Eftersom jag, liksom jag
konstaterat många gånger förr, har någon sorts konstig fascination för filmer
där Linda Blair medverkar kunde jag förstås inte
motstå den här rullen. Läser man på baksidan för man intrycket om att det
handlar om någon sorts hämndfilm och det funkar alltid även om Linda
Blair
oftast inte lyckas leverera det man skulle önska av henne. Men det är om man
läser på baksidan det. Tittar man på filmen får man en helt annan uppfattning.
Man kan säga att filmen handlar om tre saker. För det första så handlar det om
ett skinheadgäng som bär nazistiska symboler och sprider allmän oreda i
samhället – Hollywood. För det andra om en före detta polis (Wings
Hauser,
som också regisserat filmen) som åter får ordning på sitt liv, kämpar för att
nyktra till och åter får ihop det med sin fru – Linda
Blair.
För det tredje så finns det lite sensmoral om homosexualitet, om alla
människors lika värde och lite andra rena självklarheter egentligen. Fast det
är klart, lite på slutet får man ju lite hämnd också tillsammans med lite
floskler om hur folk kan förenas mot en gemensam fiende. Jag är inte säker på
om jag gillar alla budskap i filmen, alla människors lika värde oavsett
sexuella preferenser är väl en sak, men att uppmana till våld är en annan.
Nåja, filmen var mot alla odds underhållande och klart värd att offra knappt en
och en halv timme på.
5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar