För ett tag sen, ganska länge sedan nu faktiskt, blev jag
kontaktad angående den här filmen. Jag är aldrig omöjlig när det gäller att
recensera film även om det inte är de senaste Hollywoodproduktionerna. Eller
kanske just precis tvärtom, det finns en glädje i att skriva om sånt som är
smalt och som inte alla andra redan har sett eller skrivit om. Huruvida denna
finns recenserad på annan plats eller inte vet jag inte, men jag skulle tro att
det är ganska sparsmakat med bevakning av den.
För er som inte känner till Grönköping är det kanske bäst
att tillägga att det är en fiktiv plats symboliserande den svenska småstaden
och samhället på ett högst ironiskt plan. Det finns även en veckotidning som
ges ut månatligen…
Det är onekligen en högst ironisk betraktelse det här.
Det är den främsta egenskap jag kan tillskriva den. Dialogen är knivskarp och
synnerligen satirisk. Nästan varje mening är en käftsmäll mot sjukvården och
politiken kring hur detta fungerar. Man slutar emellertid inte där utan lyckas
även få in en känga om huruvida människans lika värde går att hitta inom
religionen eller inte. Det ligger högst närvarande i tiden att debattera om
muslimer i det svenska samhället till exempel.
Från början var det tydligen en manus för en pjäs och det
märks att det är mycket fokus på dialog och repliker. Det är inte helt linjärt
berättat och det brukar jag gilla, men inte i det här fallet. Det känns inte
som att man riktigt besitter känslan av att ”bryta mot reglerna” som de stora
regissörerna gör när de tar till sådana grepp. Att filmen är inspelad för en
spottstyver och i samband med en studiecirkel blir genast pinsamt uppenbart.
Enligt uppgift från regissören tog den bara 85 timmar att spela in. Huruvida
redigering ingår i dessa timmar är osäkert men det är inget avancerat på detta
plan. Det känns mest som att det är grovklipp.
Skådespeleriet pendlar från riktigt dåligt till råuselt.
I några av fallen tror jag till och med att man läser innantill. Jag ser
förstår inget manus i bild men jag är ändå tämligen säker på min sak. Det finns
också pinsamt uppenbara lösskägg som dessutom ser ut att ha lossnat i några
scener.
Men det finns ändå något jag gillar. Dialogen som jag
redan nämnt är skarp! Och det finns en underhållningsfaktor som är tämligen hög
trots det låga produktionsvärdet. Förhoppningsvis tar sig filmen inte säg
själv på allt för stort allvar för då är det verklig katastrof. Lägger man ihop
underhållningsvärde med teknisk kvalitet får man dock ett ganska lågt
slutvärde. Jag är ledsen men jag måste låta det avspegla sig här. Pluspoäng för
goda ambitioner.
3/10
