Recension: Unlucky Monkey - 1998

Unlucky Monkey

Regi: Sabu (Hiroyuki Tanaka)

1998

Drama/Komedi

Ett par rånare planerar en stor stöt mot en bank som ska generera dem en obeskrivligt stor förmögenhet. Tillfälligheterna gör dock att rånet misslyckas även om en av rånarna kommer undan med stålarna. I sin flykt från polisen råkar han även sticka ned en hårfrisörska som han stöter ihop med. Fylld av panik slänger han sin rånarluva i soptunnan och gräver ned pengarna på ett säkert ställe. Samtidigt eller strax efter hittas rånarluvan av en gangster som bestämmer sig för att skämta med sina kumpaner. Detta resulterar i att de råkar döda en mera ansedd och inflytelserik mafioso i yakuzan. De måste nu göra sig av med liket och väljer att gräva ned det… i samma område ligger pengarna från bankrånet.

Framförallt i början är det här en mycket rolig film. Kanske inte för alla och envar eftersom humorn är ganska svart och inget med direkt gapskrattar åt. Likväl är det med visst välbehag man ser på hur det går mer och mer åt skogen för huvudrollsinnehavaren. Det är väl den sanna skadeglädjen som gör sig påmind kanske. När man tycker att det inte kan bli värre, så gör omständigheterna att det blir just det – värre!

Formen övergår sedan från misslyckad heist till att moralisera och filosofera kring händelserna. Om flickans död var hans fel, om huruvida har ska/bör känna skuldkänslor osv. I vilket fall som helst så kommer han inte undan. Han ser bilder av henne i tidningen, i drömsekvenser ser han henne på gatan och som om inte det vore nog så råkar han dessutom bli upplockad av den bil som de närmast sörjande åker i tillsammans med askan.

Den parallellhistoria, om smågangstrarna som gör sig av med ett lik och som hela tiden är påpassade av den riktiga yakuzan, är inte alls lika intressant. Lyckligtvis fokuserar filmen inte heller lika mycket på detta, bara precis så mycket som behövs för att historien ska gå ihop. Exempelvis så finns det vissa karaktärer som existerar i båda parallellhistorierna och som gör handlingen mera komplex och välskriven. Inget känns utelämnat och även om filmens mittenparti inte alls är lika tydligt humoristisk som ingressen finns de klockrena dialogerna kvar.

Det här är helt klart en välgjord film som förtjänar att ses. Dess lite annorlunda uppbyggnad tyder på en hantverkarglädje och eftertanke hos upphovsmannen. Den är fylld med metaforer och symbolism och skapar helt klart eftertanke åt tittaren. Den har också styrkan av att låta sig tolkas, det finns inga definitiva rätt eller fel, det finns händer tolkas i betraktarens öga och det är väl så det ska vara?

En sevärd film!

Recension: THE MAILMAN - 2004

The Mailman

Regi: Tony Mark

2004

Thriller

Själva handlingen i den här thrillern är lite lockande och själva omslaget också faktiskt. Man utvecklar något slags sjätte sinne när man ser hundratals filmer om året och det är sälla man har fel faktiskt. I det här fallet hade jag dock fel… Att brevbäraren skulle vara en galen psykopat som omslaget informerar om är visserligen sant, men det finns ingen karisma kopplad till honom. Han fifflar lite med posten, limmar fast den i brevlådan hos någon reumatisk äldre kvinna, späder ut kattmat med gift etc. Och visst, han slår väl ihjäl en och annan också.

Men det blir bara tråkigt, ingen karisma som förhöjer handlingen och genomgående riktigt dåliga skådespelare! Vanligtvis brukar jag vänja mig vid dåliga skådespelare allt eftersom filmen fortskrider, men inte här. Det är och förblir en katastrof. Det är få detaljer som gör den här filmen underhållande, det finns ett par här och där men på det hela taget ett enda långt sömnpiller.

3/10

THE WOMAN - 2011 - Jag vill nominera Pollyanna McIntoch till en Oscar!

The Woman

Regi: Lucky McKee

2011

Horror/Thriller/Drama

Ute i skogen och i grottorna bor en förvildad kvinna. Hon är den sista av sin sort och av sin klan och klarar sig genom att fånga vilda djur i skogen. Chris Cleek är en excentrisk jägare med många annorlunda idéer. Den senaste i raden är att fånga kvinnan och helt enkelt driva djuret ur henne, att civilisera henne. Detta vansinnesprojekt kommer att utsätta alla i familjen för livsfara och för den förvildade kvinnan också, men det spelar ingen roll. Någon måste ta mod till sig och ”hjälpa” kvinnan in i det ”civiliserade” samhället. Sagt och gjort, kvinnan fångas och hålls fastkedjad i källaren tills hon har lärt sig hyfs och vett…

Faktum är att jag inte riktigt vet vad jag förväntade mig av filmen. Jag har sett den höjas till skyarna men det finns å andra sidan gott om andra alster jag har sett prisas och ändå tyckt har varit värdelösa. Vad ska man tro? På omslaget till just den utgåva som jag har påstår någon att det är den bästa skräckfilmen de senaste åren. Stora ord och det ska väl ganska mycket till om man ska kunna hålla med om ett sådant uttalande. Jag inser dock snart att det ligger mycket i orden och även om det kanske inte är en renodlad skräckfilm är det en mycket fängslade film med mycket karismatiska karaktärer och mycket spänning!

Skräck för mig handlar väl mera om övernaturligheter kanske så därför kan jag inte riktigt hålla med om uttalandet fullt ut. Det finns inga direkta övernaturligheter att finna i filmen även om man på många sätta kanske kan hitta monster. Mänskliga monster eller hellre humanoida monster till och med. Det är svårt att uttrycka sig utan att avslöja allt för vitala delar ur handlingen. Inte för att det framförallt är en film som bygger på överraskningseffekten men det finns ändå viktiga detaljer som man inte vill veta förrän det är dags att få veta dem så att säga.

Det är ingen spoiler att nämna Chris Cleeks dominans. Han är advokat på dagarna och jägare på fritiden. Hans idéer om uppfostran är lite speciella och han håller onekligen sin familj i ett järngrepp. Kvinnan som hålls fastkedjad i källaren får snabbt lära sig precis hur dominant han är när hon lyder hans befallningar. Hans familj tycks inte våga göra något annat än att lyda honom och det är ganska tydligt att det finns en och annan hemlighet som inte får komma till allmänhetens kännedom. Det är hans vilja som ska ske och ingen annan får ha någon avvikande åsikt egentligen.

Det jag ovan beskriver låter kanske inte som en skräckfilm? Det är väl snarare så att det är lite för starkt för att kunna rubriceras som ett drama även om det i mångt och mycket handlar om det. Det finns tillfällen då blodsvitet flödar och det är väl kanske detta som gör att man kan placera filmen under skräckfacket. Det är riktigt blodigt och våldsamt i vissa scener men det känns som att scenerna ändå hör hemma där. De finns inte enbart till för att chockera oss! De har en mening och tillför både handlingen och stämningen något.

Jag skulle inte gå så långt som att kalla det här den bästa skräckfilmen som gjort på många år, men det är sannolikt en av dem. Det är något mer än bara en film i mängden och en film som även bör få den mest luttrade filmtittare att rygga tillbaka för det nakna våldet. Jag är glad att jag tog mig tid att se den och kommer även att premiera den med ett betyg som jag inte delar ut särskilt ofta. Det här är en film bättre än genomsnittet det är helt klart! Skådespelarna, framförallt ”kvinnan” – Pollyanna McIntoch och ”Chris Cleek” – Sean Bridges, gör ett strålande jobb. Den förstnämnda skulle jag vilja nominera till en Oscar® för bästa prestation! Det har ni aldrig tidigare sett mig göra med någon skådis, det säger väl en del?

8/10