Recension: The Chair - 2007



The Chair
Regi: Brett Sullivan
2007
Horror

Danielle (Alanna Chisholm) hyr ett gammalt hus med anor lyckligt ovetande om de hemskheter som en gång försiggått i huset. Snart blir hon dock varse att de ondskefulla krafterna ingalunda lämnat platsen och att mystiska saker inträffar under de stunder hon får oförklarliga minnesluckor. Systern Anna (Lauren Roy), som känner till Danielles psykotiska bakgrund misstänker att hon börjat slarva med sin medicin men trots hennes misstankar kan hon inte hitta några rationella förklaringar till det som inträffar. Danielle å sin sida bedyrar att hon inte inbillar sig och att det som händer verkligen är på riktigt. Sent, alltför sent inser Anna att Danielle faktiskt har helt rätt och att husets mörka historia är på väg att upprepa sig!

Till att börja med måste man ju bara kommentera en ologisk detalj som hela filmen egentligen bygger på. Eller… vänta nu… det måste innebära att det faktiskt inte är någon egentligen detalj utan en fundamental byggsten? Nåja, det handlar i alla fall om själva tillgängligheten av pengar. Så vitt jag förstår är studenter ganska fattiga som regel, vilket naturligtvis inte måste vara fallet, men det ter sig för mig ganska ologiskt att en student, som ju är filmens huvudperson, skulle ha råd att hyra hela det enorma huset som filmen utspelar sig i. Ignorerar man dock detta är filmen faktiskt riktigt effektiv och faktiskt lite skrämmande även för en luttrad filmtittare som undertecknad.
                                           
Visst, man har sett det mesta förut, det finns inget nytt under solen och det är från början inte ställt bortom allt tvivel om det verkligen spökar eller om det är Danielles mediciner, eller frånvaro därav, som ställer till det. Detta ändrar sig dock snabbt och vi får njuta av en rolltolkning som steglöst stegrar mot vansinnets eller besatthetens eufori. Det är inte särskilt många skådespelare inblandade och det kanske är på gott och ont, men det gör åtminstone att handlingen blir mera koncentrerad och det blir heller inte en massa onödiga utflykter hit ock dit. Det mesta utspelar sig inne i huset, och bara ett få tal scener är inspelade på annan plats och då enbart i mycket korta segment.

Nu menar jag inte att alla skådespelarna är jättebäst, även om det är få av dem. Nej, det vore att ta i, men det fungerar i alla fall och Alanna Chisholm, som spelar huvudrollen gör det riktigt bra. Man kan nästan ana ett sådant där litet listigt leende som man brukar få sig till buds ibland utan att hon egentligen visar det, om ni förstår vad jag menar. Hon gestaltar helt enkelt galenskapen, eller den eventuella galenskapen bra!

Effektmässigt är det kanske ingen märkvärdig film, men så bygger den heller inte på inälvor och andra chockerade effekter. Det är mera en psykologisk thriller än en skräckfilm i många avseenden och det är väl egentligen den övernaturliga biten som får den att bli rubricerad som någon form av Horror, i alla fall i min bok. Fast, det är klart, eftersom handlingen också rör vid tortyr och då av små barn blir det kanske också lite extra skrämmande. Kanske har man tagit inspiration från Colombias ökände seriemördare Luis Garavito, som erkänt mord och sexuella övergrepp på 140 unga pojkar.

Sättet man blandar in hypnos på påminner mig också lite om Edgar Allen Poes Fakta i Fallet Valdemar, nästan lite för mycket för att jag ska kunna avfärda det som ren slump. För den som inte är bekant med den novellen eller de filmatiseringar som gjorts av den, inte minst Romeros zombievariant i Two Evil Eyes, så handlar det om hypnos i själva dödsögonblicket, vilket leder till… ja, vad ska man säga… ovilja eller oförmåga att lämna denna värld.

Hur som helst så gillar jag den här filmen, att man lagt inte arkivbilder från en svunnen tid (fejkade såklart) gör att intrycken av vad som en gång hänt bara blir starkare. Att de sedan är riktigt bra gjorda, även om det inte riktigt är i klass med vad man åstad kom i Peter Jacksons Forgotten Silver, gör inte saken sämre! Nä, nu har jag rabblat länge nog och det finns egentligen bara en sak att säga. Se den här filmen för den är riktigt jävla bra!