När den här filmen hade biopremiär gick åsikterna om att
den vara mycket bättre än ettan som en löpeld. Det var åtminstone det jag
snappade upp. Min reaktion på det var att det inte sa särskilt mycket eftersom
det inte kunde vara någon större bedrift att vara bättre än An Unexpected Journey. Men eftersom jag
inte går särskilt ofta på bio fick jag vackert vänta till andra alternativ dök
upp. Det är bara att bida sin tid, förr eller senare kommer releasen. Och
eftersom jag i nuläget inte har något större intresse av en förlängd version är
det nu dags att skriva om den. Var den bättre än första filmen eller inte?
Tveklöst var den det men jag är ändå besviken. Peter Jackson kan ju bättre än så här!
Är det jag som börjar bli kräsen eller kan man inte begära att karaktärerna
inte ser utklädda ut när det gäller en mångmiljon budgeterad fantasyfilm? Det
är nämligen precis vad det känns som. Karaktärerna är utklädda, de finns inte i
en realistisk verklighet inom filmens universum. Så var aldrig fallet med
filmseriens storebror – Sagan om Ringen.
För det är fortfarande så att de här filmerna inte kan
räknas som något annat än småsyskon till den första trilogin. Jag har förstått
att den här berättelsen i sig inte är lika avancerad som Sagan om Ringen (jag har inte läst någon av dem) och jag antar att
de inte har fått en riktigt lika hög budget som sina storebröder heller. Det
ser fortfarande riktigt bra ut, det går inte att klaga på storslagenheten men
så var det ju det där med utklädda karaktärer… Att filmen och historien inte är
lika mörk som den föregående trilogin kan jag leva med men jag hade önskat lite
mer av den.
Skådespelarna känner vi igen, det finns ingen mening att
gå igenom dem igen. Det är i princip samma skara om igen men jag kan inte
minnas att Orlando Bloom var med som
Legolas i den förra filmen, eller att Evangeline
Lilly medverkade som älva även hon. Båda sköter sig bra och ser ut som de
borde. Det gör förresten hela älv-rasen om man ska vara ärlig, det är mer
dvärgarna jag har problem med. I en mindre roll ser vi också den brittiske
skådespelaren Stephen Fry och jag
gillar honom men jag vet inte om jag ska ta hans rollkaraktär på allvar eller
inte. Dessutom gömmer sig vår svenske Mikael
Persbrandt under så mycket smink att det är omöjligt att känna igen honom.
Som en ”mellanfilm” funkar den trots allt hyfsat. Den tar
oss från den punkt där första filmen slutade till var nästa film lär börja. Den
är inte oförutsägbar men det är trots allt en äventyrs- och fantasyfilm som i
grund och botten behandlar kampen mellan det goda och det onda. Den är bättre
än första filmen, men som jag inledningsvis sa, det är inte så svårt!
6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar