Killer Mountain – 2011 – en produktion från SyFy

Regi: Sheldon Wilson

Äventyr/Fantasty

För att rädda en tidigare expedition av bergsklättrare fixar man så den beryktade Ward leder räddningsuppdraget. Detta trots att han sedan länge är pensionerad från all klättring. Han har helt enkelt inte den fysiska kapaciteten längre. Det tycker han själv i alla fall. Men alldeles oavsett om han egentligen borde kunna leda en expedition klättrare, han är inte den smalaste klättraren i världshistorien, så ger de sig i alla fall iväg.

Men allt är förstås inte lika enkelt som man först trodde. Det visar sig att de inte är ensamma på berget. Där finns också något som väl närmast kan liknas vid en drake som skyddar bergets hemlighet kan man säga. För det som företaget som påstår sig bedriva är kanske inte medicinsk forskning trots allt. Man är på jakt efter någonting helt annat och som en gång har siktats i just dessa berg. Nämligen en mytomspunnen plats kallad Shambala där allting blir frid och fröjd. Allt makt och rikedom ska tillkomma den som finner platsen eller nåt sånt.

Jag hade aldrig hört talas om denna myt tidigare men liksom man i filmen jämför med Shangri-La så kan jag också göra det. Helt enkelt en plats där alla bekymmer försvinner och som existerar enbart i myterna. Man kan väl säga att letandet är lite som att söka efter den heliga graal, det är sökande för sökandets skull inte för att finna platsen i sig utan för att tillgodogöra sig visdomen av den.

Man ska vara på det klara med att det rör sig om en produktion från SyFy. Det betyder att man kanske får räkna med en del konstigheter. Personligen tycker jag det funkar förvånansvärt bra även om det finns vissa blundrars här och där som i alla fall inte jag kan förklara logiskt. Men skådespelarna är helt ok och historien i sig är det inget fel på heller. Jag kan inte ens påstå att det är fel på de drakliknande varelser som finns på berget. Det är en hyggligt underhållande film och inget mer. Ta den för vad den är!

5/10

Sharknado – 2013 – Påhittigare hajfilm har sällan skådats!

Regi: Anthony C. Ferrante

Horror/Sci-Fi

Det var en nyhet som cirkulerade runt i de sociala medierna under en lång tid. Det diskuterades och debatterades hel vilt om den var på riktigt eller inte. Det kunde ju bara vara någon som gjort ett fantasifullt omslag till en film – fanart. Men så var alltså inte fallet. Filmen existerar och det är förstås en SyFy-produktion! Bland bolagen som räknas upp under förtexterna syns också The Asylum och sen behöver man väl inte säga mer?

De mest kända namnen i filmen är Tara Reid, som står först av alla i rollistan och Ian Ziering som har huvudrollen. John Heard medverkar i en liten roll och hinner med att spela skjortan av de andra… Men det är inte dåliga skådisar hela vägen igen. Ingen är väl speciellt bra heller men det är bara ett fåtal som är så där riktigt katastrofalt usla. Det tog mig förresten ett tag att identifiera Ian Ziering. Jag vet inte om det säger mer om mig än om honom men till slut kände jag igen honom som Steve från Beverly Hills.

Men det här är så långt ifrån Beverly Hills man kan komma, fast ändå inte. Faktum är att Hollywoodskylten har en alldeles speciell roll i filmen. Och så är det ju hajar… Men det är inte riktigt som man kan tro, inte hela tiden i alla fall. Filmen har klara likheter med Bait, som ju utspelade sig under en översvämning när hajarna passade på att simma in i köpcentra etc. Här råkar de komma in i staden på andra sätt, främst genom tornados som sveper in över Los Angeles. Det är faktiskt ganska liten fokus på just det men självklart finns det med annars hade det varit tämligen falsk marknadsföring.

Hajarna ser ut att vara gjorda antingen av badbollar eller så är de dataanimerade. Någon enstaka sekvens med arkivmaterial har nog också används för undervattensbilder. Tempot är tämligen högt vilket uppskattas men det är mer en komedi med klichékomik än en djurskräckfilm egentligen. Strunt samma, den är tamejfan underhållande och det är det viktigaste. Bra är det ta mig tusan inte…

5/10

Ghost Shark – 2013 – Finns det vatten där, går du inte säker!

Regi: Griff Furst

Horror

Man måste beundra alla idéer som de som skriver manus till hajskräckfilmer får. Den ena idén är ju tokigare än den andra. Är det inte hajar som går på land så simmar de runt i snö eller sand. Den här kan dyka upp lite varstans bara det finns vatten. Man går inte säker på ett poolparty och rörmokare är inte drömyrket när hajen plötsligt kan dyka upp i ledningarna. Inte ens ett glas vatten är ofarligt att dricka…

Det låter störtlöjligt eller hur? Det är det också men faktum är att det inte är så dåligt som det låter trots att det är en SyFy-produktion. Skådespelarna är inte fantastiska men jag har sett mycket värre och en del av dem är till och med riktigt anständiga. Men framför allt är effekterna tämligen bra! I och med att hajen egentligen är ett spöke och ser ut som ett sånt kommer man undan med en hel del. Att få en mekanisk haj att se naturtrogen ut är alltid ett stort problem och använder man sig av arkivbilder av riktiga hajar brukar samma material återanvändas om och om igen vid olika tillfällen i filmen. Här har man lagt till ett skimmer runt hajen som verkligen inte ser naturtroget ut men med tanke på titeln på filmen och vad den handlar om är det helt ok!

Det hela kretsar kring en mystisk grotta med märkliga grottmålningar som tycks föra det som dör under våldsamma förutsättningar i grotta tillbaka till liv. I det här specifika fallet dör förstås hajen där inne och dyker sedan upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

Man kan väl räkna med att de som ligger bakom filmen inte själva tar den på största allvar. Det är framförallt en klichékomisk film som enligt mitt sätt att se det utlöser många skratt. Framförallt handlar det om de typiska ställen spökhajen manifesterar sig på. Men också på effekterna av hajens framfart. Det är förstås datagjorda effekter men det behöver inte vara något dåligt numera. Man har kommit en lång väg med dem sedan det var inne att hata dem och numera ser det ofta riktigt snyggt ut. Det gör det i alla fall här. Om det sen handlar om ett par ben som står kvar efter att hajen tagit en munsbit eller något annat spelar inte så stor roll.

Med alla mått på kvalitet som finns kan man dock inte benämna filmen som bra men underhållande är den! Självklart är detta min egen personliga uppfattning om saken men när är det inte det? Gillar man hajfilmer är det här definitivt ett måste! Betyget är balanserad på förhållandet mellan underhållningsvärde och cineastiska kvaliteter.

5/10