The Chair
Regi: Brett Sullivan
2007
Horror
Danielle (Alanna Chisholm) hyr ett gammalt hus med anor lyckligt ovetande
om de hemskheter som en gång försiggått i huset. Snart blir hon dock varse att
de ondskefulla krafterna ingalunda lämnat platsen och att mystiska saker
inträffar under de stunder hon får oförklarliga minnesluckor. Systern Anna
(Lauren Roy), som känner till Danielles psykotiska bakgrund misstänker att hon
börjat slarva med sin medicin men trots hennes misstankar kan hon inte hitta
några rationella förklaringar till det som inträffar. Danielle å sin sida
bedyrar att hon inte inbillar sig och att det som händer verkligen är på
riktigt. Sent, alltför sent inser Anna att Danielle faktiskt har helt rätt och
att husets mörka historia är på väg att upprepa sig!
Till att börja med måste man ju
bara kommentera en ologisk detalj som hela filmen egentligen bygger på. Eller…
vänta nu… det måste innebära att det faktiskt inte är någon egentligen detalj
utan en fundamental byggsten? Nåja, det handlar i alla fall om själva tillgängligheten
av pengar. Så vitt jag förstår är studenter ganska fattiga som regel, vilket
naturligtvis inte måste vara fallet, men det ter sig för mig ganska ologiskt
att en student, som ju är filmens huvudperson, skulle ha råd att hyra hela det
enorma huset som filmen utspelar sig i. Ignorerar man dock detta är filmen
faktiskt riktigt effektiv och faktiskt lite skrämmande även för en luttrad
filmtittare som undertecknad.
Visst, man har sett det mesta
förut, det finns inget nytt under solen och det är från början inte ställt
bortom allt tvivel om det verkligen spökar eller om det är Danielles mediciner, eller frånvaro därav, som ställer till det.
Detta ändrar sig dock snabbt och vi får njuta av en rolltolkning som steglöst
stegrar mot vansinnets eller besatthetens eufori. Det är inte särskilt många
skådespelare inblandade och det kanske är på gott och ont, men det gör
åtminstone att handlingen blir mera koncentrerad och det blir heller inte en
massa onödiga utflykter hit ock dit. Det mesta utspelar sig inne i huset, och
bara ett få tal scener är inspelade på annan plats och då enbart i mycket korta
segment.
Nu menar jag inte att alla
skådespelarna är jättebäst, även om det är få av dem. Nej, det vore att ta i,
men det fungerar i alla fall och Alanna Chisholm, som spelar
huvudrollen gör det riktigt bra. Man kan nästan ana ett sådant där litet
listigt leende som man brukar få sig till buds ibland utan att hon egentligen
visar det, om ni förstår vad jag menar. Hon gestaltar helt enkelt galenskapen,
eller den eventuella galenskapen bra!
Effektmässigt är det kanske ingen
märkvärdig film, men så bygger den heller inte på inälvor och andra chockerade
effekter. Det är mera en psykologisk thriller än en skräckfilm i många
avseenden och det är väl egentligen den övernaturliga biten som får den att bli
rubricerad som någon form av Horror, i alla fall i min bok. Fast, det är klart,
eftersom handlingen också rör vid tortyr och då av små barn blir det kanske
också lite extra skrämmande. Kanske har man tagit inspiration från Colombias
ökände seriemördare Luis Garavito, som erkänt mord och sexuella övergrepp på 140
unga pojkar.
Sättet man blandar in hypnos på
påminner mig också lite om Edgar Allen Poes Fakta i Fallet Valdemar, nästan lite
för mycket för att jag ska kunna avfärda det som ren slump. För den som inte är
bekant med den novellen eller de filmatiseringar som gjorts av den, inte minst
Romeros zombievariant i Two Evil Eyes, så handlar det om hypnos i själva
dödsögonblicket, vilket leder till… ja, vad ska man säga… ovilja eller oförmåga
att lämna denna värld.
Hur som helst så gillar jag den
här filmen, att man lagt inte arkivbilder från en svunnen tid (fejkade såklart)
gör att intrycken av vad som en gång hänt bara blir starkare. Att de sedan är
riktigt bra gjorda, även om det inte riktigt är i klass med vad man åstad kom i
Peter
Jacksons Forgotten Silver,
gör inte saken sämre! Nä, nu har jag rabblat länge nog och det finns egentligen
bara en sak att säga. Se den här filmen för den är riktigt jävla bra!
