Prison
Regi: Renny Harlin
1988
Horror
Charles Forsythe avrättas i den elektriska stolen trots att han inte
begått det brott som han anklagats för. Åratal senare, när fängelset åter slår
upp sina portar, vaknar hans hämndlystna ande till liv igen och börjar genast
sin blodtörstiga vendetta mot dem som gjort honom orätt. Samtidigt dyker också
en förstagångsförbrytare (Viggo Mortensen) upp på fängelset, vars utseende
fängslar både interner och kanske framförallt fängelsedirektör Sharpe (Lane
Smith). Det verkar vara en rättskaffens man, med tillräckligt civilkurage för
att sätta sig upp mot orättvisor och mod att gripa in när fängelsets vakter
inte vågar gå till aktion.
Jag har aldrig riktigt förstått
varför Renny Harlin få göra film efter film och varför folk dessutom
tycker om det han gör. Visst, några av dem gillar jag också (Cutthroat Island, som floppade rejält
och Long Kiss Goodnight, också den
med Geena
Davies) men knappast allt jag sett och några av den är rena frågetecken
för mig – Die Hard 2, Deep Blue Sea och Exorcist: The Begining måste till exempel vara bland det sämsta som
gjorts överhuvudtaget!
Här märks det att Renny
inte riktigt är färdig som regissör och att han inte riktigt har den erfarenhet
som krävs för att göra en riktigt effektiv skräckfilm. Jag älskar filmer i
fängelsemiljöer och jag älskar skräckfilmer. Men ändå blir det här en ganska
bedrövlig film. Det kanske inte är Renny Harlins fel, åtminstone inte
enbart, för många av filmens fel och brister går att spåra till manuset, som är
sprängfyllt med ologiska situationer och korkade händelseförlopp som knappast
känns realistiska ens på vykort!
Nu känner jag att det här är på
väg att bli en sågning utan dess like och det är inte riktigt meningen, för Viggo Mortensen i en tidig roll, detta även om jag inte tycker
att han utmärker sig så mycket. Det finns också ett helt gäng av andra
skådespelare man känner igen men inte nödvändigtvis kan placera ett namn på
utan vidare. Chelsea Field och Tommy ”Tiny” Lister för att bara nämna
ett par. Och har man inte sett så mycket skräckfilm som undertecknad kanske man
blir överraskad av några av filmens vändningar och överraskningar. 
Några av effekterna ser faktiskt
förvånansvärt bra ut och om man glömmer bort att filmen är från slutet av
åttiotalet kommer man undan med en hel del av det. Dessutom har filmen ett bra
tempo och historien, den lilla historia som finns, berättas på ett ganska bra
sätt. Man avslöjar inte för mycket för tidigt så att säga. Problemet är bara
att den är så Ooriginell att man hela tiden känner till händelseförloppet i
förväg och definitivt om man skulle ha råkat se en annan fängelsefilm från
samma år – The Chair, som, i
princip, berättar exakt samma historia.
Nä, det här blev jag inte
imponerad av. En kul film att ha – för komplettisterna helt klart, men inte
mycket mer än så… tyvärr.
_04.jpg)