Begotten
Regi: E. Elias Merhige
1991
Drama/Horror
Gud begår självmord
för att det ur hans kropp ska födas en kvinna – Moder Jord. Denna kvinna föder
sedan en son som släpas genom landskapet med ett rep runt halsen, medan
ansiktslösa varelser plågar honom på alla möjliga sätt.
Jag erkänner att ovanstående handling är i knappaste laget,
men faktum är att det är ungefär vad det går ut på och inte ens det är vidare
självklart. Hade man inte kunnat läsa sig till denna handling hade det dessutom
varit oändligt mycket svårare att sluta sig till denna slutsats. Visserligen
finns ledtrådar till detta i filmens eftertexter, där karaktärerna benämns just
som beskrivits ovan.
För att förvirra ytterliggare är filmens foto svart-vitt,
och då menar jag verkligen svart-vitt, det finns inga gråskalor och det är
ibland enormt svårt att urskilja vad som verkligen händer i de extrema
närbilderna. Detta ger intrycket av ett gigantiskt rorschachtest där det
verkligen inte finns något rätt och fel bara olika uppfattningar om vad som
egentligen visualiseras i de groteska och makabra bilderna. Det finns heller
ingen dialog och musiken är ytterst begränsad. Däremot förekommer det ljud på
ett effektivt sätt i filmen, naturljud (som syrsor) som hela tiden ligger i
bakgrunden och tillför spännande rytmiska ljudkonstellationer.
För det handlar verkligen om groteska och morbida
filmsekvenser, så mycket står ställt bortom allt rimligt tvivel, trots
svårigheterna att urskilja detaljer. Bildkvalitén kan väl närmast jämföras med
något från den absolut tidigare stumfilmseran och som en visuell vandring av
oerhört svårbegriplig symbolism och metaforiska jämförelser. Visst, jag skulle
kunna skriva en åttatusen ord lång recension på högtravande svenska om
symbolernas innebörd eller den metaforiska evolution filmen gestaltar, men att
påstå att jag sitter inne med några svar efter att ha sett filmen vore en rejäl
överdrift – diplomatiskt sagt!
Jag tror nämligen varje enskild människa har sin egen
tolkning av den här filmen och oavsett om man älskar eller hatar den, jag tror
inte på så många mellankänslor, så finns det nog ingen som den inte berör på
ett eller annat sätt. Personligen fann jag en fascination av filmen utan att
nödvändigtvis begripa mig på dess historia och med tanke på detta tänkte jag ta
tillfället i akt och avsluta den här recensionen på ett annorlunda sätt också.
Nedan följer därför några av de stödord jag antecknade i samband med att jag
såg filmen:
En intellektuell utmaning.
Stor konst
Vackert
Makabra och groteska bilder
Inte motbjudande
En visuell vandring
Fascinerande
Seg
Har man tur kan man hitta filmen för runt en tusenlapp på ebay…
