Recension: Gang Boyz – 1994

Eftersom jag, liksom jag konstaterat många gånger förr, har någon sorts konstig fascination för filmer där Linda Blair medverkar kunde jag förstås inte motstå den här rullen. Läser man på baksidan för man intrycket om att det handlar om någon sorts hämndfilm och det funkar alltid även om Linda Blair oftast inte lyckas leverera det man skulle önska av henne. Men det är om man läser på baksidan det. Tittar man på filmen får man en helt annan uppfattning. Man kan säga att filmen handlar om tre saker. För det första så handlar det om ett skinheadgäng som bär nazistiska symboler och sprider allmän oreda i samhället – Hollywood. För det andra om en före detta polis (Wings Hauser, som också regisserat filmen) som åter får ordning på sitt liv, kämpar för att nyktra till och åter får ihop det med sin fru – Linda Blair. För det tredje så finns det lite sensmoral om homosexualitet, om alla människors lika värde och lite andra rena självklarheter egentligen. Fast det är klart, lite på slutet får man ju lite hämnd också tillsammans med lite floskler om hur folk kan förenas mot en gemensam fiende. Jag är inte säker på om jag gillar alla budskap i filmen, alla människors lika värde oavsett sexuella preferenser är väl en sak, men att uppmana till våld är en annan. Nåja, filmen var mot alla odds underhållande och klart värd att offra knappt en och en halv timme på. 

5/10

Recension: Grotesque – 2009

Om det var Hostel som startade den nya vågen av tortyrfilm känns i sammanhanget som en ganska ointressant fråga. Men är det kommer en ny film från landet som en gång i tiden gav oss Guinea Pig filmen Flowers of Flesh and Blood väcks det onekligen ett intresse för oss som älskar det makabra. Man utgår från att filmen kommer att ta ut svängarna å det grövsta för japanerna brukar ju sannerligen inte spara på krutet när det gäller groteska och våldsamma filmatiseringar. Upplägget i den här är enkelt, en man kidnappar ett par och torterar dem, deras överlevnadsinstinkt ska ge honom njutning. Svårare än så är det inte och det skulle väl ha kunnat funka också, men tyvärr finns det inget i filmen som egentligen berör. Förövaren använder tjatiga metoder, håller ett ohyggligt lågt tempo och offren verkar knappt plågade. Jag vet inte om man ville förmedla något budskap med filmen för det känns nästan som om det är tanken emellanåt. Jag kan dock inte påstå att jag förstår vad detta budskap i så fall skulle kunna vara och jag kräver heller inte något budskap av en film av det här slaget. Men lite motbjudande och revolterade scener kunde man väl begära? Jag känner ingenting och det var väl knappast meningen. På det hela taget en ganska poänglös film som var hur seg och innehållslös som helst som man bara ”måste” se för att den är så makaber. En scen med ett öga känns som en hommage till Flowers of Flesh and Blood annars är den helt poänglös. 

4/10

Recension: Deep Freeze – 2003

När jag först fick se omslaget tänkte jag genast på spindlar, jag tycker det liknar en spindels ben eller käkar eller något på bilden. Det visade dock sig att så inte var fallet utan att det istället handlade om någon slags utdöd, möjligen muterad, parasit. Det är egentligen ingen djurskräckfilm i traditionell mening, den gränsar lite mot monsterfilm och den gränsar lite mot katastroffilm också då en del av filmen är en förestående miljökatastrof beroende på det skrupellösa oljebolagets borrande efter olja i Antarktis. Man har lyckats göra filmen på ett sådant sätt att varelsen(erna) inte ser hemska ut. Det är gummimonster som man till slut får se i sig helhet och jag tycker faktiskt att det är ett gott hantverk trots att de inte ser direkt skrämmande ut. Skådespelarna är verkligen ojämna, en del kan verkligen inte konsten att verka rädda medan andra faktiskt är helt ok! Manuset i sig är lite tråkigt och det finns inte mycket utrymmer för nytänkande. Det blir lite The Thing känsla över det hela, kanske beroende på miljöerna och med tanke på att de handlar om att vara instängd på en forskningsstation utan möjlighet att ta sig därifrån. Kalkonvibbar javisst, men det är faktiskt underhållande också!

4/10

Recension: Boat Trip - 2002

Boat Trip

Regi: Mort Nathan

2002

Komedi

Skriven av:  Linda Snöberg

Jerry (Cuba Gooding Jr) och Nick (Horatio Sanz) är två helt vanliga grabbar som hamnar på ett kryssningsfartyg med bara bögar på. De tror att de är på en båt där de kan raggar brudar i 7 dar.  När de beställde biljetterna var det en som satte dem på det här fartyget för att jävlas med dem. Efter att ha varit där ett tag inser de att det bara finns bögar där och att något hemskt har hänt. De försöker att smälta in, vilket inte går så bra. Redan första kvällen är det en man vid namn Lloyd Faversham (Roger Moore) som stöter på dem. De båda killarna delar på sig och försöker att finna ro i spriten och den andre i att spela kort. Jerry blir full och snubblar, slår i huvudet och ramlar i poolen. När han kvicknar till efter mun mot mun metoden av Gabriella (Roselyn Sanchez) som tycks vara den enda kvinnan ombord.  Jerry njuter i fulla drag och spendera mer och mer tid med Gabriella, som i sin tur tror att han är bög. Nick är besviken på resan och vill därifrån, han ser sin räddning i en helikopter som flyger ovanför. Han använder sig av en nödraketspistol och råkar skjuta ner helikoptern. Vad han inte då vet är att personerna ombord där är ett lag modeller från Sverige, de kommer ombord och Nick tror att han är i himmelriket. Han blir betuttad i Inga (Victoria Silvstedt), fast det är inte lätt att träffa henne för Ingas tränare Sonya (Lin Shaye) är där hela tiden.

Detta är nog så långt ifrån ett mästerverk man kan komma, finns en del roliga dialoger dock. Denna film kan man se när man inte har något annat att göra. Här tänker jag på konceptet av svensk blondin och hennes stränge tränare. Filmen har tyvärr inget nytt att komma med utan den lägger sig i ett fack som så många andra. Fast som jag sa innan kan man ta till filmen när man har tråkigt och inte ha något annat som man kan hitta på.

Det hela börjar ju rätt lamt med att Jerry ska fria till sin flickvän uppe i en luftballong och så är han höjdrädd till råga på allt, vilket slutar med att han spyr på henne precis innan han ska till att säga de fina orden. Hon säger nej för hon har hittat en annan. Lämnar inte mycket åt fantasin alls, redan här är det som det brukar vara i komedier av denna kalibern

Denna filmen tror jag hade kunnat göras bättre med ett genomtänkt manus och bättre skådisar, fast Victoria Silvstedt som spelar den dumma svenska blondinen passar utmärkt. För det stämmer ju in på precis hur hon är enligt mig.

Så innan ni hyr eller köper denna filmen så ska ni tänka efter tycker jag, fast om ni är Roger Moore fans ska ni absolut se den för han gör en både kul och sevärd roll som bögen Lloyd Faversham.