron Carlo

2003

Horror

Blod är tjockare än vatten sägs det och det bevisar inte minst brodern till den zombiefierade Logan i denna film. Han är minst lika bestialisk när han mördar, våldtar, styckar och äter sina offer. Av en slump råkar han också väcka sin bror till liv igen och tillsammans ger de sig ut på mördarturné i Seattle igen. De båda poliserna Sloane (Gary Browning) och Manners (Steve Sheppard) som åter igen arbetar med fallet lider antingen av groteska mardrömmar om zombies eller måste ideligen ha en ny sil för att överleva den hemska vardagen. Den blodiga händelsen för sex år sedan har sannerligen satt sitt spår…

Just när jag trodde att filmen var betydligt mera genomtänkt än sin föregångare och att man koncentrerat sig mer på fokus av ”riktig” nekrofili bevisas motsatsen när zombien med det jättelika organet väcks till liv. Det är förvisso en inte lika rörig anledning här och man har valt att inte blanda i satanism denna gång. Det är bättre på det här viset, det finns ingen anledning att krångla till en sån här film mer än nödvändigt, filmen kan inte tas på allvar ändå.

Överlag är filmen mera välgjord än sin föregångare men båda manusförfattaren och filmen regissör har väl mera erfarenhet den här gången. Det ser fortfarande amatörmässigt ut och skådisarna är fortfarande genomusla men man stör sig inte lika mycket på det här. Kanske beror det på att man faktiskt fått makeup effekterna riktigt lyckade och att man ständigt visar genomträngande nakenscener. Jag vill till och med gå så långt att påstå att visa av de mest intima scenerna på kvinnlig anatomi inte bara nuddar vid, utan även passerar gränsen för pornografi.

Det är också betydligt mera kannibalism i den här filmen. Det gör att det hela får en helt annan dimension och man måste faktiskt inte slänga på 25kg tarm som man gjorde i första filmen för att få det att se osmakligt ut. Det känns som jag tjatar om samma sak då jag nämnt det många gånger tidigare i mina recensioner men less IS more!

Men är det här bra då? Nej, det kan man inte påstå. Men det är betydligt mera underhållningsvärde i den här än föregångaren. Tyvärr har man lyckats att göra zombien mycket sämre här vilket ju är lite paradoxalt. Allt annat är bättre utan filmens mest centrala skapelse som faktiskt ser rejält mycket sämre ut.

För övrigt påstår jag att man inte behöver ha sett ettan för att uppskatta den här, de hänger inte ihop särskilt mycket och i de fallen det gör det får man en alldeles adekvat beskrivning här. Se inte ettan – se den här istället!

Recension: Nyckelhålet - 1974

Nyckelhålet
Aka: The Keyhole, Nøglehullet
Regi: Paul Gerber
1974
Komedi/Erotik

Søren får i uppdrag att skriva och göra en ny sorts porrfilm för sin producent Hansen. Det ska vara realistisk sex och inget annat. Søren som har ett hemligt förhållande med Hansens dotter Mette skrider genast till verket. Tillsammans kartlägger de Mettes föräldrar och Hansens medarbetares sexvanor. Detta blir grunden för projektet realistisk pornografi! Naturligtvis passar de också på att under tiden njuta av egen sex, både tillsammans och var för sig!

Det verkar inte som att jag kan se en film med en sexspionerande ung kvinna utan att referera till Hon Älskade en Sommar och så även här. Marie Ekorre – Ludvikatjejen är fantastiskt söt i rollen som Mette. Hon deltar inte i någon av de hårdpornografiska scenerna men är med sin uppenbarelse det mest sensuella med filmen ändå. Det är uppenbart att producenterna till filmen har tyckt likadant för allt kretsar kring henne. Det är hennes skönhet som gör filmen till vad den är!

Då filmen är på danska är hon dubbad men det är bra gjort och det är knappast så det märks. Har man sett några kultrullar från Italien har man lärt sig att leva med det helt enkelt. Det är grym skillnad på tyskdubbad pornografi och de kvaliteter som finns här. Och faktum är att det inte är så taskiga skådespelarprestationer heller. Inte från någon av skådespelarna faktiskt. Inte från Marie och inte från någon annan heller. Man är ju inte direkt van vid att hylla porrskådisar men även de som blir penetrerade i filmen håller förvånansvärt hög klass!

Man skulle kunna säga att som porrfilm betraktat innehåller väldigt lite porr och som vanlig spelfilm innehåller lite för lite handling. Det är alltså en porrfilm utan så mycket hardcore sex men med porrfilmshandling. Tja, vad ska man säga? Det är inte de djupa dialogernas film men det var det väl ingen som hade räknat med heller? Det är en vacker film som ligger någonstans mellan dansk gladporr och riktiga grejor.

Det är dock inte tidstypisk musik under samlagsscenerna. Den som har lite koll på det här området vet att det inte är en skröna att man inte kunde ha sex utan ett gitarrsolo på sjuttiotalet. Den myten slår den här filmen i alla fall hål på och det är ju alltid något. Det är faktiskt ganska bra musik rakt igenom filmen!

Den här utgåvan innehåller också en hårdpornografisk alternativ version av filmen dubbad till engelska under titeln My Teenage Daughter. Det är väl skojigt som extramaterial att se alternativa versioner men jag brukar klara mig rätt bra utan inklippta närbilder på könsorgan när det är uppenbart att det inte är skådespelarnas egna i alla fall. Det förtar liksom lite av upplevelsen.

Recension: The Necro Files - 1997

The Necro Files

Regi: Matt Jaissle

1997

Horror

Seattle plågas av en kannibalistisk våldtäktsman. Två poliser utreder fallet och under våldsamma omständigheter dör den misstänkte. Flera månader senare utför en satanistisk kult en rit på kyrkogården där denna våldsverkare blivit begravd och han återförs till livet. Hans instinkter sitter kvar i medvetandet och han beger sig åter igen ut på våldtäktsturné. Samtidigt ångrar sig några av satanisterna och försöker ställa allt tillrätta genom att åkalla en annan demon…

Verkar det rörigt? Verkar det fånigt? Jag påstår att svaret är ja på bägge frågorna och att det egentligen är ganska onödigt att befatta sig med den här filmen. Men vill man trots allt göra det finns det faktiskt ett par positiva saker att nämna. Makeupeffekterna ser faktiskt rätt bra ut nästan hela tiden och även om manuset är riktigt fånigt så kopplas ändå de många parallellhandlingarna samman till slut.

Tyvärr är filmen inte en realistisk, ens på vykort och det är kanske, tillsammans med de usla skådisarna, filmens svagaste del. Jag menar, jag har sett bättre skådisar på cornflakes paket än i den här filmen. Zombien som springer runt halva filmen med sitt enorma organ hängande ut genom byxorna är mer skratt retande än något annat. Men det är inte allt för vanligt att man får se våldtäktszombies så det får man väl ge ett extra plus för. Ett stort plus får man också ge till filmens längd som ligger nånstans strax över 72 minuter, mycket längre tid hade man nog inte orkat.

Filmen skriker amatörfilm lång väg och det faktum att filmen ser ut som den är filmad med en vanlig videokamera förhöjer detta ytterliggare. Missförstå mig inte nu, det kan vara en positiv poäng att göra på det viset, då det ofta, åtminstone i lågbudgetproduktioner, får illusionen av att hamna närmare verkligheten. Jag upplever det till exempel som positivt i filmens första scen där vi får se mördaren, iklädd mask, ge sig på sitt offer. Det känns nästan som om det vore på riktigt och att mördaren själv valt att filma sin gärning. Tyvärr funkar det bara under denna scen och jag undrar förresten om det hakkors som sitter mellan ögonen på denna mask är en medveten koppling till allas vår Charles Manson som ju har ett sånt tatuerat på samma ställe?

En annorlunda, men usel film, innehållande allt från zombieporr till polisbrutalitet.